Inledaren
»Medger lagen långa vikariat? Va bra! Och löneavtalets miniminivå? Det sparar pengar. Sen kan vi lägga ut på entreprenad så behöver vi inte tänka på arbetsmiljön.«
En elak beskrivning av vad som kan röra sig i hjärnan hos någon av vårdens planerare och beslutsfattare?
Inte om man ser på en del av den senaste tidens uttryck för vårdens personalpolitik.
I det här numret av Vårdfacket tar vi upp frågan om visstidsanställningar. På Gotland anser Vårdförbundet att det har satts i system. Med regeringens uppluckring av lagen om anställningsskydd kan man numera tvingas stapla olika visstidsanställningar på varandra och leva i otrygghet i åratal. Det gäller även den som tidigare har varit fast anställd i vården men efter en utbildning söker nytt jobb (läs om Marie Hoas situation på sidan 20-21).
I regeringens lagrådsremiss om ändringarna i lagen står det: »Avsikten med förslaget är att arbetsgivare skall täcka tillfälliga behov av arbetskraft genom allmän visstidsanställning.« Det kan inte rimligen tolkas som att stora offentliga arbetsgivare med ett viktigt samhällsansvar ska utnyttja lagen maximalt.
Visst är det i många yrken en lott att börja yrkeslivet i vikariatsvängen, det kan också vara ett sätt att lära och att se olika arbetsplatser. Men vården är en speciell verksamhet. Det blir ett allvarligt problem, även ur patientsäkerhetssynpunkt, när man läser om förhållandena på hematologavdelningen på Visby lasarett (sidan 24). Avdelningschefen Monica Stuxberg berättar att hälften av hennes sjuksköterskor är visstidsanställda. När de inte får fasta anställningar försvinner de till andra arbetsplatser och tar kompetensen med sig. Nya anställda måste hela tiden läras upp.
I skrivande stund rapporteras att löneförhandlingarna i Region Skåne har kört fast. Av löften som regionens politiker gav tidigare under sommaren återstår inte mycket. Det är löneavtalets garanterade nivåer som erbjuds Vårdförbundets medlemmar och ytterst lite därutöver.
På samma sätt är det en mycket märklig personalpolitik när Region Skåne vill kringgå sin egen arbetsmiljöpolicy genom att lägga ut ambulansverksamhet på entreprenad (läs mer om detta på www.vardfacket.se).
Regionrådet Henrik Hammar (m) sa på Vård- och omsorgsriksdagen nyligen att »vårdens problem handlar om ledarskap och logistik«.
Frågan är om han menade det egna politiska ledarskapet.
Henrik Hammar och andra beslutsfattare i vården borde ta ett större ansvar för personalpolitiken. Alltför många vårdanställda känner sig inte uppskattade och respekterade. Att ta ansvar för vården handlar inte bara om att utnyttja alla möjligheter till kortsiktiga besparingar.
Det är dags att i handling visa att personalen är den viktigaste resursen i en kunskapsorganisation.