En kärleksfull slarvet till far

Åsa LinderborgMig äger ingenBokförlaget Atlas 2007www.arenagruppen.se isbn 978-91-73892261

31 augusti 2007

Det här är Åsas berättelse om sin egen­sinnige far. Mamman lämnade familjen i början av 1970-talet, när Åsa var fyra år, och pappan blev kvar med an­svaret för dottern.

Hon älskade sin pappa, även om hon ibland skämdes över honom. Leif Boris Andersson var en mycket kärleksfull pappa. Han kallade henne ömt för »gummelumman«, och inte brydde han sig om tandborstning, sovtider eller förbud. Tvärtom sa han ofta i affären att »nog skulle hon väl ha lite godis ändå?« Då köpte Åsa lite, bara för att göra honom glad. Middagarna åt de oftast hos farmor som såg till att jäntan fick ordentlig mat. Hygien var heller ingen viktig del i Leffes liv, men han ville ge intryck av att vara av den finare sorten. Inga lakan i sängarna, skitiga fötter och smutsiga kläder stod i skarp kontrast mot de vackra gardinerna i fönstren med kristallampor som han tände varje kväll för att reta grannkäringarna.

Ekonomin hade han heller ingen större koll på. När löningen kom festade pappa och Åsa ofta på en bit fin ost, medan större delen av lönen gick åt till hans öl och sprit. Varje morgon stod han lutad över slasken i köket och kräktes upp gårdagens dricka. »Det är stressen«, förklarade han för Åsa. Han var härdarmästare på metallverket i Västerås. Duktig och uppskattad på jobbet, men kände sig hela tiden i underläge och utnyttjad av systemet. När han dog hade han elva dagar kvar till nästa a-kassa och endast några ören kvar i plånboken.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida