Ambulanssjuksköterskor i Östergötland har tappat arbetsglädjen

Ambulanssjuksköterskor i Östergötland har tappat arbetsglädjen
Thomas Lindkvist och Christoffer Remnemark är förtroendevalda ambulanssjuksköterskor i Östergötland. De har aldrig haft en så dålig arbetsgivare som ambulansföretaget Sirius, säger de.

De förtroendevalda för ambulanssjuksköterskorna i Östergötland är på väg att ge upp om sin arbetsgivare, Sirius Humanum AB. De ser ingen möjlighet att påverka sina arbetsvillkor och upplever att de behandlas på ett sätt som bryter ner dem.

15 december 2011

– Tidigare var jag stolt över att arbeta som ambulanssjuksköterska. Det är jag inte längre. Här går arbetskamrater och hänger med huvudet och många goa gamla kolleger har slutat. Fler, och jag är en av dem, funderar på att sluta, säger Thomas Lindkvist.

Han är förtroendevald i Vårdförbundets avdelning i Norrköping och har arbetat inom ambulanssjukvården i 20 år. Nu börjar han tröttna. Det gör hans kollega Christoffer Remnemark också. Även han är fackligt förtroendevald, och ambulanssjuksköterska sedan sex år. Båda har de hunnit ha ett antal arbetsgivare. Men de har aldrig upplevt att någon har varit så dålig som Sirius är.

– Jag vill säga till landstinget att det räcker nu. Det får vara slut med entreprenörskap och det här täta arbetsgivarbytet i Östergötland. Vi vill ha en arbetsgivare som tar ett långsiktigt ansvar för arbetsmiljö och samverkan, säger Thomas Lindkvist.

Intresset att investera avtar

Den privata entreprenör som får landstingets uppdrag att driva ambulanssjukvården får ett kontrakt på fem år. Det kan bli två år till om landstinget anser att det går bra. Christoffer har redan haft tre arbetsgivare,  Thomas betydligt fler. Täta arbetsgivarbyten betyder att relationer måste byggas upp på nytt. Dessutom avtar intresset för att investera i verksamheten mot slutet av avtalsperioden.

Sirius har varit deras arbetsgivare i snart tre år, och det är den bristande kunskapen om, eller oviljan till, samverkan som Thomas och Christoffer är mest missnöjda med.

– Vi har ingen som helst möjlighet att påverka vår arbetssituation. Det vi ser här är en avart och rovdrift på allt vad partsförhållande vill säga. Det existerar ingen samverkan, säger Thomas Lindkvist, och får medhåll av sin kollega.

Det finns inte ens ett samverkansavtal.

– Vi försöker gång på gång att få arbetsgivaren att samverka, men det rinner bara ut i sanden. Ibland påstår ledningen att de har samverkat, men det kan inte kallas så när de bara informerar om beslut där förutsättningarna redan har bestämts, säger Christoffer Remnemark.

På väg att bli uppgivna

De är arga, ledsna och på väg att bli uppgivna. De säger sig inte ha någonting att säga till om när det gäller bytestider på bilarna, längden på arbetspassen eller konverteringar av tjänster.

Tidigare har en ambulanssjukvårdare som har utbildat sig till ambulanssjuksköterska automatiskt fått sin tjänst konverterad till en sjukskötersketjänst.

– Det har varit en självklarhet för den som har läst till sjuksköterska – i dag är det inte alls säkert, även om det gäller en kollega som under många år har visat sig duglig, säger Thomas Lindkvist.

Enligt de förtroendevalda gäller samma sak för sjuksköterskor som har vidareutbildad sig inom ambulanssjukvård. Dels försvårar arbetsgivaren för den som vill vidareutbilda sig, dels är det inte alls säkert att utbildningen leder till en tjänst som specialistutbildad sjuksköterska. Att man har satsat på en specialistutbildning visar sig heller inte i lönekuvertet.

– Företagets utfästelse att det ska bedriva den bästa ambulanssjukvården i Sverige känns som ett hån. Det finns en stor ilska bland medarbetarna, säger både Thomas och Christoffer.

Men det finns också medarbetare som är väldigt nöjda.

– Orättvisan är också en del av den dåliga arbetsgivarpolitiken. Nyanställda sjuksköterskor har fått upp till 30 procent högre lön än sjuksköterskor med flera års yrkeserfarenhet. Det råder ett fruktansvärt godtycke vid lönesättningen, säger Christoffer Remnemark.

”Kallhamrade affärsmän”

Thomas Lindkvist och Christoffer Remnemark säger att de är trötta på att ha en arbetsgivare där chefer agerar som kallhamrade affärsmän och byråkrater. Och de är oroliga för att deras arbete ska tappa i kvalitet och bli en genomgångspost på väg mot något mer stimulerande. Det är inte längre hög status att vara ambulanssjuksköterska.

– När jag kommer till arbetet tar jag på mig en professionell roll. Utrustning, bil, kolleger, hur jag mår – allt bidrar till det. Allt sådant håller på att spricka. Arbetsklimatet är hårt, bilarna är sunkiga och vi som organisation har tappat viljan att vara på topp. Det är en farlig cirkel. Trots att vi inom ambulanssjukvården aldrig har haft högre kompetens än nu så är jag inte lika stolt över att vara ambulanssjuksköterska längre, säger Thomas Lindkvist.

Vill inte kommentera

Sirius Humanum bedriver ambulanssjukvård på entreprenad åt Stockholms, Skånes och Östergötlands läns landsting. Ingen på arbetsgivarsidan vill tala med Vårdfokus om sin syn på samverkan med fackliga organisationer. I stället skickar verksamhetschefen för ambulanssjukvården, Karl Dingertz, ett mejl där han förklarar att företaget har som policy att inte utåt kommentera eller diskutera interna arbetssätt avseende till exempel styrning och ledning av arbetet.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida