Det skriver Sara Johnsdotter, docent i medicinsk antropologi vid Hälsa och samhälle på Malmö högskola i en debattartikel i söndagens Sydsvenskan. Hon reagerar starkt på den debatt om fejkad oskuldsblödning som blossat upp sedan nyhetsbyrån TT i förra veckan tog upp problematiken i en artikel.

Enhällig fördömande

De som fick komma till tals, bland andra gynekologer och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP), fördömer alla rådet till flickor från vissa kulturer att sticka sig i underlivet vid första samlaget på bröllopsnatten för att det ska se ut som om de blött från mödomshinnan.

I en artikel i Vårdfokus några dagar senare tar även NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid, avstånd från rådet, som ursprungligen kommer från enheten för sexuell hälsa på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.

Deras utgångspunkt är att vården inte ska bidra till att upprätthålla myter utan i stället hjälpa och stärka de flickor som lever i dessa kulturer.

”Nödvändigt i vissa fall”

Sara Johnsdotter håller med om att jagstärkande samtalsterapi och sondering av kvinnans sociala nätverk för att undersöka var hon kan få stöd av anhöriga har visat sig vara en framgångsrik metod. Men enligt Sara Johnsdotter fungerar det inte för alla.

I ett mindre antal fall anser hon att desperationen och rädslan är så stark hos den enskilda patienten att okonventionella metoder och råd kan vara den enda vägen för att skapa trygghet hos patienten och en känsla av kontroll över en psykologiskt kaotisk livssituation. I vissa fall riskerar faktiskt kvinnan livet.

”Cyniskt”

Att som jämställdhetsministern Nyamko Sabuni bara avfärda rådet med hänvisning till att svensk sjukvård inte ska ”ägna sig åt att upprätthålla myter” och att utgångspunkten måste vara att de flesta flickor inte blöder vid första samlaget tycker Sara Johnsdotter är att blunda för verkligheten.

”Sabuni, och andra med henne, tycks ha svårt att se skillnad på långsiktig opinionsbildning och bemötande i en akut vårdsituation. Det är helt enkelt cyniskt att bedriva politik i vårdens undersökningsrum med enskilda kvinnors hälsa och liv som insats.”, skriver hon.