Snart avgörs avtalets öde

Nu lägger Vårdförbundet örat mot marken för att känna av hur med-lemmarna har det med arbetstiderna. Det är en kamp mot tiden.
I Västmanland passar Vårdförbundets förtroendevalda på att ta sig ut och träffa medlemmar under somrarna. I år har de med sig frågan om arbetstider. Till sjukhuset i Köping åker Ingrid Edman, vice ordförande i Vårdförbundet Västmanland och Harriet Lindqvist, styrelseledamot. De hejdar sig vid informationsskylten.
Jaha, var ska vi börja? funderar de och kliar sig i huvudet. Många avdelningar och mottagningar är det. De satsar på laboratoriet och tar sig vant fram genom sjukhusets labyrintiska korridorsystem.
— Hur har ni det i sommar? Vad tycker du om arbetstiderna? frågar Ingrid Edman och Harriet Lindqvist när de möter biomedicinska analytikern Anna-Maria Delis. Hon arbetar i vanliga fall på sjukhuset i Västerås men jobbar tillfälligt i Köping.
— Jag tycker att arbetstiderna är en viktig fråga. Studier visar ju att det är påfrestande för kroppen att jobba dygnets alla timmar. Då kan det vara viktigt med kortare arbetstider för att man ska orka ett helt yrkesliv, säger hon.
Ingrid Edman och Harriet Lindqvist lyssnar och tar anteckningar och halar fram facklig information som de delar ut. Somt hamnar i Anna-Maria Delis och andra medlemmars händer, annat ställs upp i tomma lunchrum och hängs upp på anslagstavlor.
Kristina Isotalo är biomedicinsk analytiker och jobbar 75 procent natt, resten dagpass. Hon har jobbat klart det här passet och ska bege sig hemåt.
— Det borde vara bra med arbetstidsförkortning, tiden är ju någonting konkret, säger hon.
På en brits inne på blodgivarcentralen ligger Anita Immo Gustafsson. Hon är blodgivare och vårdlärare, men ska gå över till att arbeta som distriktssköterska från och med i höst. Även hon är positiv till en kortare arbetstid för Vårdförbundets medlemmar.
— När man jobbar natt måste man få tid till återhämtning. Man måste orka. Runt 30 timmar skulle vara en okej arbetstid om man går ständig natt, tycker jag.
Det finns många frågor att driva, tycker Stefan Josefson, sjuksköterska på avdelning 1, men arbetstider ligger kanske inte högst upp på önskelistan.
— Spontant tycker jag att det alltid är roligt att vara ledig, men det viktigaste är nog att det skulle finnas mer personal på jobbet, säger han.
Lena Landqvist, som är avdelningschef på avdelning 2, ser det hela ur ett bredare perspektiv:
— Det är svårt att rekrytera sjuksköterskor som enbart jobbar natt, jag tror att vi får tänka om och använda oss av andra metoder, som rotation. Då får personalen en förståelse för hela verksamheten och den blir inte så sårbar, säger hon.
Frågan om arbetstiderna är aktuell i hela landet, brännhet på vissa håll, ljummen på andra.
Till de två senaste kongresserna i Vårdförbundet har många motioner om arbetstider kommit in och nu ska frågan prioriteras — det finns det beslut om från båda kongresserna.
De lokala avtal med arbetstidsförkortningar som många har rivs upp av arbetsgivaren, med motiveringen att de är för dyra. I det här läget har Vårdförbundet bestämt sig för att inte teckna fler lokala avtal utan överväger att i stället försöka få fram ett bra centralt avtal — som inte sägs upp lika lätt.
Till den 31 oktober måste Vårdförbundet ha bestämt sig för om det nuvarande avtalet, som kallas Huvudöverenskommelse om lön och allmänna anställningsvillkor — HÖK 11, ska sägas upp eller fortsätta gälla.
— Utifrån höstens arbete med SKL och vilka resultaten blir, får vi se hur vi går vidare med de lokala avtalen. Vår ingång är att medlemmarnas kunskap är en förutsättning för att patienterna ska få en säker vård, säger Kerstin Persson, chefsförhandlare på Vårdförbundet.
Förbundet har tre krav:
- Tid för omställning och återhämtning ska ingå i nattarbetstiden.
- Jour och beredskap ska ingå i den ordinarie arbetstiden.
- Särskilda ersättningar ska ge procentuppräkningar på lönen.
Utan något lokalt avtal är arbetstidsmåttet i dag 40 timmar för heltid på dagen, treskift innebär 38 timmar och 15 minuter och nattjänstgöring 36 timmar och 20 minuter. Det finns inga exakta mått framtagna för vad Vårdförbundet anser vara rimligt, det är en förhandlingsfråga.
Vad medlemmarna tycker och hur stora problemen är försöker alltså Vårdförbundet ringa in nu, som på sjukhuset i Köping. Är arbetstiderna en fråga att säga upp avtalet för eller inte? De förtroendevalda Ingrid Edman och Harriet Lindqvist kämpar med frågan.
— Det är en svår pedagogisk uppgift för oss att förklara en sak som förbättrar för ungefär 20 procent.
För de andra blir det en knappt märkbar förändring. Arbetstiderna är nog inte en så stor fråga här. Våra medlemmar är mer intresserade av att få högre lön, fler kolleger och ett arbetsinnehåll som är hanterbart, säger de.