Bakterieri bagaget
Var tredje svensk som reser utanför Europa har med sig resistenta bakterier hem. Resistensutvecklingen går nu så fort att vi snart kanske inte kan behandla ens banala infektioner.
– För fem år sedan trodde jag inte att det skulle se så illa ut som det gör i Sverige i dag, säger Otto Cars, professor i infektionssjukdomar och ordförande i Strama, Samverkan mot antibiotikaresistens.?
Studier visar att en tredjedel av de svenskar som reser utanför Europa har med sig resistenta bakterier hem. För de flesta innebär det ingenting så länge de är friska. Men säg att blindtarmen spricker och innehållet rinner ut i buken. Då är personen inte längre en frisk bärare utan plötsligt en mycket svårbehandlad patient med bukhinneinflammation och kanske blodförgiftning.?
Dessutom, friska bärare kan smitta. Exempelvis om de läggs in på sjukhus och sprider sina resistenta bakterier till patienter med sänkt immunförsvar.?
Och vad händer vid en pandemisk virusinfluensa där många människor i efterförloppet insjuknar i en bakterieinfektion? Otto Cars befarar att ett influensautbrott kan få mycket allvarligare konsekvenser i många delar av världen än vad någon hittills räknat med på grund av den höga förekomsten av resistenta bakterier i människors normalflora och i sjukhusmiljön.?
Hur stor andel av befolkningen som är friska bärare av multiresistens vet ingen. Men klart är att huvuddelen av de resistenta bakterierna numera breder ut sig i det tysta. I Sverige är det exempelvis vanligare i dag att mrsa smittar bland vanligt folk ute i samhället än inne på sjukhusen.? ?
Under ledning av professor Björn Olsen har en grupp forskare vid Uppsala universitet nyligen visat att resistentmönstret för antibiotika hos trutar är detsamma som hos människor. Nästan hälften av medelhavstrutarna i södra Frankrike bär på någon form av resistens. Var tionde bär på esbl-producerande bakterier.??
– Resultaten är oroande. Att resistensmönstret är detsamma som hos människor tyder på att de mänskliga och fågelburna bakterierna och deras resistensmekanismer överförs sinsemellan. Sannolikt kan fåglarna smitta människor, och tvärtom, vilket i så fall skulle kunna skynda på resistensspridningen i samhället, säger Mirva Drobni, disputerad molekylärbiolog och ansvarig för studien.?
Med tanke på hur resistensutvecklingen ser ut globalt anser Otto Cars att antibiotikaresistens sedan länge borde ha kvalificerat sig till att ligga på den sjätte och högsta nivån på Världshälsoorganisationen, who:s, pandemiskala.??
På förslag från Sverige antog who 2005 en resolution mot antibiotikaresistens. Men fortfarande har organisationen inte tagit fram något sammanhållet program liknande de som finns mot hiv/aids, malaria och tuberkulos.?
– Allvarligast är att det saknas en samlad kompetens i form av övervakning av resistensläget i världen, antibiotikaförbrukningen, hur många som insjuknar samt tekniskt stöd till medlemsländerna, säger han.??
Flera forskare har på senare tid jämställt resistensutvecklingen och spridningen av resistenta bakterier med klimathotet.?
– Liksom klimathotet är resistensutvecklingen en svår fråga att ta till sig. Den är tekniskt komplicerad, den är långsiktig och den rör kanske inte mig just nu. Men mina barnbarn kommer definitivt att drabbas. Därför behövs det någon slag global rörelse för att alla ska förstå att det är för allas bästa som vi måste bekämpa den här utvecklingen, säger Otto Cars.?
Ju mer antibiotika som används desto mer motståndskraftiga blir bakterierna. Blir merparten av all antibiotika till slut overksam blir det inte bara svårt att bota infektioner, även annan vård får stå tillbaka. Transplantationer, protesinläggningar, stora operationer och cancerbehandlingar blir mer eller mindre omöjliga att genomföra.??
Gunnar Kahlmeter, docent i klinisk bakteriologi och ordförande i Europeiska kommittén för antibiotikafrågor, spår att vi är där redan inom ett eller ett par decennier, om inget radikalt händer.?
Nya antibiotika med nya egenskaper utvecklades stadigt fram till 1968. Sedan blev det tvärstopp i mer än tre decennier. Visserligen kom det två nya antibiotikaklasser för några år sedan, som slår mot grampositiva bakterier, exempelvis mrsa.
Men fortfarande väntar läkarna ivrigt på något som effektivt biter på det i dag kanske största hotet, de gramnegativa esbl-producerande tarmbakterierna som på kort tid har spridit sig lavinartat i världen.?
Trots att esbl har funnits i många länder sedan början av 1980-talet har inga nya mediciner tagits fram. Läkarna är i stället hänvisade till att pröva sig fram med behandlingar som övergavs för länge sedan på grund av alltför svåra biverkningar.??
Att utveckla läkemedel är dyrt. Läkemedelsindustrins stora akilleshäl är att få igen de enorma summor som investeras i nya läkemedelskandidater. Om företaget misslyckas riskerar det att gå under. Även om det fortfarande görs försök att utveckla nya antibiotikum så har de flesta läkemedelsföretagen prioriterat ned utvecklingen eller helt avvecklat den.?
Idealet för industrin är läkemedel som används ofta, under lång tid och av många människor. Med antibiotika är det tvärtom. Det ska användas restriktivt, av så få människor som möjligt och under en begränsad tid. Dessutom är risken stor att bakterierna utvecklar resistens mot det nya antibiotikumet, som då blir verkningslöst.??
Otto Cars har i många år varit drivande i kampen mot resistensutvecklingen, både nationellt och internationellt. Ofta har han talat för döva öron. Därför gläds han nu extra åt att regeringen valt att ta upp utvecklingen av nya antibiotika som ett av sex prioriterade områden under det svenska eu-ordförandeskapet.?
Tobias Nilsson är sakkunnig på socialdepartementet och en av dem som kommer att förbereda socialministern med underlag.?
– Det räcker inte att vi i Sverige funderar på hur vi ska kunna få fram nya antibiotikaformer. Vi måste lösa det här tillsammans med de andra europeiska länderna, och även i diskussioner med länder utanför eu, säger han.?
Några konkreta förslag på hur det ska gå till har regeringen inte. Tobias Nilsson förklarar att det viktigaste i nuläget är att få i gång en diskussion kring hur industrin, de nationella regeringarna och eu med sin forskningsbudget tillsammans kan hitta vägar för att få fart på utvecklingen av nya antibiotika.??
Jämfört med många andra länder har Sverige hittills klarat sig relativt lindrigt undan. Men år för år ökar stadigt andelen patienter som smittas med resistenta och multiresistenta bakterier även här.?
Svenska sjukhus har på senare år drabbats av flera större utbrott och både nyfödda och äldre har avlidit. Orsakerna som brukar anges är överbeläggningar och för lite personal. Patienterna – och deras bakterier – flyttas runt i jakten på lediga sängplatser samtidigt som personalen har svårt att hinna följa hygienrutinerna. Det råder brist på enkelrum och isoleringsplatser och patienterna tvings dela toalett med varandra. Särskilt drabbade är de äldre.?
– Det är visat många gånger om att när det är för få i personalen så ökar smittspridningen, säger rikshygiensjuksköterskan Kerstin Mannerquist vid Smittskyddsinstitutet.??
Enligt Kerstin Mannerquist har följsamheten till hygienreglerna blivit allt bättre på senare år. Framför allt inom landstingens sjukvård, men även inom kommunerna. Det märks inte minst på åtgången av handsprit, som ökat dramatiskt.?
Gunnar Kahlmeter tycker däremot att det fortfarande slarvas för mycket med handhygienen före mötet med patienten.?
– Alla är ganska bra på att »sprita« sig efter, för då känner de sig lite kletiga. Men fru Pettersson i sjukhussängen, är mycket mer intresserad att personalen spritar händerna innan de börjar ta i henne.??
Gunnar Kahlmeter har åtskilliga gånger förklarat att han personligen inte kan se något ljus i tunneln vad avser resistensutvecklingen – globalt sett.?
– Men det finns faktiskt ett ljus, och det är att Sverige gång på gång har visat att det med mycket blod, svett och tårar går att hålla institutionsvården relativt fri från multiresistenta bakterier. Det som krävs är att personalen och patienterna följer hygienreglerna och att politikerna och administratörerna inser allvaret.?
– Man ska inte heller underskatta vikten av att föregå med gott exempel och vara ett föredöme, säger han.
SAMMANFATTNING:
- Friska bärare kan smitta. Exempelvis om de läggs in på sjukhus och sprider sina resistenta bakterier till patienter med sänkt immunförsvar.
- För de flesta smittbärare innebär det ingenting så länge de är friska. Men de kan bli svårbehandlade patienter om till exempel blindtarmen spricker.
- Sannolikt kan fåglarna smitta människor, och tvärtom.
- Allvarligast är att det saknas en samlad kompetens i form av övervakning av resistensläget i världen.
- Den kommande generationen kommer definitivt att drabbas.
- Orsakerna som brukar anges till smittutbrott på sjukhus är överbeläggningar och för lite personal.
- Handspritanvändningen har gått upp.?