Återhämtning kan inte vänta till semestern
Psykologen Niclas Almén har skrivit en guidebok om hur vi kan återhämta oss från stress och ansträngning. Hur gör man det som anställd i vården?
Att tänka ”återhämtar mig gör jag senare, på semestern” — vad är risken med det?
— Största risken är att negativa belastningseffekter ackumuleras, som stor trötthet, sämre sömn och liten ork till aktiva återhämtningsbeteenden som att idrotta eller träffa vänner. Även om det går att kavla upp ärmarna och kämpa på till semestern mår man inte bra, eller fungerar inte riktigt bra. Risken är också att semestern kommer kännas för kort, och att man känner ett stort motstånd att börja arbeta igen efter den.
Vilka är dina bästa återhämtningstips?
— Försök få till 1—2 återhämtningar med god kvalitet varje förmiddag, eftermiddag och kväll.
— Känn efter om du har onödiga spänningar i kroppen både när du är stressad och i återhämtningssituationer. Prova nya sätt för att få till återhämtning och utvärdera om du får tillbaka dina krafter.
Vårdpersonalen har upplevt det mest stressiga året någonsin på grund av pandemin. Kan din bok hjälpa dem?
— Det tror jag absolut. Boken har många uppslag och ingångar till återhämtning. Det kan också vara bra att låta arbetsgivaren läsa den för att sedan tillsammans diskutera vad som kan förändras i arbetsmiljön, så att man kan få återhämtning på arbetstid.
Finns det några risker med att fokusera på återhämtningen i stället för att ta bort faktorer som stressar?
— Det kan kanske — men ska inte — tas som ursäkt från arbetsgivare att inte försöka skapa en drägligare ”stresstillvaro”. Mitt budskap är att målet generellt sett bör vara bättre förutsättningar för återhämtning, men stressfaktorer kan också behöva ändras.