”Våga se att abort kan vara svårt fast det är rätt”
Vi gynnar inte kvinnorna genom att förneka att beslut om abort kan vara svåra, konstaterar religionspsykologen Maria Liljas Stålhandske, som just nu deltar på en internationell konferens om preventivmedel och aborter i Berlin.
Maria Liljas Stålhandske har specialiserat sig på hur existentiella behov uttrycks i ett sekulariserat land som Sverige, bland annat vid abort.
– Sverige är extremt sekulariserat och min erfarenhet är att frågor om liv och död har en tendens att försvinna. Vi intar ett mer kliniskt perspektiv , där det viktiga blir fysisk återhämtning och att allt är rent och hygieniskt. Men i samband med abort kan existentiella frågor bli aktuella, säger Maria Liljas Stålhandske.
Klart samband
För henne är sambandet självklart, men då hon tar upp det i vården möts hon ibland av reaktioner och hon får ofta frågan om hon är emot abort. Det är hon inte.
– Många känner bara lättnad och tacksamhet för sin abort, men för andra är den parad med känslor av ånger, längtan, skuld. Jag skulle önska att vården hittade ett sätt att våga se komplexiteten i besluten. Ingen vinner på att bortse från det svåra.
Kvalitativ och kvantitativ studie
Efter en mindre pilotstudie håller hon nu på med en kvalitativ intervjustudie med 20 unga sekulariserade kvinnor som ska kompletteras med en kvantitativ studie på 13 kliniker där sammanlagt 1 500 anställda ska besvara en enkät.
– I intervjustudien lyssnar jag på helt sekulariserade unga tjejers berättelser om hur de tänker och vad de gör i samband med abort, berättar Maria Liljas Stålhandske, som i sitt arbete på Centrum för studier av religion och samhälle vid Uppsala universitet samarbetar med institutionerna Kvinnors och barns hälsa och Folkhälsa och Vårdvetenskap.
Beslutet drabbade
En ung kvinna såg aborten som självklar, men då hon verkligen stod inför beslutet drabbade det henne starkt. Hon önskade att hon inte var tvungen att ta ett sånt beslut. Men hon gjorde abort och ångrade sig inte utan tycker att hon hade gjort rätt.
– Tjejerna kan känna sig mycket ensamma och uppleva det som ett väldigt svårt beslut att fatta, bli frustrerade över sin valsituation, över att de nödgas fatta ett beslut. En av dem tyckte att ”det är mer än man kan begära av en människa, men ibland måste man.” Jag tolkar det som att vi är väldigt förskonade från existentiella utmaningar i vårt land, och ovana att hantera dem när de inträffar.
En röd ros
En del kvinnor berättade för Maria Liljas Stålhandske om hur de uttryckt sina känslor i handling.
– En kvinna smög tillbaka till den avdelning där hon hade gjort abort och slängde in en röd ros i korrridoren då ingen såg. En annan ordnade en begravning med små lerfigurer. Någon skickade saker i en korg över havet och en skrev ett brev.