Nu har han fått upprättelse

När Per-Anders Nordström fick veta att Arbetsmiljöverket skulle ge honom rätt kände han först lättnad och glädje. Sedan grät han – och så kom ilskan. I över ett års tid har vårdpersonalen haft för dåligt skydd mot coronaviruset.

Det har varit lite som David mot Goliat. Vårdförbundets skyddsombud, sjuksköterskan Per-Anders Nordström, har fört en ensam kamp mot arbetsgivaren och myndigheterna. Men nu har Arbetsmiljöverket gett honom rätt. Det är hans 6:6a-anmälan som lett fram till beslutet att andningsskydd av typ FFP2 eller FFP3 ska användas vid vård av covidsmittade i enskilt hem eller i rum på äldreboende. Inte det enklare kirurgiska munskyddet.

Per-Anders Nordström är nattsjuksköterska på Alingsås kommun. I februari vände han sig till Arbetsmiljöverket med en begäran om att andningsskydd ska användas vid misstänkt eller bekräftad covid-19.

‒ Jag jobbade kväll i torsdags och kollade min mail sent och där låg ett förhandsbesked från Arbetsmiljöverket. Jag hade så klart hoppats att de skulle gå på min linje, jag har ju alla fakta på min sida. Ändå hade jag inte vågat tro på att jag skulle få rätt, säger han.

Arbetsmiljöverket skriver att de avser att besluta om ett föreläggande mot Alingsås kommun.

Det blir också vägledande i en ny rekommendation, som Vårdfokus berättat om tidigare.

Det första som kom över honom var en känsla av glädje och lättnad. Och upprättelse.

Har känt sig ensam

‒ Jag har länge drivit den här frågan om att vi måste få skyddsutrustning som tar hänsyn till att viruset även är luftburet, men jag har inte känt att jag fått gehör någonstans. Tvärtom har jag blivit ifrågasatt av min arbetsgivare, kollegor i olika forum och myndigheter. Jag har känt mig otroligt ensam i den här kampen.

Inte bara ensam, utan även utmålad som en bråkmakare som vill sprida oro och rädsla. En foliehatt och en rättshaverist. På så vis kändes det otroligt skönt att få rätt, berättar Per-Anders Nordström. Men känslan är grumlad av sorg.

‒ Jag grät när jag kom hem på kvällen. Över att det här kom först nu, att man inte har tagit den här frågan på allvar tidigare. Det har fått sådana enorma konsekvenser det här att vi i över ett års tid har haft otillräckligt skydd, både för oss själva, men också för alla gamla och sjuka som smittats och för deras anhöriga som drabbats av sorg och själva blivit smittade när de tagit farväl.

Stick i stäv med lagstiftningen

Per-Anders Nordström är övertygad om att det inte funnits någon illvilja bakom motståndet han mött, snarare en oförmåga hos arbetsgivare och regionala smittskyddsenheter att tänka självständigt och göra egna bedömningar.

Han tycker det är olyckligt att alla hela tiden hänvisade till Folkhälsomyndighetens bedömning att viruset är en droppsmitta och inte en luftburen smitta. En bedömning som senare har visat sig felaktig. Undan för undan har det kommit forskningsrapporter som pekat mot att viruset även sprids via luften med små aerosoler bara genom att vi pratar. Ett kirurgiskt munskydd ger inget skydd mot luftburen smitta, bara mot stänk.

‒ Folkhälsomyndigheten har ett helt annat tänk och när man för över det till arbetsmiljösammanhang blir resultatet katastrofalt. De råd om skyddsutrustning som getts har gått stick i stäv med arbetsmiljölagstiftningen och strider mot försiktighetsprincipen, säger Per-Anders Nordström.

För ett par månader sedan drog Folkhälsomyndigheten tillbaka sina råd om skyddsutrustning och frågan har nu återigen hamnat hos Arbetsmiljöverket, som alltså slår fast att det är andningsskydd som gäller.

”De har svikit oss”

Att det här kommer först nu får också Per-Anders Nordström att känna ilska.

‒ De som hade ansvaret har svikit oss. Vi har Arbetsmiljöverket som ska skydda oss, det har de inte gjort. Jag känner ilska över att äldrevården tilläts bli en smitthärd och jag känner ilska över att det skulle krävas att jag, ett lokalt skyddsombud, skulle behöva driva detta och att beslutet kommer ett år för sent.

Det finns också en ilska mot de fackliga organisationerna som han har upplevt som handlingsförlamade i frågan. Han hade önskat sig mer stöd från Vårdförbundet centralt.

‒ Det är ingen som har tyckt att jag agerat fel, men det borde inte varit bara jag som drev det här. I andra länder har fackförbunden slagits och skrikit högt för att få skydd mot luftburen smitta.

Gått ut över familjen

Per-Anders Nordström har ägnat en stor del av sin fritid det senaste året åt att sätta sig in i frågan, att försöka förstå den vetenskapliga diskussionen och hur lagstiftningen ser ut. Han har läst domar och prejudikat, otaliga forskningsrapporter och vetenskapliga artiklar. Han har mailat beslutsfattare, forskare och journalister, ställt frågor och sammanfattat det han fått veta.

‒ Det har funnits i mitt medvetande ständigt och jämt och det har så klart fått konsekvenser både för mig själv och min familj.

Han har sju barn mellan 6 och 18 år och säger att han nog varit en mentalt ganska frånvarande pappa under den här tiden. Nu ska han försöka ta igen det, semestern hägrar om några veckor och det ser ut som att han kan få fyra veckor sammanhängande. Till hösten hoppas han att kunna återuppta sina distansstudier i biologi som pausades vid årsskiftet. Målet är att byta yrke när han är klar.

‒ Pandemin blev spiken i kistan när jag såg hur man hanterade vårdpersonalen och vår säkerhet. Jag hade redan innan varit ganska trött på mitt yrkesval, det har inte varit roligt att se hur vården styrs, hur man skär ner hela tiden, att det saknas resurser. Jag känner att jag vill jobba någonstans där det är roligt i stället och siktar mot skogsvård, att jobba med djur och natur på något sätt.

De senaste dagarna har Per-Anders Nordström inte bara fått upprättelse genom beslutet från Arbetsmiljöverket. På sociala medier hyllas han i olika forum och gratulationerna är många.

‒ Det känns skönt att få så mycket positiv respons. Mitt samvete tillåter inte mig att tiga och låta bli att agera i en sådan här viktig fråga och nu kan jag tycka att det varit värt det. Även om det blev en dyrköpt seger för mig personligen.