Riskbedömningar görs bara av var tredje patient

Att riskbedöma patienter som vårdas i hemmet borde vara en självklarhet, anser psykiatrisjuksköterskan Frida Swan. Speciellt om patienterna vårdas i den öppna psykiatrin. Men inte ens där är det särskilt vanligt, visar en studie som hon och en kollega har gjort.

29 februari 2008

»Den viktigaste förklaringen är nog att det inte är så många som klarar av att göra riskbedömningar. De vet varken hur eller varför det ska göras«, säger Frida Swan.

Till vardags arbetar hon som psykiatrisjuksköterska i ett mobilt psykiatriskt öppenvårdsteam i Leksand. Tillsammans med kollegan Lena Ökland-Jonsson från den psykiatriska öppenvården i Torsby har hon nyligen skrivit en d-uppsats om riskbedömningar inom öppenvårdspsykiatrin. Sjuksköterskor vid samtliga psykiatriska öppenvårdsmottagningar i ett län i Mellansverige deltog i en enkätundersökning.

Sjuksköterskor är extra utsatta. Aktuell forskning visar att 90 procent av allt våld som riktas mot personal inom psykiatrin i själva verket riktas mot sjuksköterskor.

– Troligtvis därför att det är de som ger patienterna mediciner. En av de vanligaste situationerna när våld uppstår är när patienten får en injektion i samband med ett hembesök, säger Frida Swan.

Av dem som deltog i studien uppgav var tredje sjuksköterska att hon eller han någon gång har blivit utsatt för hot eller våld. En lika stor andel svarade att de själva gör eller medverkar vid riskbedömningar. Men endast 2,4 procent uppgav att de är utbildade för det.

De flesta anser att det är läkarens eller psykologens ansvar att göra riskbedömningar, vilket enligt Frida Swan är en felaktig föreställning.

– Ansvaret vilar på all personal som arbetar med psykiskt sjuka personer. Själv tycker jag att det borde vara en självklarhet inte bara inom psykiatrin utan över huvud taget när man ska hem till patienter.

Av de sjuksköterskor som gör riskbedömningar använder knappt fem procent någon form av checklista, guide, stege eller annat instrument. Drygt hälften gör endast en klinisk bedömning.

– Men när du går på känsla och inte vet riktigt vad du ska fråga om kan det kännas som att du tränger dig på. Det märker patienten, vilket kan leda till att omvårdnaden påverkas negativt. Har du ett instrument att följa blir det enklare och upplevs som mindre hotfullt av patienten, säger Frida Swan.

 

Sjuksköterskor tysta i våldsdebatten

Sjuksköterskor borde i betydligt större utsträckning än
i dag diskutera hur hot och våld påverkar deras arbete. Det anser Alen Fazlic, inspektör vid Arbetsmiljöverket i Göteborg.

Någon statistik över hur vanligt det är med hot och våld mot sjuksköterskor inom svensk hemsjukvård existerar inte. Men enligt Alen Fazlic hör det inte till vanligheterna att just sjuksköterskor hör av sig till Arbetsmiljöverket i de här frågorna, däremot sker det relativt ofta att vårdbiträden och undersköterskor anmäler hot och våld och ber om hjälp.

? Jag hade önskat att sjuksköterskorna inom hemsjukvården kunde vakna och inse fördelarna med att samverka och arbeta mer kring de här frågorna, säger han.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida