Närstående på iva hjälper svårt sjuka att kämpa vidare

Att ha sina närmaste vid sin sida hjälper svårt sjuka i intensivvård att kämpa för att leva vidare. Men möjligheterna för närstående att stanna kvar på avdelningen är små. 

12 februari 2008

Även för de närstående är det viktigt att få vara med och att få veta och förstå vad som händer när en svårt sjuk anhörig vårdas på iva. Trots det är förutsättningarna för de närstående att vara där begränsade, säger Åsa Engström, som den 22 februari försvarar sin doktorsavhandling.

Hon har intervjuat närstående om deras upplevelser i samband med att en svårt sjuk make/maka/sambo vårdades på iva. Hon har också intervjuat den sjuke om upplevelserna av att ha sina närstående nära, intensivvårdssjuksköterskor om hur de upplever de närstående samt hur både de sjuka och de närstående upplever ett återbesök på iva.

Ge plats för närstående

Innan Åsa Engström genomförde studien visste hon inte att de närståendes närvaro har så stor betydelse för att motivera och ge den sjuke kraft att fortsätta kampen för att hålla sig vid liv. Inte ens i sitt arbete som intensivvårdssjuksköterska hade hon mött det.

– När man som sjuksköterska förstår hur viktiga de närstående är, inser man också att det måste finnas förutsättningar för att de ska kunna vara med. Intensivvårdssjuksköterskor vet vad som skulle kunna underlätta för närstående att vara på iva, men vem ska göra det, undrar hon.

Sjuksköterskorna räknar med att de närstående ska vara där. Medvetenheten finns, men inte utrymmet. Det gör sjuksköterskorna frustrerade, säger hon. Möjligheten för de närstående att övernatta finns inte.

– Det finns inte ens en stol som är så bekväm att man kan luta sig eller en bädd att vila i, ännu mindre en säng, och det är ofta långt till patienthotellet, berättar Åsa Engström.

Närstående behöver få vara nära

I studien beskrev de närstående att de hade behov av att vara nära, att veta och förstå vad som hände. Just då kretsade hela livet kring den sjuke. De varken åt eller sov de första dygnen.

– Som personal måste vi tänka på hur vi kan ordna så att de närstående får mat. När han eller hon känner att det är möjligt att gå iväg och äta något kan kafeterian eller kiosken vara stängd.

I studien om återbesöket har närstående beskrivit att vissa i personalen kunde ge det där lilla extra. De fick exempelvis hjälp med förslag på hur de kunde röra vid den sjuke trots att han eller hon var kopplad till respirator och annan teknisk utrustning. Personal som fanns nära den sjuke var också ett viktigt stöd eftersom de hela tiden var tillgängliga för frågor och samtal. De närstående föredrog att i första hand prata med familjemedlemmar, vänner och personal på iva. Ingen av dem önskade kontakt med kurator eller präst.

Samtala om svåra frågor

För att underlätta för de närstående och i och med det öka möjligheterna för dem att vara ett stöd för den sjuke, tycker Åsa Engström att det är viktigt att intensivvårdssjuksköterskor stödjer de närstående genom att ge svar på de frågor som kan besvaras, men också att de ger utrymme för samtal om svåra frågor. Hon anser också att det är betydelsefullt att målen med vården involverar de närstående och att sjuksköterskan pratar med de närstående när målen och vården eller behandlingen ändras.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida