5 frågor. Hur stor är chansen att lyckas den här gången?

Nu börjar det tuffa arbetet med att föra ut de nya riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder. Iréne Nilsson Carlsson på Socialstyrelsen leder arbetet.

30 november 2011

Det har tagit fem år att ta fram det vetenskapliga underlaget, sortera, granska och ta ställning till vilka rekommen­dationer som ska ges för att stötta patienter som vill förändra riskabla levnadsvanor när det gäller tobak, alkohol, bristande fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor. Nu ska riktlinjerna föras ut till vårdgivare, personal och patienter.

Att jobba mer hälsofrämjande har länge varit ett mantra. Vad talar för att ni ska lyckas nu?

— Det är ett jättebra tillfälle, tiden är mer mogen nu. Det finns en internationell trend för att man ska stärka det förebyggande arbetet. Jag tror också att de nationella riktlinjerna blir ett viktigt stöd. Det är första gången som Socialstyrelsen tydligt talar om för hälso- och sjukvården vad de bör göra när det gäller de här levnadsvanorna. Det blir en vägledning för hur landstingen ska prioritera sina resurser.

— Riktlinjerna är ju inte tvingande, de är en rekommendation. Men de anger vad som är bästa behandling, så det är det som man bör sträva efter att kunna erbjuda.

Tror du att landstingen är beredda att ta kostnaden för införandet av riktlinjerna?

— Ja, jag hoppas det. Och man kan få väldigt mycket hälsa för pengarna som satsas på det förebyggande området. För en del insatser kan man se ganska snabba effekter, för andra ligger det lite längre fram i tiden. Att få patienter att sluta röka inför en operation gör att resultatet av operationen blir bättre, så där kan man se ett direkt resultat av en hälsoinsats.

Hur ska det här föras ut nu?

— Vi kommer att jobba på olika plan. Vi ska sprida kännedom om riktlinjerna tillsammans med professionerna. De som kommer att ha de flesta patient­mötena är ju sjuksköterskor och läkare så de är centrala samarbetspartners för oss. Men det handlar också om dietister, sjukgymnaster, barnmorskor, psykologer och andra. Vi kommer att stödja professionerna och landstingen så att de kan satsa på kompetensutveckling av personalen och olika utvecklingsprojekt. Dessutom ska vi följa upp tillämpningen av riktlinjerna och presentera öppna jämförelser.

Det finns en skepsis bland allmänläkarna. Blir det svårt att få med sig professionerna?

— Jag tror inte det finns en generell skepsis. Det finns många läkare som är positiva och ser fram emot att få jobba förebyggande och med riktlinjerna. Alla allmänläkare som jag har stött på tycker det är viktigt att arbeta med levnadsvanor. Det debatten ofta handlar om är hur ersättningssystemen och styrsystemen ska se ut i landstingen och om det kommer att finnas tillräckliga resurser. Men att man ska hjälpa patienterna och ge dem stöd att förändra sina levnadsvanor, det tror jag att alla ställer upp på. Jag tror också att alla tycker det är bra att det finns riktlinjer som bygger på vetenskaplig grund och som ger vägledning.

Hur tror du att patienterna kommer att uppfatta det här??

— Det är väldigt viktigt att följa upp om patienterna uppfattar att de får stöd på det sätt som de själva önskar. Det här ska ske på patienternas villkor. Det handlar om att möta patienterna med respekt. Man kan bara förändra en levnadsvana hos någon som själv vill förändra en vana, så det handlar inte om att kommendera eller tjata, utan här gäller det att motivera och stärka patientens tilltro till att det är möjligt att göra en förändring. Patienten ska naturligtvis ha all rätt att säga nej och få respekt för sitt beslut.?

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida