Skärandet behöver inte vara tecken på sjukdom

För en tonårsflicka kan självskadebeteende vara ett tillfälligt sätt att dämpa ångesten. Men skärandet kan bli som en drog så det gäller att fånga upp henne i tid.

29 februari 2008

De flesta unga flickor som skär sig är inte sjuka. Barn- och ungdomspsykiatern Agnes Hultén vill varna för en tendens att »psykiatrisera« en tonårsutveckling som är ganska normal.

»Det är ett helsike att vara tonåring«, som hon uttrycker det, och en del lindrar ångesten genom att skada sig själva. Att skära sig är inte helt ovanligt i vanliga ungdomspopulationer. I stora internationella studier uppger mellan fem till sju procent att de har tillfogat sig själva skada någon gång.

I riskzonen för att utveckla ett självskadebeteende är unga tonårsflickor med bräckligt självförtroende. Det gäller att fånga upp dem tidigt, men det är fel att ge dem en psykiatrisk dia­gnos som borderline och det är fel att placera dem tillsammans på en sluten psykiatrisk avdelning, slår Agnes Hultén fast.

Så i dag vill man behandla dem inom barn- och ungdomspsykiatrins öppenvård där de får samtalsstöd ett par gånger i veckan. Enskilt och i grupp.

– Det gäller att få flickorna att inse vad det är som stressar dem och sedan lära dem andra strategier att hantera stressen, säger Agnes Hultén.

Genetik, uppväxt, samhälle – allt menar hon kan bidra till ett självskadebeteende.

Att självskadebeteende är vanligare hos flickor än hos pojkar tror hon beror på att tonårsflickor är mer deprimerade än vad pojkar är. Och mer ensamma i sin tonårsutveckling.

– När flickor går in i puberteten händer mycket. De får mens, hormonerna rasar och deras kroppar får mer kvinnliga former. Både pojkar och flickor går upp i genomsnitt tio kilo när de lämnar barndomen, men för flickorna innebär det också att de lämnar det avmagrade ideal som gäller för deras kroppar. Några spydiga kommentarer om det kan sänka en flicka med bräcklig självbild.

En flicka med gott självförtroende och ett bra socialt nätverk börjar inte skära sig. Men dålig självkänsla, impulsiv läggning, dåliga relationer till föräldrar och kompisar – allt det kan leda till en övermäktig känsla av att inte klara framtiden. Då kan skärandet bli ett sätt att dämpa ångesten.

För den som märker att det har en ångestdämpande effekt kan det ge samma sorts kick som en drog. En ung flicka drar sig undan när något har gått henne emot och gömmer sig med sin käraste vän – rakbladet. Upprepar hon beteendet kan det skapas en sorts biologisk väg till hjärnans lustcentrum. Ångest – skära – mindre ångest.

Det är inte ovanligt att flickor som skär sig har varit utsatta för allvarliga kränkningar, men i sitt sätt att vara skiljer de sig åt. En del är skärpta och högpresterande skolflickor. Andra lever ett utsvävande liv där både sex och alkohol ingår.

– Jag tycker att de har hoppat över alkoholens betydelse i debatten. Flickor som skär sig har ofta varit utsatta för sexuella övergrepp, och inte alltid i barndomen. 12-13-åringar super sig nästan redlösa och övertalas till avancerad sex som de sedan mår dåligt av. Så unga flickor är inte mogna för ett sådant liv, säger Agnes Hultén.

Personal som möter unga flickor som skadar sig själva ska inte överdriva omsorgen om såret, uppmanar hon. Hjälp dem i stället att bearbeta trauman – om det finns sådana i bakgrunden. Och försök kartlägga vad som stressar dem.

– Egna misslyckanden, dåliga relationer, ångest, depression eller bristande impulskontroll – vad det än är så försök att få dem att hantera stressen på annat sätt än genom att gömma sig med ett rakblad, säger Agnes Hultén.

Fråga vad som hände, eller vad de kände, innan de skar sig. Försök ta reda på vad de ville uppnå: reducera en spänning eller manipulera andra. Vinsten: minskad ångest eller välmående, och de negativa konsekvenserna: avsky, skuld och behov att dölja sår.

– Var ett ställföreträdande hopp och hjälp flickorna att leta i den arsenal av copingstrateger som finns.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida