Lönekampen vilar aldrig

I skrivande stund är frågan om vi skall säga upp eller förlänga avtalet med Sveriges kommuner och landsting ännu inte avgjord. Vi fortsätter de intensiva samtalen med dem in i det sista. Beslutet ska leda mot högre löner!

När ni har detta nummer av Vårdfacket i er hand vet ni hur det har gått. För aktuell information gå in på hemsidan, www.vardforbundet.se.

Inom vården arbetar ett stort antal personer med olika kompetenser. De flesta har tillbringat många år på universitet och högskola innan det faktiska arbetet började. De som besöker vården förväntar sig att möta anställda som är kompetenta och skickliga i sitt arbete.

Men för att detta ska vara möjligt måste vårdens arbetsgivare ta ett större ansvar för lön och lönesättning. Om rådande löneutveckling fortsätter kommer inte tillräckligt många av dagens studenter att utbilda sig till sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor eller biomedicinska analytiker. Vi ser redan att andelen specialistutbildade har minskat med tio procent de senaste åren.

Vårdförbundet har länge kämpat för en högre värdering av våra yrken. Sveriges kommuner och landsting, skl, måste ta sitt ansvar för att kunskapsförsörjningen för vården fungerar. Samhället tillhandahåller välutbildade personer som med sin kunskap ska bidra till en god och säker vård. Det är arbetsgivarnas ansvar att se till att de vill arbeta kvar.

Vårdförbundets avtal med skl lägger ett stort ansvar på de lokala arbetsgivarna att genomföra en saklig värdering av varje individs bidrag till verksamhetens utveckling. Under de senaste åren har landstingen och kommunerna inte prioriterat Vårdförbundets medlemmar vid de lokala löneförhandlingarna.

Oavsett vilket beslut som fattats om avtalets framtid är det just på arbetsplatserna som arbetet med en korrekt ekonomisk värdering av våra yrken måste ske. Inte bara när missnöjet nått kokpunkten vart tionde år. Det är hos arbetsgivaren beslutet om lönerna ligger och det är mot dem vårt missnöje måste riktas. Arbetsgivarna inom kommuner och landsting måste tvingas att inse att vårdens framtid och säkerhet ligger i deras händer.

Jag vill avsluta med en helt annan fråga. Åsa Moberg har kommit ut med boken »Hon var ingen Florence Nightingale« som jag tycker är mycket läsvärd. Florence var på många sätt en föregångare som är väl värd att lära känna. Myten om Florence Nightingale är just en myt. Hon var en stridbar och modig kvinna, inte självutplånande som myten gör gällande.

Läs och låt er inspireras – det är möjligt att förändra!