Hjälpa när ingenhjälp finns att få
Vill ni få med barnet hem? En stund, eller över natten? Numera hör det till de frågor som barnmorskorna vid kvinnokliniken på Mas använder för att försöka hjälpa föräldrarna efter en förlossning där barnet är dött.
I förrådet på förlossningen står en liten korg beredd. Den behöver inte tas fram så ofta, men plötsligt händer det: Ett litet efterlängtat barn dör redan i moderlivet. Att vara den som ska möta föräldrarna som just har fått veta att barnet de väntar inte längre lever är svårt. Då fungerar standardvårdplanen för intrauterin fosterdöd som ett stöd.
Den är tänkt att undanröja de hinder som kan finnas hos den enskilda barnmorskan mot att ställa frågor som är svårare än andra, förklarar barnmorskan och chefen för den prenatala enheten på Universitetssjukhuset Mas i Malmö, Kathe Wedin.
– Det kan vara individuella värderingar eller känslomässiga hinder som gör att barnmorskan drar sig för att ställa vissa frågor. Dit hör frågan om att ta hem barnet över natten, som säkert aldrig ställdes tidigare – och föräldrarna frågade inte heller, säger Kathe, som har lett arbetet med standardvårdplanerna.??
Men även om standardvårdplanen underlättar mycket för barnmorskan Maria Strandqvist och hennes kolleger löser den inte allt. De måste själva avgöra när och hur frågorna ska ställas. Om det har gått en tid sedan barnet dog kan den lilla kroppen redan vara stadd i upplösning. Då är det inte aktuellt att ta hem barnet. Och förstås väger Maria in även andra omständigheter, som orsaken till barnets död och föräldrarnas inställning till att möta det döda barnet. ?
Men när hon frågar händer det att föräldrar vill ta med sitt döda barn hem. Barnet får ligga en stund eller över natten i den säng som kanske står hemma och väntar. ?
Någon risk för att standardvårdplanen skulle innebära att alla blir lika behandlade i alla avseenden ser inte Maria. Den är genomtänkt, men inte rigid, och barnmorskorna är inte låsta vid den. Maria brukar fråga mamman om hon vill ha barnet på magen direkt efter förlossningen. Det vill en del, medan andra vill att barnmorskan ska tvätta och göra i ordning barnet och lägga det i korgen innan de ser det. ??
Hon är noga med att inte ösa frågor över föräldrarna. En del kan ställas i förväg, andra måste tas i stunden.?
– Föräldrarna är i chock, och all denna sorg som de är mitt i – frågorna måste komma naturligt, säger Maria. ?
Att standardvårdplanerna ökar patientsäkerheten är Maria och Kathe övertygade om. Intrauterin fosterdöd inträffar inte ofta, men när det händer tar det energi, ork och tid. Då är vårdplanen en resurs. Den ger information och kunskap som hjälper barnmorskan att inte glömma något och ger henne trygghet. Och den frigör tid som hon i stället kan ägna åt föräldrarna.?
– Ett föräldrapar sa att det var en stor trygghet bara att jag fanns i rummet. Det kändes helt naturligt för mig att vara där, och det kunde jag vara tack vare att jag inte behövde springa ut och in för att hämta något – jag visste redan innan vad jag behövde ha med mig in, berättar Maria.??
Och för en ny kollega är det fantastiskt att få arbeta efter en standardvårdplan, konstaterar hon. Den vare sig krånglar till arbetet eller gör det svårare, tvärtom är den till stor hjälp.?
– Den underlättar mycket, till exempel när vi avlöser varandra mellan arbetspassen. Man ser direkt vad som är gjort eller inte. Med »bara« journalen är risken större att man missar något.