”Syster Medellön” ständigt på språng
Hon är ständigt på språng. Telefonen ringer i ett och under dagen måste hon snabbt ta ställning till en rad olika beslut. Så ser vardagen ut för "Syster Medellön". Som så många andra sjuksköterskor älskar Mai Helsing Ohlsson sitt jobb och hon gillar att ta ansvar. Men lönen tycker hon är skrutt.
Klockan är nio på morgonen när sjuksköterskan Mai Helsing Ohlsson besöker Sven för att berätta för honom att en avlastande madrass kommer att levereras i dag. Han vill egentligen inte ha den eftersom han tror att den kommer att vara för mjuk, men låter sig övertalas eftersom hälarna har blivit röda och Mai lovar att den bara är på prov.
Många ställningstaganden
Äldreboendet Grind i Norrtälje drivs av ett bolag som ägs av kommunen och landstinget gemensamt. De 60 boende har egna lägenheter fördelade på fem våningar.
I dag är Mai ensam sjuksköterska i tjänst, så även om det finns vårdbiträden och undersköterskor på plats blir det många språngmarscher i trapporna och snabba ställningstaganden. Hennes vardag spänner över allt från att övertala Sven att prova en ny madrass till att bedöma en hastigt uppkommen förvirring hos en 97-årig kvinna och att lugna hennes oroliga anhöriga.
Lönen kunde vara bättre
Det ska mycket till för att Mais lugn ska rubbas. De 30 åren som sjuksköterska i äldrevård och rehabilitering har gett henne bred erfarenhet och stort kunnande. Men lönen har inte hängt med. Hon tjänar 23 730 kronor i månaden, vilket är medellönen för en svensk landstingsanställd sjuksköterska.
– Nog borde lönen vara högre efter så många år, men det är ju svårt att jämföra med andra, säger hon.
Ibland funderar hon på att specialisera sig. Hon tänker att det skulle vara bekvämt att fördjupa sig på ett särskilt område. Men samtidigt tycker hon om att arbetet har en sådan bredd och är så omväxlande, och hon gillar att ha kontakt med både patienter, anhöriga och andra vårdgivare.
– Det är så kul att göra olika saker. Som huvudansvarig för 24 patienter måste man ta ansvar för alla delar, säger hon.
Varierande arbetsuppgifter
Tillbaka på expeditionen efter besöket hos Sven sätter Mai på datorn för att dokumentera ett besök hon gjorde tidigare i morse. Hon hinner inte bli färdig med det innan telefonen ringer. Det är apoteket som undrar vilken sorts zinksalva de ska skicka.
När det är klarlagt är det dags för ett besök hos en dam som har bekymmer med sin mage. Den personliga assistenten har ringt och bett henne komma. När Mai kommer in har besvären gett med sig och patienten sover gott.
Vid 10-tiden är det dags för fika. Det är en riktigt fin försommardag så vi slår oss ned på uteplatsen tillsammans med några av undersköterskorna och vårdbiträdena. Det är ett bra tillfälle för Mai att få prata lite med dem om vad som händer. Någon muntlig rapport har man inte mellan arbetspassen, i stället noteras viktiga händelser och förändringar skriftligt i en ”flikpärm”. Men allt som är akut rapporteras förstås omedelbart.
Mai har knappt hunnit svälja kaffet när telefonen ringer igen. En farbror som ramlade för några veckor sedan har nu fått ont i ryggen. Han är inte en av hennes ”egna” patienter, som hon är huvudansvarig för, så hon läser snabbt på i omvårdnadsjournalen och kilar upp så snart hon kan.
Måste delegera
Vården på ett stort äldreboende med få sjuksköterskor bygger på att en del medicinska arbetsuppgifter delegeras till vårdbiträden och undersköterskor. Mai måste kunna lita på att de kan sin sak.
I dag ska vårdbiträdet Malin Lindström få sin delegation förlängd ytterligare ett år. Malin och Mai går tillsammans igenom vilka arbetsuppgifter det handlar om och vad som gäller. Eftersom Malins delegation ska utökas med att ta blodsocker får hon visa att hon kan det innan båda skriver under handlingen.
Mitt i genomgången ringer sonen till en gammal kvinna och berättar att modern är förvirrad och att han vill att hon ska skickas med ambulans till sjukhus. Det blir ett besök med kontroll av puls och blodtryck och kontakt med en läkare på sjukhuset som ordinerar blodsocker- och urinprov. Efter en stunds samtal med sonen och kvinnan bedömer Mai att situationen inte är akut. Men de ska förstås titta till henne lite extra under eftermiddagen.
När Vårdfacket lämnar Grinds äldreboende strax efter lunch är Mai redan på väg tillbaka till den gamla kvinnan.