ÖRNSKÖLDSVIK: Funderar på anmälan som vapen
För första gången funderar Vårdförbundet på Örnsköldsviks sjukhus på att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket om farlig arbetsmiljö.
Inger Johansson har aldrig tidigare gjort någon anmälan till Arbetsmiljöverket, knappast ens tänkt tanken. Men nu börjar hon fundera över om det kanske kan vara läge för en.?
– Vi hade nyss en träff med arbetsgivaren om hur man nu ska gå vidare, sedan den nya organisationen varit i kraft i ett halvår. Och visst har ledningen en del förslag till förändringar som kan vara till det bättre. Men jag tvivlar på att de räcker.?
Problemet, det stora problemet, är att alla förändringar ska ske inom befintliga ekonomiska ramar. Kanske kan man säga att hotet mot arbetsmiljön ligger i budgetramarna.?
– Det är kanske därför vi aldrig tidigare har funderat på om vi ska göra en anmälan till Arbetsmiljöverket, funderar Inger Johansson, som är facklig företrädare för Vårdförbundet på sjukhuset. Trots allt har den samverkan vi har haft fungerat och vi har hittat rimliga lösningar på problemen. Det verkar omöjligt nu.?
Så på sätt och vis kan man kanske säga att Vårdförbundet har tagit första steget mot en så kallad 6:6a – att larma arbetsgivaren om att situationen är alarmerande. Måste de ta nästa steg också och vända sig till Arbetsmiljöverket? Det får framtiden utvisa.?
En kritisk tidpunkt är den 30 april. Då slutar de undersköterskor som har arbetat längst på sjukhuset, efter ett års uppsägningstid.?
– Vi bävar, säger Inger Johansson.?Också 26 av Vårdförbundets medlemmar (av dem 23 sjuksköterskor) har sagts upp. Men ingen är hittills arbetslös. De som inte gått vidare till andra jobb finns kvar på sjukhuset på olika vikariat.
Maria Palmkvist klarade sig kvar på sin fasta anställning på sjukhuset i Örnsköldsvik med en hårsmån. 23 av hennes sjuksköterskekolleger har blivit uppsagda, flera från samma kull studenter som hon själv tillhörde. Men hennes år som undersköterska i landstinget räddade henne kvar.?
Maria Palmkvist är glad över att ha fått behålla jobbet. Men samtidigt finns oron där: kommer det fler nedskärningar? Då är hon säker på att hon står på tur att få gå.?
– Jag älskar mitt jobb som sjuksköterska fast det är så tungt. Men det känns som en trygghet att jag fortfarande har gesällbrevet som frisör hängande på väggen därhemma, säger hon.??
När jag var på Örnsköldsviks sjukhus förra våren träffade jag Katharina Tedenby. Då låg nedskärningarna på sjukhuset fortfarande i framtiden, men oron var redan stor. När jag nu träffar henne igen har hennes farhågor besannats.?
– Vi har gapat, argumenterat, gråtit, skrikit. Inget har hjälpt.?
Det är framför allt det uppstramade schemat som kostar kraft. Överlappningstiderna är förkortade. Man arbetar kortare men fler pass och minst varannan helg, vilket gör att ingen riktigt hinner vila ut. Schemat tillåter ingen att vara ledig tre dagar i sträck.?
– Det finns de som tar ut semesterdagar för att få lite extra vila, berättar Katharina Tedenby.?
Mätningar görs av medelvårdtider, sjukskrivningar, vårdrelaterade infektioner, bemanning i förhållande till vårdtyngd och annat. Man gör medarbetarenkäter som allt färre svarar på – de tycker inte att det är någon mening när de inte känner att någon lyssnar. Resultaten ska återföras till avdelningarna.?
Än så länge har sjukhuset klarat sig undan med ett lex Maria-fall, en kvinna som dog efter att ha fått tarmen punkterad. De vårdrelaterade infektionerna ligger på en förhållandevis låg nivå. Men Inger Johansson tror att det kommer att bli värre. Den 1 maj vet hon.