Reflekterat

Med trettio minuters intervall söker hon upp mig under passet. Hon är multisjuk och jag förstår att det varje gång g-ä-l-l-e-r l-i-v-e-t!

Det gäller mitt liv också. Mitt yrkesliv! På ett skift där arbetstiden är 8,5 blir det nästan 16 gånger då jag med stor lyhördhet, intresse och vänlighet ska ta mig an denna patients problem.?

Jag sitter inne på expeditionen med dörren öppen och skriver en journalanteckning. Den bör vara så korrekt som möjligt och återge fakta så klart som jag minns dem. Kliniska observationer och bedömningar av en patients symtom, blodtryck, puls och temp.?

Jag behöver vara koncentrerad på uppgiften men kan inte dra mig undan till ett annat rum.

Patienten blir lurad att jag är till hands – fast jag egentligen inte är det! Å andra sidan är det för deras skull jag är här. Även om missbrukare ofta kräver omedelbar behovs­tillfredsställelse – och vi bör försöka få dem att förstå att saker och ting kan vänta – vet man aldrig vilken fråga där i dörren som kan vara livsviktig!?

Särskilt när det gäller dubbeldiagnoser. ?

En mental kärlkramp kan inte gärna förbises. Vetskap om hur det just nu ser ut på nedtrappningsschemat gällande ångestdämpande farmaka. Besked om när ens socialsekreterare är i tjänst nästa gång…?

Ett sätt att förebygga detta är att så snart man fått rapport sätta sig ned med dessa som man är kontaktperson för – eller som har ett stort behov av att få prata.??

Vi sjuksköterskor är ju skrämmande medvetna om att upp till 40 procent av vår arbetsdag går åt till rapport och dokumentation (Vårdfacket 11/2006).?–

Skriv om detta! bad kollegan Anki. Strax VUB:ad x2 och med stort ansvar vad gäller dokumentation. Det hon dock inte vill ge avkall på är omvårdnaden av patienten! Vi är rörande överens om att det är vår kardinaluppgift bland andra!?

– Vänta lite! Jag pausar datorn, tar med mig telefonen och anvisar patienten till ett ställe där vi kan tala ostört. ?

Frågorna är många. Jag försöker besvara dem en i taget och ser hur hon äntligen tillåter sig att andas. Hennes högra fot där benet legat i kors över det andra har plötsligt slutat vippa.?

– Tack… säger hon… tack för att vi fick prata.?

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida