Framtidens äldrevård. Längre liv ger mer sjukdom

Det är en paradox att ju mer utvecklad vården blir, desto mer vård krävs. Åldrandet kommer vi inte ifrån, oavsett hur mycket behandling mot sjukdomar som forskarna utvecklar.

Forskare har länge diskuterat hur ökad medellivslängd kan tänkas påverka samhället. Ett tag dominerade idén att det bara är friska år som läggs till livet och att kraven på sjukvård därmed inte skulle öka. Men på senare år har utvecklingen i stället visat att sjukligheten ökar med längre livslängd.?

Det finns studier som visar att fördelningen verkar vara ungefär 50/50 mellan det längre livets friska och sjuka år.??

Yngve Gustafson är professor i geriatrik vid Umeå universitet. Han har forskat kring äldrevård i över 30 år, publicerat över 100 vetenskapliga artiklar samtidigt som han har arbetat kliniskt. Han deltar mycket aktivt i processen att utveckla framtidens äldrevård.?

Han och hans kolleger har precis publicerat en studie som visar att andelen personer över 85 år med demenssjukdom har ökat från ungefär 25 procent till över 35 procent bara under de fem första åren på 2000-­talet. Orsaken är paradoxalt nog främst en bättre vård.?

En bättre vård av Alzheimersjuka äldre och mindre svält på äldreboendena ger fler år som dement. En bättre vård av strokepatienter gör att fler överlever och de har sedan 20 procents högre risk att bli dementa. En bättre vård av hjärtinfarktpatienter gör att fler överlever sin infarkt. Men de är fortfarande väldigt kärlsjuka och många drabbas därför av vaskulär demens efter en tid.??

Många goda faktorer som alla i slutänden resulterar i att fler personer drabbas av demenssjukdom i framtiden. Och det är vården av demenssjukdom som kostar mest pengar i äldrevården. Demenssjuka behöver särskilda boenden, mer vård och omsorg och mer personalnärvaro jämfört med andra äldre.??

Anders Wimo, adjungerad professor i geriatrisk allmänmedicin med hälsoekonomisk inriktning vid Karolinska institutet, har räknat fram att demensvården i Sverige 2005 kostade strax över 50 miljarder kronor. En kraftig ökning av antalet dementa kommer naturligtvis att öka kostnaderna kraftigt. Samtidigt som andelen av befolkningen som arbetar förutspås att sjunka.?

Med prognoser om ökande kostnader och minskande intäkter måste något göras. Men vad? Det är i varje fall ingen idé att hoppas på att stora medicinska framsteg som nya läkemedel eller annan behandling ska lösa problemet. Det kommer det inte att göra.??

Däremot kan det finnas sätt att göra framtidens äldrevård effektivare och mindre kostnadskrävande samtidigt som den blir bättre. Det handlar om att komma till rätta med det organisatoriska resursslöseriet inom äldrevården.

I mitten av januari lade so­cialminister Göran Hägglund upp 3,75 miljarder kronor på bordet och utsåg Läkarförbundets förra ordförande Eva Nilsson Bågenholm till äldresamordnare med uppdrag att skapa en högre samordning och effektivisering av äldrevården.?

Det behövs. Få offentliga verksamheter i Sverige är så ineffektivt organiserade som äldrevården. Ta bara situationen med det dubbla huvudmannaskapet. Landstingen ansvarar och betalar för vården medan kommunerna ansvarar och betalar för omsorgen. Det har resulterat i ett cyniskt Svarte Petter-spel där de gamla bollas mellan huvudmännen för att kosta så lite som möjligt i den egna budgeten. Långsiktigt blir det ofta mycket dyrare, för alla.??

Kommunerna har för lite intresse av att lägga pengar på att förhindra att äldre ramlar och bryter höften – de sparar inga pengar på att färre hamnar på ortopeden. Och landstingen ser inga vinster med att rehabilitera de äldre ordentligt efter frakturerna så att de kan klara sig mer självständigt och inte behöver så mycket kommunal hemtjänst. Alla förlorar, men det högsta priset får de gamla och sjuka betala.?

Eva Nilsson Bågenholm vill dock inte skrota det dubbla huvudmannaskapet. I stället lyfter hon fram kommuner som Norrtälje och stadsdelar som Hisingen i Göteborg där man på olika sätt skapat lokala organisationer som lagts ovanpå de gamla för att samordna landstingets och kommunens intressen. Något som låter som att gå över ån efter vatten, men som kanske är nödvändigt för att nå en lösning inom rimlig tid.??

Ett annat slöseri med både ekonomiska och mänskliga resurser är när specialistsjukvårdens stuprörstänkande möter äldre, multisjuka och svaga patienter. Sjukvården är uppbyggd efter att patienten ska ha en diagnos och behöva en åtgärd. Då funkar allt fint. Men äldre som kommer in med ett akut problem kan samtidigt vara deprimerade, ha demensproblem, läkemedelsbiverkningar, syn- och hörselproblem och en hel del annat också och då behöver de ett helt team av personal med särskild kunskap om äldre och multisjuka patienter. ?

Genom att organisera om vården utifrån de äldres behov kan den bli både bättre och billigare. Eller som Yngve Gustafson säger:”Med ett annat arbetssätt kan man utan vidare minska vårdtiderna på sjukhus med 30 procent och samtidigt förhindra en massa onödiga dödsfall och onödiga förvirringstillstånd.”

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida