Självklart tar Jeanette ut sina raster

Självklart tar Jeanette ut sina raster
För Jeanette Nyström är det en självklarhet att ta rast. Den här bilden tog en av hennes kolleger på henne under dagens första fikapaus. Hela den här veckan pågår Vårdförbundets rastkampanj på flera håll i landet.

Jeanette Nyström i Västernorrland är en av de två sjuksköterskor som stod bakom det första "rastupproret" för drygt ett år sedan. När många av Vårdförbundets lokalavdelningar den här veckan uppmanar sina medlemmar att ta ut sina lagstadgade raster är Jeanette självklart med på noterna.

– Jag tänker ta ut mina raster. Och går inte det ska jag registrera det, säger Jeanette Nyström, en av de två sjuksköterskorna som stod bakom rast-kampanj-initiativet.

Jeanette och Helena Westlund, båda sjuksköterskor på Rekryteringscentrum vid Sundsvalls sjukhus, hade tröttnat på att ständigt få allt fler arbetsuppgifter, så många att de knappt hann gå på toaletten.

Ledde till fler arbetspass

I ett öppet brev våren 2009 uppmanade de sina kolleger att ta ut alla lagstadgade raster och gå hem vid arbetstidens slut. Tillsammans med Vårdförbundets avdelning i Västernorrland och sjuksköterskorna på länets två andra sjukhus, i Sollefteå och Örnsköldsvik, organiserades sedan den första Ta-rast-kampanjen i maj förra året.

Sedan dess har det varit ytterligare minst två rastkampanjer i Vårdförbundets regi, förutom denna veckas. Förra veckan ”tjuvstartade” medlemmarna i Stockholmsavdelningen

– Men vår första rastuppmaning gick inte så bra. Personalchefen gick ut och sa att alla måste få rast på schemana. På några avdelningar hade man förhandlat bort rasten och hade bara måltidsuppehåll, speciellt under kvällar och helger. Följden blev att de fick fler arbetspass. Så vi var inte populära, berättar Jeanette.

Många blev arga på henne och Helena och tyckte att de hade gjort sina kolleger en otjänst. Men Jeanette anser att det gagnar personalen i ett längre perspektiv, bara de registrerar varje gång de tvingas arbeta på rasten.

Två knapptryck

Hon beräknar att 30 minuters rast är inskrivet i omkring hälften av schemana i dag. Men det innebär inte att de som har det så verkligen tar rast, och inte heller att de registrerar de gånger de inte kan ta sin rast.  Hon tycker att någon borde se på orsakerna, vad det är som gör att sjuksköterskorna inte registrerar arbete på rast.

– Det vore intressant att få reda på. Det tycks sitta väldigt hårt inne att inte registrera. För det är inte krångligt. Det behövs bara två knapptryck. Tänk om alla skulle registrera åtminstone en vecka alla gånger de inte har kunnat sitta ostörda på rasten, utan att vare sig svara på telefonsamtal eller läkarpropåer! En sådan rapportering skulle jag vilja se, säger Jeanette.

Hon saknar ett lunchrum utanför avdelningen, någonstans att gå med den egna matlådan, centralt placerat med mikrougnar att värma sin medhavda mat.

”Inhalerad” lunch 

– I stället för att säga att vi ska gå och äta lunch brukar vi säga att vi ska gå och inhalera den.  Det är så det känns, att vi inte hinner sitta ner och ostört äta vår mat. De flesta lunchrummen ligger på eller alldeles intill avdelningarna. Den som håller sig där är lätt tillgänglig för telefonen, spring och läkarförfrågningar.

På förmiddagen försöker de som har tid att gå och fika. Men oftast tar de med kaffet till sittronden och det är sällan någon går på eftermiddagsrast. Enligt Jeanette är det enda ställe på Sundsvalls sjukhus där man tar rast akuten, som har flera rastersättare anställda.

– De möjliggör på ett helt annat sätt för alla att kunna ta rast och idealet vore att även vårdavdelningarna kunde ha liknande lösningar. 

Om rastuttaget inte blivit så mycket bättre, så har i alla fall rapporteringen om avvikelser ökat då personalsituationen lett till att arbetet inte kunnat skötas som det borde och då patienter riskerat att drabbas, säger hon. 

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida