Utvärdering visar brister

Läkare utför uppgifter som sjuksköterskor lika väl skulle kunna göra. Patienter kallas till återbesök även om det skulle ha räckt med ett  telefonsamtal, det är exempel från vardagen med vårdval.

29 augusti 2008

Exemplen är från Stockholm efter att vårdval infördes vid årsskiftet.

– Det visar att ersättningssystemen kan styra fel. Det finns anledning för Stockholm att fundera över om man har valt rätt modell, säger professor Anders Anell vid Lunds universitet, som har gjort en jämförande studie av vårdvalsmodellerna i Halland, Västmanland och Stockholm.

Han konstaterar att det finns stora olikheter i de system för vårdval som redan har införts. En viktig skillnad gäller just landstingens ersättning till vårdgivarna.

I Halland och Västmanland har man valt en hög fast vårdpeng på mellan 80 och 90 procent. I Stockolm är den fasta andelen 40 procent. Resten är en rörlig del byggd på antalet besök. Det kan få till effekt att man prioriterar många korta och enkla besök, framför svårare och mer tidskrävande fall.

– Stockholmsmodellen förutsätter att man inte klarar sig på vårdpengen, utan att man också måste ha många besök. En vårdcentral som är belägen i ett socioekonomiskt problemområde får det svårt, eftersom besöken tar lite längre tid och därmed kostar lite mer.

Detta är också en förklaring till att nyetableringarna i Stockholm främst har skett i väletablerade områden och lyser med sin frånvaro i låginkomstområden.

Är det verkligen vettigt att bygga ett vårdsystem på snabbast möjliga behandling så att man inte anser sig ha tid med de svåra patienterna?

– Nej, men det är egentligen inte vårdvalets fel, utan ett resultat av hur ersättningssystemet ser ut, säger Anders Anell.

Denna negativa effekt blir särskilt tydlig i Stockholm, men den finns även på andra håll. Inte heller de övriga landstingen har vägt in patienternas vårdbehov eller sociala och ekonomiska situation när systemen utformats. Det är något som Anders Anell tycker att man borde göra något åt.

Han skissar på ett system där den fasta vårdpengen är viktad efter vårdtyngd och socioekonomiska faktorer, medan den rörliga delen kopplas till ett antal mål.

– I Brittisk primärvård utgår ersättningen i förhållande till i vilken grad man uppnår uppsatta mål. Om man till exempel lyckas få ned blodtrycket för en grupp patienter till en acceptabel nivå får man en extra bonus. Man kan även ha mål om att besökstider inte får vara för korta eller att särskilda insatser ska riktas till svaga grupper, säger Anders Anell.

I grunden anser han ändå att vårdvalet är en positiv företeelse, som kan bidra till ett bättre patientinflytande och ökat förtroende för primärvården. Han tycker också att man i ett decentraliserat hälso- och sjukvårdssystem som det svenska kan acceptera vissa olikheter i utformningen, men det får inte bli en alltför brokig flora av modeller. I så fall måste mer enhetliga riktlinjer utarbetas.

– I första hand handlar det om att uppnå en bra vårdkvalitet och kostnadseffektivitet, betonar han. m

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida