I samtalet sker ett möte mellan två världar
Samtalet mellan sjuksköterska och patient är ett viktigt verktyg i omvårdnadsarbetet. Men det är lätt att missförstånd uppstår, visar en pågående studie av smärtsamtal.
I samtalet utgår patienten från sina erfarenheter och sjuksköterskan från sina. Det innebär att det sker ett möte mellan två världar, där vad som sägs av den ena inte alltid uppfattas som det är avsett av den andre.
Den slutsatsen drar Ulla Hellström Muhli, filosofie doktor och universitetslektor vid högskolan i Skövde, av sin studie där hon analyserar kommunikationen mellan sjuksköterskor och äldre vid samtal om smärta.
Materialet utgörs av bandinspelningar av samtal mellan sjuksköterskor och tolv äldre patienter som vårdas i det egna hemmet eller i kommunalt korttidsboende.
– Studien ger kunskap och förståelse för vad som verkligen sker i samtalet. Den tjänar som utgångspunkt för professionella diskussioner om hur kommunikationen kan användas som ett redskap i arbetet och hur den kan utvecklas och förbättras.
Ulla Hellström Muhli anser att samtalen om smärta bör ses i ett större sammanhang. Ofta kan livssituationen och det existentiella lidande de äldre upplever vara ett större problem än den fysiska smärtan.
Även om de samtal som förs handlar om att utväxla information är de också för de äldre förknippade med att bevara ansiktet, att bli uppfattade som trovärdiga och tillförlitliga. En av kvinnorna i studien uttryckte till exempel att det värsta i hennes situation var att hon uppfattade att läkarna inte trodde på henne.
De äldre beskriver sig i relation till hur livet varit tidigare och till hur de på grund av smärtan upplever sin situation i dag. När sjukdom och åldrande medför fysisk begränsning och ett krympt livsutrymme kan till exempel vissa uppfatta sig som socialt döda.
– Snarare än att i första hand inrikta sig på farmakologisk smärtlindring är sjuksköterskans viktigaste omvårdande uppgift i denna situation att få patienten att ändra fokus. Det gäller att komma tillbaka till det sociala livet, hoppet och en tro på tillfrisknande, säger Ulla Hellström Muhli.
I samtalet handlar det om att förhandla utifrån sina respektive förväntningar på vad som är möjligt att uppnå. Här uppstår dock lätt missförstånd i kommunikationen. Patienten kan till exempel uppfatta att förväntningarna är orealistiskt stora trots att sjuksköterskan enbart föreslår små och stegvisa förbättringar.
– Det är lätt att förtroendet brister eftersom man talar utifrån sina olika världsbilder. Sjuksköterskan kan tro att patienten inte vill medverka till några förbättringar, trots att hon eller han egentligen bara ger uttryck för sin rädsla för att förväntningarna är för stora. Risken är att sjuksköterskan i onödan resignerar och ger upp sina försök.
Ulla Hellström Muhli framhåller att språket är ett viktigt instrument i omvårdnadsarbetet. Enbart genom att mötas i ett samtal kan man åstadkomma något tillsammans. Men att det gäller att göra varandras världar begripliga.