Inte längre så skämmigt att gå till psyk
Hon arbetar inom den kanske mest misstrodda och utskällda grenen på hela vårdträdet. Men psykiatrisjuksköterskan Maria Martinez trivs utmärkt med jobbet.
Från sin arbetsplats i det psykiatriska öppenvårdsteamet för kommunerna Tanum och Strömstad känner Maria Martinez inte alls igen den dystra bild som många tecknar av den psykiatriska vården.
– Jag får mycket positiv feedback. Men psykiatrin jobbar i det tysta och går exempelvis inte ut med att kanske 25 av 35 med depression blir bra. Det är de som inte är nöjda som syns och hörs.
Maria talar hellre om människor som hon och hennes team har kunnat hjälpa att gå vidare, trots deras sjukdom. Mycket av arbetet går ut på att stärka tilltron till den egna kapaciteten.
– Vi ger bland annat kurser i hur de kan få förståelse för sin sjukdom, säger hon och berättar att en sådan kurs inspirerade en grupp patienter med bipolär sjukdom att starta en självhjälpsgrupp.
– Den har nu blivit ett jättefint, stöttande nätverk.
Bipolaritet, som Maria har specialiserat sig på, medför ofta ett stort lidande för de drabbade. Självmordstankar och ett impulsivt beteende är vanligt, men det finns ett brett spektrum av sjukdomsbilder. Maria beskriver det som ett detektivarbete att försöka kartlägga symptom och hitta rätt behandling.
– Sedan kan det vara ett tungt motivationsarbete att förmå patienterna att medicinera och göra livsstilsförändringar. Men det är spännande att se att de får ett bättre liv, säger hon.
Hon följer sina patienter nära, och lär dem i förebyggande syfte att vara observanta på hur just de fungerar. Ofta använder hon sig av andra patienters erfarenheter.
– Då blir det många gånger enklare för nya patienter att förstå sig själva.
Hon har gått en steg 1-utbildning i kognitiv terapi, och vill bygga på med steg 2. Det är en behandlingsmetod som hon både tror på och trivs att arbeta med.
– Jag gillar tankarna på acceptans, att finnas här och nu – att stå ut i känslan. Vi lär ut hur man kan hantera känslor och relationer – och att stå upp för sig själv, säger Maria.
Att arbeta med människor som ibland går igenom extrema svårigheter kan ta på de egna krafterna. Då blir också det kognitiva sättet att tänka ett stöd i förhållningssättet till jobbet. Det redskapet hade hon inte när hon i början av 1990-talet arbetade som ensam sjuksköterska på en sluss för flyktingar från det forna Jugoslavien. Läkaren kom bara en gång i veckan och Marias ansvar var stort.
– På många sätt var det en intressant period, jag arbetade exempelvis med tolk. Jag fick jobba väldigt självständigt, och lärde mig att våga fatta egna beslut.
Men efter tre år höll arbetet på att äta upp henne, när flyktingarnas erfarenheter blev allt värre.
– Mot slutet kom de direkt från krigszonerna. Det blev så tungt eftersom det var så många barn med. Jag tyckte att de for väldigt illa.
Hela familjer föstes ihop på trånga utrymmen, och ungkarlar som aldrig tidigare träffats klumpades samman fyra och fyra i små rum.
– Det var storstadsbefolkning som kom till ett pytteställe på landet. Det fanns inget att göra, inget att se. Flyktingarna mådde dåligt också av det.
Samtidigt, säger Maria, tyckte folk runt om att de skulle vara tacksamma.
– Det är okunskap som ger sådana attityder.
Brist på kunskap och gamla fördomar är också ett starkt skäl till att många psykiskt sjuka ännu lever – och lider – under ett hårt tryck av skam- och skuldkänslor.
Men till viss del kan skuldtrycket också skyllas på vården, tycker Maria.
– Anhöriga har hållits utanför och det har bidra-git till att förstärka fördomarna. I dag jobbar vi på ett annat sätt, och försöker bjuda in de anhöriga.
Ytterst tror hon att fördomar handlar om rädsla.
– Folk har svårt att tackla de svåra frågorna och känslorna, säger hon och kan dra en parallell till när hon själv förlorade sitt första barn, som dog i späd ålder på grund av sjukdom.
– Då blev det ganska tomt runt mig.
Maria Martinez är en av alla vårdgivare, anhöriga och patienter som har lånat sitt ansikte till fotoutställningen Bryt skam! Med ovanligt många hoppfulla berättelser syftar den till att avdramatisera psykiska sjukdomar, och jämställa dem med alla andra.
Fotografen Agneta Ekman Wingate har gjort en stor insats, tycker Maria. Bilderna öppnar möjligheter både innanför och utanför psykiatrins ofta slutna värld.
– För oss är det jätteroligt att få bekräftelse, och det blev plötsligt lovligt att tala lite mer om vad vi gör. Och så tror jag att det finns många ute i stugorna som är nöjda med sin behandling, men som inte har någon att tala med om det.
Men en förändring är kanske på gång. Maria tog steget från somatisk till psykiatrisk vård 2001, och tycker att det bara sedan dess har blivit öppnare.
– Det är inte längre lika skämmigt för unga att söka hjälp. De äldre går ofta länge innan de söker hjälp. De unga vet att när man har ont i själen, då kan man ringa till psyk.
Hon hoppas att det kan kopplas till de allt fler utredningar som görs för att hitta rätt diagnos, och till dagens bättre behandlingsmetoder.
– Vårt team jobbar bland annat med dialektisk beteendeterapi, och det har gjort mycket nytta för exempelvis killar och tjejer med självskadebeteenden.
Nästa område för teamet att bygga en hållbar struktur kring, är för dem som har dubbla diagnoser, med både psykisk sjukdom och missbruk. De blir allt fler, och är resurskrävande.
– Men vi har alla tjänster tillsatta och har nyss fått lite mer resurser, säger Maria Martinez, som med sina 32 år inom vården, varav 26 som sjuksköterska, fortfarande har en positiv inställning till sitt jobb.
Det skulle förvåna henne mycket om hon inte också gör sina sista 15 yrkesår som sjuksköterska.
– Det känns väldigt lite nu.
Hon har nyligen fyllt 50 år och känner sig lite överraskad av att tiden gått så fort.
– Jag känner mig inte så mossig som jag trodde att en 50-åring var när jag var 20.
UTSTÄLLNING
Fotoutställningen Bryt Skam! har hittills visats i Munkedal, Göteborg och Vänersborg. I höst visas den i Tanumshede och i Strömstad.
Fotografen Agneta Ekman Wingate skildrar både personer med en egen sjukdomshistoria som i utställningen berättar om sina liv och personer från sjukvården, som psykiatrisjuksköterskan Maria Martinez.