På räls mot förnyelse

Tio stationer, 20 län, 160 föreläsningar och 2 240 besökare. Efter två veckor på spåret gick Vårdtåget i mål i Luleå lagom till Mors dag.

Det har studerats, lyssnats, antecknats, umgåtts och skrattats i tio dagar. Vårdtåget är en av Vårdförbundets största satsningar för att nå medlemmarna på senare år. Vårdtåget har varit en rullande utställning i fem vagnar, därtill en sovvagn för den medföljande förbundsstyrelsen.

Ordföranden Anna-Karin Eklund har varit med på tåget hela tiden. Hon tycker att det har varit lika viktigt för förbundsstyrelsen att träffa medlemmarna som för dem att få träffa sin förbundsledning. Hon jämför med Vårdstämman, där ungefär lika många medlemmar träffades under tre dagar – nu var det utspritt under tio.

— Det betyder att jag har fått träffa många fler medlemmar; det har funnits utrymme för fler spontana möten, säger hon.

På varje station har det varit ett antal seminarier, främst med lokala medlemmar som föreläsare, och paneldebatter med politiker från de aktuella landstingen. Utfallet har varit skiftande: På en del ställen har det varit en bra dialog, på andra har ”politikerna inte varit så tydliga”, recenserar Anna-Karin Eklund.

Även om det fysiska Vårdtåget nådde sin slutstation i Luleå den 28 maj, återstår ett bildligt elfte stopp på Gotland i sommar, under Almedalsveckan.

ENKÄT: Vad är den viktigaste frågan för Vårdförbundet, och varför?

Ulrica Nilsson, sjuksköterska och forskare, Örebro:
–  Specialistutbildningen. Antalet sjuksköterskor som har specialistutbildning har sjunkit, fast den egentligen borde vara hundra procent som för läkarna.
– För att med specialistutbildade sjunker både vårdtid och dödsfall, det visar forskning.

 Marie Hellman, sjuksköterska, Vrinnevisjukhuset, Norrköping:
– Det är mycket som är viktigt, men om jag måste rangordna sätter jag lönefrågan högst. Många är missnöjda med lönen, det känns som om vårt arbete inte värdesätts. När det kommer till oss finns det aldrig några pengar kvar. Jag vet inte om vi är tillräckligt bra på att marknadsföra oss jämfört med till exempel Läkarförbundet. Vi behöver bli tuffare, vi måste vara eniga och stå på oss som grupp.

 Helene Spens, sjuksköterska, dialysen Örnsköldsviks sjukhus:
– Bättre lön och kortare arbetstid. Jag tror att det är de två sakerna som gör att man orkar stanna kvar i vården och inte bli utbränd.

Gunilla Norrman, iva-sjuksköterska Södertälje sjukhus:
– Det handlar om att driva lönefrågan så att det går att rekrytera personal till vården. Vi behöver nya arbetskamrater, vi iva-sjuksköterskor, och får lida av att bristen på specialistsjuksköterskor är så stor. Vi får jobba extrapass och övertid för att vården ska fungera. Vårdförbundet måste trycka på för att betald utbildning till specialistsjuksköterska ska införas och att lönen höjs för dem som tagit sin examen.

 Lisa Hartung, Gävle:
– Stärka professionen så att det tydliggörs vad vi gör – och att det syns på lönen. Dessutom måste den som vidareutbildas premieras. Vi vill ha lön för det vi kan och gör.
– För att vi vill vara stolta över att vi är sjuksköterskor!

Berit Hieta, sjuksköterska på Pajala vårdcentral:
– Att jobba för att sjuksköterskornas arbete, kunskap och utbildning värdesätts så att vi får upp både lön och status.
– För att få unga att utbilda sig och för att behålla dem som finns i verksamheten. Vi gör ett bättre jobb om vi känner att vi har ett värde.