Legalisering. Ger det snöbollseffekt?
Ett vanligt motargument mot dödshjälp och läkarassisterat självmord är teorin om det sluttande planet.
HOTAR GRUNDVALARNA. Teorin om det sluttande planet går ut på att om dödshjälp tillåts så ruckas samtidigt några av samhällets grundläggande principer om människors lika värde och livets okränkbarhet. Därmed, menar kritikerna, riskerar utvecklingen att leda till att allt fler grupper beviljas dödshjälp och att det till och med kan uppstå en förväntan att vissa individer ska välja att avsluta sitt liv därför att de utgör en belastning för samhället. Dödshjälp skulle i så fall kunna bli aktuellt inte enbart för svårt sjuka i livets slutskede, utan även för handikappade, gamla och livströtta människor.
Ett bevis på att ett samhälle befinner sig på ett sluttande plan skulle kunna vara att antalet personer som får dödshjälp ständigt ökar. I Holland, där dödshjälp under vissa villkor varit tillåtet sedan 1973, publiceras sedan 1990 med cirka fem års mellanrum en nationell kartläggning av antalet fall. Mellan 1990 och 2001 ökade antalet fall av eutanasi stadigt till 2,8 procent av alla dödsfall i landet. 2005 bröts den trenden och andelen som avled på grund av dödshjälp sjönk till 1,7 procent, vilket var samma nivå som 1990.
Enligt författarna kan en anledning till denna nedgång vara att palliativ sedering har blivit allt vanligare i Holland. Likaså att holländska medborgare blivit mer medvetna om att det finns alternativ till dödshjälp. Författarna redogör också för bakgrunden till den holländska legaliseringen av dödshjälp och anser att den inte gett upphov till något sluttande plan.