Inledaren

Min unge släkting skickades hem av läkaren på vårdcentralen med värktabletter. Dagen efter togs han in akut på Södersjukhuset. Han blev kvar i 33 dagar.

Han är inte den första och säkert inte den sista att drabbas av en missbedömning från vårdens sida. Det är bara en dryg månad sedan han kom hem från sjukhuset. Kanske vore det bra för patientsäkerhetens skull om han anmälde läkaren till hsan. Men om han tänker göra det vet jag inte.

För halvtannat år sedan berättade jag på den här platsen om ett av mina första uppdrag som nyanställd reporter på Vårdfacket. Jag skulle göra en uppföljning av dialysolyckan i Linköping, som 1988 fortfarande var högaktuell trots att det då hade gått fem år sedan den inträffade. Sommaren 2005 stod ett annat misstag av en sjuksköterska i fokus för intresset. Också den händelsen fick ödesdigra följder, och det var den som föranledde tillbakablicken.

Frågor om patientsäkerheten – och i synnerhet om vad som händer när den brister – är ett viktigt ämne för Vårdfackets läsare. Det ser vi i våra läsarundersökningar, där redovisningen av hsan:s avgöranden alltid hamnar i topp.

Läsarna är alltså mycket intresserade av vår rapportering om missöden i vården. Men de är däremot inte särskilt flitiga att rapportera själva. Det framgår av resultatet i Vårdförbundets enkät till medlemmarna, som handlar om hur de hanterar avvikelser på den egna arbetsplatsen. Bara var fjärde gör alltid en anmälan, trots att nio av tio upplever att de kan tala öppet om fel och misstag de begår. Läs mer på sidorna 24-26.

Det vanligaste skälet till att man inte anmäler sägs vara tidsbrist. Det är säkert en rimlig bedömning i det akuta skedet, men vad får det för konsekvenser på längre sikt? Sannolikt finns det både tid och resurser att spara om alla anmälde de misstag som sker ? för att inte tala om det onödiga lidande patienterna skulle slippa.

I år är det 30 år sedan Vårdförbundet bildades (och startade Vårdfacket), och frågan om patientsäkerheten har funnits med hela tiden. Andra ämnen har förstås varit löner (också ständigt högaktuellt bland Vårdfackets läsare enligt läsarundersökningarna), arbetstider och vårdmiljö. I detta vårt första nummer för 2007 berättar Jan Thomasson, vår reporterveteran som varit med i nästan 28 av de 30 åren, om varför förbundet bildades och hur Vårdfacket kom till.

Säkert kommer han att berätta mer om Vårdförbundets arbete för patientsäkerheten senare under året. Ett arbete som det tyvärr lär finnas anledning att fortsätta med länge än.