5 frågor. ”Sjuksköterskorkan inte bara beklaga sig”

”När mamma är ledsen är jag ledsen. När hon är glad är jag glad”. Vården glömmer ofta bort barn till deprimerade föräldrar.Om inte rektor begriper måste skolsköterskan själv förklara varför jobbet är viktigt.

Skolhälsovård. Skolan har en särskilt viktig roll för att fånga upp barn och ungdomar som mår dåligt. Men kvaliteten på elevhälsan varierar runt om i landet, precis som skolledningens förståelse för skolsköterskans roll. Barnläkaren Björn Kadesjö ingår i SBU:s expertgrupp och har lång erfarenhet från barn– och skolhälsovården. Han tycker att det är mycket angeläget att ta reda på varför unga verkar må sämre och framför allt — hur det kan förändras.?

Hur mår barn och unga i dag??

— Det har förändrats de senaste 20 åren. Sammanfattningsvis uppger i alla fall unga flickor att de mår sämre. Pojkar rapporterar betydligt mindre ohälsa men de visar å andra sidan andra symtom som till exempel utagerande beteende. Problemen har blivit allvarligare, det är många fler i olika åldrar som uttrycker att de har ont i magen och är oroliga.?

Varför tycks det bli sämre??

— Alla som försöker besvara detta återkommer till samhällsförändringar. Många vuxna upplever ökad belastning och barnets mående blir ett uttryck för hur hela familjen mår. Den psykiska ohälsan är till exempel högre i kommuner med hög arbetslöshet. Vardagen upplevs som pressad särskilt för flickor som känner krav på utseende, prestation och att ingå i olika kompisgäng. Samtidigt är det riskabelt att klumpa ihop flickor, det finns många undergrupper exempelvis bland invandrarungdomar i vissa stadsdelar.?

Ur sjuksköterskornas perspektiv, vad är problemet??

— Skolan slimmas. Det är väldigt tydligt att elevhälsans uppdrag inte är den enskilda elevens bekymmer, utan först när det blir störande för klassen. Vården i sin tur har specialiserats och barnpsykiatrin har fått ett striktare uppdrag. Men bas-nivån räcker inte alltid till eller saknas helt. Det är ett jätteproblem. Primärvården slukas av långtidssjukskrivna vuxna och få ställen har barnkunskap. Dessutom har olika organisationsformer som friskolor och privata bvc slagit sönder den sammanhållna barn– och skolhälsovården så att det inte går att jobba långsiktigt. Vi måste komma längre än att bara säga att ”detta är viktigt.”?

Hur kan man göra det??

— Min bestämda uppfattning är att det finns förutsättningar att göra ett riktigt bra arbete men engagemanget hos lokalpolitiker och skolledningen varierar mellan kommunerna. Sjuksköterskor inom skolan och bvc kan gå samman, kanske även med skoldoktorn och elevvårdsteamet, väcka debatt och påtala sina möjligheter och arbetsförhållanden. Be rektor om ett samtal och berätta vad ni gör! Man jobbar förvisso ensam men man måste söka sig till fler kolleger, organisera sig och inte bara beklaga sig.?

Varför finns det så lite forskning kring hur barn och unga mår??

— Både i Sverige och internationellt saknas forskning. Det finns ingen status i detta, och inga pengar. Det handlar om större, epidemiologiska studier som inte kan beställas utifrån speciella motiv. Dessutom kräver studier på små barn andra metoder. Men det är helt nödvändigt att utveckla det. Psykisk ohälsa grundläggs tidigt.