Vårdtyngd går att mäta på äldreboenden

Med Kajsa Thorsells datoriserade program är det lätt att se behovet av personal och få vården att fungera smidigare.

När en vårdtagare kommer till något av demensboendena Munkaljungbygården eller Karlsgårdens vårdboende i Ängelholm, är behoven redan kartlagda. Biståndshandläggaren har med hjälp av en mall i ett instrument för att mäta vårdbehov, gjort en detaljerad bedömning som följer med till boendet när vårdtagaren flyttar dit.

Både chef och personal ska vara väl förberedda när en ny boende kommer. De vet vilken hjälp han eller hon behöver och med vad, och kan därför i god tid planera om det behövs förstärkning i personalstyrkan eller inte, och i så fall, när på dygnet behovet är störst.

Representanter från äldreomsorgen hade i många år sökt efter ett sätt att mäta vårdbehov när de 2003 träffade sjuksköterskan och forskaren Kajsa Thorsell. Hon var då i gång med utvecklingen av just ett sådant mätinstrument. Med det gjordes 2004 en undersökning i samtliga vårdboenden i kommunen.

– Vi mätte hur lång tid olika moment tog och lade på det sättet en grund för bemanningsbehovet, säger Mona Ringh som är kvalitetsutvecklare på socialförvaltningen.

Sedan dess följs omvårdnadsbehoven regelbundet upp, liksom hur bemanningen ser ut i förhållande till vårdtyngden på samtliga särskilda boenden i kommunal regi.

Nu används instrumentet som resursfördelningsmodell på de kommunala vård- och demensboendena i Ängelholm. Vårdtyngden bedöms och dokumenteras i alla moment enligt en skala från noll till fyra och räknas ihop. Noll betyder att personen behöver hjälp med allt och fyra att han eller hon klarar den delen helt själv.

Det ursprungliga förslaget innebar att behovsbedömningarna skulle göras fyra gånger per år. Flera bland personalen tyckte att det behövde göras oftare, men en test med kvartalsmätningar under ett år visade att det räckte.

Behovet av vårdpersonal växlar ibland mellan mätningarna, en person kan till exempel behöva extra resurser under en period mitt under ett intervall. En annan gång kan pigga vårdtagare eller tomma platser minska behovet.

– Det går att lösa. En händelseanalys visar att arbetssättet har lett till ökad flexibilitet och ökat fokus på vårdtagarnas behov och personalen är trygg med metoden och intervallen, konstaterar Mona Ringh.

Rapporter från projektet på demensboendena ska tas fram och kommer att visa på vilka behov vårdtagarna har. Vad personen har fått i tid och aktivitet kommer tidmätningar att visa.