300 demonstrerade för högre löner i Uppsala

Jag är arg!Tommy Söderman, smärtsjuksköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala, var en av de dussintals medlemmar som berättade om sina löner, sina arbetsvillkor och sin frustration när Vårdförbundet demonstrerade i centrala Uppsala i dag.

”Sjuksköterska 30 år” berättade tygstycket i orange på magen. ”22 000 kronor i lön” var budskapet på ryggen.

Det var ett sätt för några av deltagarna i manifestationen att visa villkoren för Vårdförbundets medlemmar.

Intog Stora torget

Strax skulle Uppsalaborna bli varse detta budskap. Prick klockan 11.20 satte de 300 deltagarna i manifestationen sig i rörelse, med förbundsordförande Anna-Karin Eklund och avdelningens ordförande Agneta Wiberg, i spetsen. Tio minuter senare hade de intagit Stora torget i Uppsala.

– Vi ska synas, vi ska berätta vad vi gör och tala om att vi är värda högre lön, förklarade Agneta Wiberg.

Och det gjorde de. I konkurrens med aktioner mot kriget i Irak, inbjudningar till att fira internationella kvinnodagen och reklamutdelare från en hamburgerkedja vittnade dussintalet medlemmar i Vårdförbundet, från alla de fyra yrkesgrupperna, om vad de gör, vilken kompetens de har och vilken betydelse de har för en god vård.

Och hur felavlönade de är.

– Jag är arg, sa smärtsjuksköterskan Tommy Söderberg. Och jag var arg redan för 32 år sedan när jag var ny sjuksköterska och vi kämpade för en månadslön på 3 000 kronor. Jag är arg på Ilmar Reepalu i Sveriges kommuner och landsting när han kallar våra lönekrav för oförskämda. Jag är arg när svaret på våra krav blir att arbetsgivaren försämrar våra flextidsvillkor här i Uppsala.

Tagit ansvar tillräckligt länge

Tommy Söderberg tyckte att Vårdförbundets medlemmar tagit ansvar och subventionerat vården tillräckligt länge. Man kan göra som kollegerna i Finland, påminde han till publikens jubel.

Anna-Karin Eklund ledde tåget och var först ut som talare på torget.

– Det har hänt väldigt mycket i vården, samtidigt som det har hänt väldigt lite. Fortfarande råder hierarkin – vi ska hela tiden övervakas trots att vi har full kompetens att till exempel utöva förskrivningsrätt, ta hand om medicinska aborter och analysera provsvar på labb och röntgen. Och samtidigt som andra bestämmer över oss, har vi det fulla och egna ansvaret för det vi gör i vården.

Är vård av människor mindre värd?

Hon jämförde de 34 200 kronor en programmerare tjänar, de 28 900 en byggnadsingenjör och de 28 800 en dataingenjör tjänar med de löner Vårdförbundets medlemmar får, flera tusentals kronor lägre.

– Är det för att vi är kvinnor? Eller är det för att kunskaper om människors behov är mindre värda än de ”hårda” yrkena?

Hon krävde besked från arbetsgivarna. Det är upp till bevis – och stopp för lönediskrimineringen av vårdens akademiska yrken.

Och så berättade sjuksköterskan Stina Holm, barnmorskan Kia Bergkvist, Inga Öman och Birgitta Granvik från röntgen, Tove Godskesen från hematologen, distriktssköterskan Jonas Karlsson i Uppsala kommun och skolsköterskan Elisabeth Lindgren om sin vardag i vården.

Lina Andersson beskrev sjuksköterskans omvårdnadskompetens och Susanna Tezera berättade från barnonkologens dagliga arbete.

– Jag vägrar att arbeta för den lön vi erbjuds, sa tredjeterminsstudenten Viktor Storberg, medan hans kollega Annika Vessgren försåg sig med namnlistor att sprida bland de andra studenterna.

Och så fortsatte den ena efter den andra medlemmen att beskriva sina bidrag till vården de ger varje dag, men inte får lön för.

Efter två timmar var demonstrationen över. Då hade solen också kommit till Uppsala.