”Allt vad avtalet ger är inte helt uppenbart”
Ett centralt avtal med en inskriven lägstalön, en satsning på ökad lönespridning och ett tydligt arbetsgivaransvar för den lokala lönebildningen. Vårdförbundets chefsförhandlare anser att det nya avtalet ger mer än vad som först kan tyckas.
Det är svårt att bedöma det exakta värdet av det avtal som har undertecknats. Inte förrän hösten 2010 när lönestatistiken är klar vet man vad det är värt, enligt chefsförhandlare Margareta Öhberg.
– Visar utvärderingen att avtalet inte fungerar så kan Vårdförbundet säga upp det senast den 31 december 2009.
Löneutfallet
Enligt Margareta Öhberg har Vårdförbundet fått igenom alla sina yrkanden – i mer eller mindre omfattning. Det tror hon inte hade varit fallet utan konflikt. Den tydliga formuleringen om Sveriges kommuner och landstings ansvar för den lokala lönebildningen är till exempel något som medlemmarna strejkade sig till.
– Medlarna och konflikten fick arbetsgivarna att inse att de inte kan hantera lönebildningen som hittills.
Men de 1 700 under två år som Vårdförbundet yrkade på – de försvann?
– För 2008 fick vi fyra procent i garanterat utfall och det är ungefär 1 000 kronor i månaden på en medellön. Om vi lägger till att chanserna att få ut mer i det lokala arbetet har ökat så är det inte så dåligt. I en förhandling får man aldrig det man har begärt. Det är ett tagande och ett givande, säger Margareta Öhberg.
Lägstalönen
Lägstalönen på 21 100 kronor per månad efter ett års arbete innebär att arbetsgivaren i det här avtalet för första gången har satt ett värde på medlemmarnas kunskap. Det var det avtalskrav som arbetsgivaren hade svårast att gå med på. Att det finns med ser Margareta Öhberg som ett genombrott. I dag tjänar mellan 10 och 15 procent av medlemmarna som har arbetat ett år under 21 100 kronor.
Satsning på utbildning
Ytterligare en skrivning i avtalet som Margareta Öhberg sätter tilltro till är den om en ökad lönespridning genom satsning på specialist- och funktionsutbildade. Inom ramen för det garanterade utfallet på tre procent under avtalets andra år garanteras specialist- och funktionsutbildade ett utfall på tre och en halv procent.
– Den skrivningen innebär att det här kommer att bli dyrare för arbetsgivaren än vad som sägs i avtalet. Arbetsgivarna är bekymrade över det, men har vägt det mot vad en fortsatt strejk skulle innebära.
Parterna ska tillsammans arbeta med en satsning på utbildning anpassad efter verksamhetens behov. De ska kartlägga villkoren för dem som går en specialistutbildning och söka efter möjligheter att göra utbildningarna mer flexibla.
– Vårdförbundet vill verka för att utbildningen ses som en del i arbetet och vi ska titta på olika modeller, som till exempel om det är möjligt att utbilda sig samtidigt som man arbetar i vården, eller ökad möjlighet att utbilda sig på distans.
Margareta Öhberg ser satsningen på utbildning som ett sätt att höja lönenivån. Bättre kunskaper ger större möjligheter att påverka verksamheten, vilket ökar möjligheten att förbättra lönen, resonerar hon.
Hälsa och arbetstid
Yrkandet om ett partsgemensamt arbete med hälsa och arbetstid finns också med i avtalet. Från Vårdförbundets sida innebär det framförallt villkoren för dem som arbetar natt. Det arbetet ska vara avslutat i oktober 2009 och ett fast slutdatum ser Margareta Öhberg som en extra press på parterna för att det verkligen ska bli gjort.
Chefer och ledare
Vårdförbundets medlemmar som är chefer och ledare jämförs i det här avtalet med övriga chefer i verksamheten. I stället för att räknas med i gruppen sjuksköterskor med ett garanterat löneutfall har cheferna ett eget, ickedefinierat, garanterat utfall. Avsikten med det är att de ska hanteras som andra verksamhetschefer.
Den lokala lönebildningen
Mycket hänger nu på vad som händer i de lokala förhandlingarna och Margareta Öhberg har gott hopp om att skrivningarna om de centrala parternas ansvar ska ha effekt.
– Nu står det i avtalet att de centrala parterna har ansvar för att varje arbetsgivare tar sitt ansvar för den lokala lönebildningen. Tidigare har Sveriges kommuner och landsting inte ens erkänt att det har varit ett problem.
Parterna ska ta del av goda exempel på lokala löneprocesser och se till att framgångsfaktorerna sprids. Ett partssammansatt forum för att diskutera hur löneavtalet efterföljs lokalt ska också bildas.
– Om det inte fungerar ska SKL och Vårdförbundet bidra till att det gör det, säger Margareta Öhberg.
Nu gäller det att bevaka att arbetsgivarna lever upp till vad som sägs i avtalet om att satsa på kunskap och ökad lönespridning. För det krävs aktiv facklig kamp, säger Margareta Öhberg. Några 18 000 kronor i ingångslön får inte längre accepteras.
– Om det sker får vi väl trampa utanför arbetsgivarnas dörrar tills det blir ett dike utanför.