Enahanda äldrevård missar att se individuella behov

Äldre med kroniska sjukdomar behöver hjälp och stöd, men hur hjälpen och stödet ska se ut varierar. Det gör dessvärre inte utbudet. Ny forskning berättar om en äldrevård som brister när det gäller ett personcentrerat förhållningssätt.
Äldre med kronisk sjukdom och personal inom äldrevården är överens om att autonomi och delaktighet i vården är avgörande för livsglädje och hälsa. Men trots att personalen inser att äldre är individer med olika behov och önskningar beskriver de en äldrevård som, mer än att se resurser och stötta dem, fokuserar på fysiska och psykiska begränsningar.
Maria Hedman, sjuksköterska med specialistutbildning inom vård av äldre, har i arbetet med sin doktorsavhandling intervjuat både äldre med kroniska sjukdomar och sjuksköterskor, biståndshandläggare, masar och enhetschefer inom äldrevården. Hon doktorerade i slutet av maj och en av hennes slutsatser är att äldre, precis som alla andra, har olika behov och intressen och att en mer nyanserad syn på patienter inom vård och omsorg för äldre behövs.
– Det finns en samsyn mellan personal och patienter om vikten av autonomi och delaktighet. Även personalen, som möter gamla i deras hem eller på boenden, inser vikten av att själv få bestämma hur man vill leva sitt liv och att själv få vara med och planera sin vardag. Frågan är varför man inte erbjuder mer variation, till exempel på boenden, säger Maria Hedman.
Inga förklaringar till enahanda rutiner
Hennes studier ger inte något riktigt svar på det. I intervjuerna talar personal på boenden om bemanning och budgetbegränsningar, men anger inte det som några egentliga skäl till att rutinerna är som de är. De berättar också om positiva inslag i vardagen, som möjligheten att anlita ledsagarservice och frivilligorganisationer. Maria Hedmans slutsats är att det är resurser som skulle kunna användas mer.
– Personalen inser att bristen på variation i vardagen på äldreboenden är ett problem, men utifrån studierna är det svårt att påvisa om den bristen beror på överbelastning eller ska tillskrivas individuell förmåga. Möjligen handlar det om kunskapsbrist.
Vill kunna vara spontana
De äldre personer som Maria Hedman har intervjuat är mellan 65 och 84 år. Alla lider av kroniska sjukdomar, som MS, Parkinson och hjärt-kärlsjukdom. Ingen har en demenssjukdom. I intervjuerna pratar patienterna om sina olika behov av aktiviteter, av att få träffa människor, av att kunna vara spontana och hitta på något under dagen bara för att lusten faller på.

Maria Hedman önskar att vården kunde erbjuda dem mer och tror att utbildning skulle kunna leda till förbättringar.
– Sjuksköterskor med specialistutbildning i vård av äldre och hemtjänstpersonal med undersköterskeutbildning skulle öka tryggheten i mötet mellan personal och patienter. Utan sjukvårdsutbildning är det svårt att tolka symtom och att förstå en sjuk människas behov och för sjuksköterskor innebär specialistutbildning djupare insikter och därmed mer adekvata bedömningar.
Både vården och samhället brister
Hennes avhandling visar hur mycket möjligheten att få leva sitt liv efter individuella behov betyder för hälsa och välmående. Den visar också att äldrevården, men även samhället i övrigt, brister när det gäller att erbjuda möjligheter till det.
– Ta bara det här med sophantering. En svårt sjuk äldre person som bor hemma kan knappt slänga sina sopor längre eftersom sopstationerna ofta ligger en bra bit från bostaden. Vi borde inse att även den med begränsad egen förmåga har behov och önskningar som alla andra, säger Maria Hedman.
Hennes budskap till personal inom äldrevård och äldreomsorg är att försöka göra vardagen på boenden lite roligare – och mer individanpassad. ”Fråga den äldre vad han eller hon själv vill”, råder hon. Detsamma gäller för den äldre som vårdas i det egna hemmet. Äldre personer måste ges tid och uppmärksamhet i vardagen.
– Mina studier visar att det finns utvecklingsmöjligheter inom äldrevården och jag tror att det kan bli bättre eftersom personalen faktiskt själva ser bristen på variation och dessutom visar en vilja att ändra på det.