Vårdpersonal behöver utbildning för att våga anmäla barnmisshandel

Vårdpersonal behöver utbildning för att våga anmäla barnmisshandel
Björn Tingberg vill inte införa sanktioner mot personal som underlåter att anmäla barnmisshandel. Foto: Emelie Nordstrand Lindgren

Sanktioner hjälper inte. Det som behövs för att vårdpersonal ska våga slå larm vid misstänkt barnmisshandel är utbildning och bra rutiner.

I dag disputerat barnsjuksköterskan Björn Tingberg på en avhandling om hur barn som far illa behandlas i vården. Som Vårdfokus.se rapporterar i dag visar hans studier att hälften av alla misstänkta fall av barnmisshandel inom vården inte anmäls till de sociala myndigheterna.

Men trots att det är ett lagbrott att inte anmäla barn som far illa efterlyser inte Björn Tingberg sanktioner mot dem som låter bli. I stället anser han att det gäller att jobba med attityder, utbildning och rutiner.

Vårdpersonal behöver också lära sig vad socialtjänsten faktiskt gör. En vanlig invändning är att en anmälan inte spelar någon roll, ”soc gör ändå inget”.

Sekretessen hindrar

– Det är en pedagogisk katastrof att sekretesslagen hindrar återkoppling till oss i vården. Därför är det åtminstone bra att lära sig hur de jobbar.

Björn Tingberg är specialistsjuksköterska vid barnskyddsteamet Mio vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Just nu håller teamet på med en ny utbildningsrunda för personalen på sjukhuset med fokus på anmälningsplikten, hur man gör och hur man kan kommunicera med föräldrarna. Dessutom har Mio tagit fram en broschyr om detta.

Vill öka medvetenheten

– Vårt stora mål är att barnmisshandel ska finnas med som en medveten diagnos. Inte sist på listan, utan mycket tidigare.

Reaktionerna när Mio utbildar internt varierar. Ibland väcks försvarsmekanismer som att ”så dåligt är det väl ändå inte” och ”siffrorna över antalet uteblivna anmälningar måste vara felaktiga”.

Björn Tingberg tycker inte att reaktionerna är så konstiga, men hoppas på möjligheten att förändra.

– Alla vi som har jobbat länge har träffat barn som borde ha anmälts för länge sedan. Vi måste ha en vilja till förändring och jag hoppas och tror att sjukhuset ska komma dit.

Jämför med smärtteam

Han jämför barnskyddsteamets arbete med smärtteamens. När de var nya bemöttes de med skepsis eftersom smärtpatienter, precis som misshandlade barn, ansågs vara en svårmött grupp.  Nu är smärtteam väletablerade.

– Vi i barnskyddsteamet är orädda för ämnet misshandlade barn och visar att det går att överleva de möten som man kanske är rädd inför, säger Björn Tingberg.

Nästa steg i hans forskning är att följa upp anmälningsfrekvensen och även inkludera andra sjukhus. Björn Tingberg vill även kartlägga vilka barn som får datortomografi och varför.

– Om vi kan förstå vilka de misshandlade barnen är, kan vi också identifiera dem lite snabbare.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida