Torbjörn Lindau, ambulanssjuksköterska: Ambulanssjukvården är en bortglömd frontlinje i totalförsvaret

Sveriges totalförsvar bygger på att hela samhället ska kunna fungera i kris och krig, och att militärt och civilt försvar samverkar. Men det finns en avgörande brist, nämligen att ambulanssjukvården saknar utrustning och utbildning för väpnad konflikt. Det skriver Torbjörn Lindau, ambulanssjuksköterska och deltidsmilitär.

Totalförsvaret handlar inte bara om soldater, stridsfordon och ammunition, det omfattar även räddningstjänst och ambulanssjukvård. Det handlar om att vårdkedjan inte ska brytas i samma ögonblick som våldsnivån höjs. Både den dagliga driften och att ta hand om skadade civila efter attacker måste fungera.

Ändå behandlas vi – ambulanspersonalen – som att vi ska verka i fred, även när scenariot är väpnad konflikt/krig. Det är inte acceptabelt.

Kriget i Ukraina har visat hur modern konflikt faktiskt ser ut. Frontlinjen är flytande. Drönare, indirekt eld och sekundära attacker når långt bakom stridande förband. Sjukvårdspersonal är inte skyddade av emblem eller intentioner, de verkar i samma hotmiljö som stridande förband.

Saknas: Grundläggande skyddsutrustning

Detta är den verklighet som NATO nu planerar för. Organisationens doktriner bygger på TCCC, Tactical Combat Casualty Care, som inte bara är en metod utan är fastställd genom NATO:s standardiseringsavtal (STANAGs) för medicinsk sjukvård.

Sverige är en del av detta system. Men ändå saknar vår ambulanssjukvård, i stort sett i alla regioner, grundläggande skyddsutrustning för väpnad konflikt, som kroppsskydd och ballistiska hjälmar vilket är standard för militär och polis i högriskmiljö.

Hur ska vi kunna stötta militären med till exempel transporter? Vi kommer bli en måltavla – fienden har tydligt visat att han inte följer Genèvekonventionen.

Nu kanske någon invänder att ambulanssjukvården ska väl inte ha den uppgiften, att transportera skadade under pågående strid? Nej, kanske inte vid fronten. Men i ett bakre läge är jag övertygad om att ambulanssjukvården blir involverad, med transport i till exempel anpassade Casevac-fordon. Ska vi då göra det utan rätt skyddsutrustning?

Bristerna omfattar även utbildning

I vår arbetsmiljö i dag har vi inget val. Blir vi larmade på en PDV-händelse (pågående dödligt våld) åker vi dit utan skyddsutrustning. Detta trots att arbetsgivaren, regionen, är ansvarig för att vi har rätt utbildning och skyddsutrustning för att verka i händelser med hög hotbild. Det här är också ett gigantiskt problem som måste åtgärdas.

Men i väpnad konflikt/krig är skyddsutrustning inte ett tillval. Det är en förutsättning för att vård överhuvudtaget ska kunna ges. Utan skydd blir ambulanspersonal snabbt själva patienter, eller dör.

Bristerna i beredskapen omfattar tyvärr även adekvat utbildning. Den utbildning som genomförs är i många fall anpassad för fredstida olyckor, inte för krigets kaos. Kunskap om taktisk sjukvård, arbete under beskjutning, triage vid masskador, evakuering i hotmiljö och samverkan med militära förband är begränsad eller helt obefintlig.

Orimliga krav på ambulanssjukvården

Det är orimligt att kräva att ambulanssjukvården ska fungera i väpnad konflikt, utan att ge oss verktyg, skyddsutrustning och utbildning för det.

Sverige, inklusive alla regioner, måste förstå allvaret med totalförsvaret och vårt NATO-medlemskap, där ambulanssjukvården måste sluta betraktas som en fredstida funktion i ett totalförsvar dimensionerat för väpnad konflikt. Kroppsskydd, ballistiska hjälmar och adekvata utbildningar är inte extrema krav, det är en miniminivå.

Allt annat är att blunda för den verklighet som Ukraina redan lever i. Vi måste lära oss från de uppoffringar som gjorts av det ukrainska folket när de försvarar Europa. Det är dags att sluta stoppa huvudet i sanden och vara naiva. Det är dags att vakna!

//Torbjörn Lindau, ambulanssjuksköterska och ”deltids-militär”

Säg vad du tycker i Vårdfokus!

Lönerna, arbetsmiljön, utbildningen — vad får dig att tända till?

På Vårdfokus Debatt vill vi höra vad du tycker om sådant som rör din jobbvardag. Texter publiceras på vardfokus.se och i tidningen.

• Skriv kort och kärnfullt.
• Redaktionen väljer bland de texter som kommer in — vi kan alltså inte lova att alla publiceras.
• Vi vill att din text inte har publicerats någon annanstans tidigare.
• Skicka med ett foto på dig.
• Mejla texten till debatt@vardfokus.se.