Vårdtåget i Gävle: Var fjärde analys onödig
Minst var fjärde laboratorieanalys är överflödig. Inom vissa sektorer så många om 95 procent. Det finns alltså mycket pengar att spara — men samtidigt kan rätt analys på rätt plats tjäna in mycket pengar åt sjukvården.
Det hävdar biomedicinska analytikern Mirja Mindemark, som nyligen har doktorerat i ämnet på Uppsala universitet. I dag berättade hon om sina resultat på Vårdtåget i Gävle.
Onödiga analyser kostar inte bara pengar. De skapar onödig oro hos de patienter som får falska positiva svar, kostar sjukvårdsresurser genom onödiga läkarbesök till följd av fel använda analyser – och riskerar att de verkligt nödvändiga analysresultaten drunknar i floden av onödiga analyser.
Från 2002 och 2008, de år Mirja Mindemark har granskat, ökade antalet laboratorieanalyser med 70 procent. Utbudet av tillgängliga analyser har mer än fördubblats.
Men andelen av den totala sjukvårdskostnaden är trots det oförändrad, kanske beroende på att styckpriset samtidigt har sjunkit (sannolikt beroende på att de har automatiserats allt mer). Men under perioden ökade sjukvårdens andel av BNP.
Skillnader i beställarmönster
Mirja Mindemark hade också undersökt mönstren i åtta olika landsting, samtliga vårdcentraler och deras läkare. Resultatet visade att det fanns stora, omotiverade skillnader mellan landstingen. Ett säkert tecken på att skillnaderna i hur man beställer analyser inte är vårdekonomiskt optimalt.
Finns det då inga ljuspunkter. Jo, några. Till exempel att Uppsala län visar en något mer positiv utveckling än de andra sju länen, som ingick i undersökningen.
Sannolikt beror detta på den utbildning i hur man kan bli bättre på att beställa laboratorieanalyser som genomfördes för några år sedan. Mirja Mindemark har följt upp med att se om effekten består nu när det har gått några år. Det gör den.
Stora pengar att spara
Mirja Mindemark visade också att laboratorieanalyser kan spara stora pengar. Hon hade undersökt om man med hjälp av analys av avföringen kunde skilja ut IBS (colon irritabile) från IBD (inflammatoriska tarmsjukdomar).
Med hjälp av proteinet F-calprotectin kan man skilja ut IBS (som ger normala värden) från IBD (som ger starkt förhöjda värden). På det sättet undviker man många både kostsamma och plågsamma koloskopier. Varannan eller till och med två av tre koloskopier (andelen berodde på var man sätter gränsvärdet) kan undvikas.
Det finns alltså mycket att göra. En sak, till exempel, är hur remissblanketterna utformas.
– Att tvingas skriva ut vilken analys man vill ha i stället för att sätta ett kryss i en ruta. Bara en sådan enkel förändring påverkar mönstret tydligt, slutade Mirja Mindemark.