Kommer det aldrig att vara som förut?

Livmodercancer. Anna har fått diagnosen och livet rasar för henne och Marcus. Hur kan livet vara så orättvist att man får livmodercancer vid tjugonio års ålder? När livet tillsammans knappt har startat.

Sen när det gäller tiden efter strålbehandlingen«, Lena gjorde en ny paus, »så kommer den att innehålla vissa förändringar som jag anser att man bör förbereda sig för, mentalt. Samlivet blir inte detsamma . . . «

Samlivet? Ingen hade sagt något om förändrat samliv tidigare.

»Nu måste du förklara.«

Anna spärrade upp ögonen.

Lena skruvade på sig i stolen, en lätt, nästan elegant rörelse som inte kunde dölja att detta var ett känsligt kapitel.

»Redan i och med det kirurgiska ingreppet har din kropp förändrats … du måste läka och i början kan det göra ont och slidan är inte lika elastisk som tidigare. Det är inte bara strålning som kan påverka samlivet utan redan det kirurgiska ingreppet har inneburit en förändring. Förmodligen kommer det besvärligaste för dig, Anna, eller er båda, att vara den psykologiska biten. Det finns kvinnor som i början upplever sig som stympade och brottas med frågan om huruvida deras kvinnlighet har påverkats av behandlingen medan andra knappt påverkas alls.«

»Hur … ja, hur vill du … att vi ska göra? Jag menar . . . «

Det var omöjligt att hitta de rätta orden. Lena nickade menande.

»Det är viktigt att så snabbt som möjligt träna funktionen igen, ja, alltså komma igång med samlivet så fort som möjligt. Till en början kan det vara besvärligt att ha regelrätta samlag men många använder hjälpmedel under en period. Genom rfsu kan man skaffa en massagestav till exempel.«

Jag och Anna bytte en hastig blick.

»Jag vill komma tillbaka till det här med att hormonproduktionen upphör«, fortsatte Lena, »det finns, som jag nämnde tidigare, väldigt bra hormonpreparat, plåster eller tabletter. För att din kropp, Anna, ska fungera så bra som möjligt är det viktigt att du startar med detta så snart behandlingen är över. Det påverkar dina slemhinnor vilket…ja, i sin tur påverkar samlivet.«

Nu hade Lena nämnt ordet samliv tre gånger. »Nu måste jag få ställa en rak fråga«, sa jag. Lena nickade.

»Är det så . . . «

Jag började om.

»Kommer det aldrig att vara som förut. Lika bra?«

»Nej, det kommer aldrig . . . «, Lenas blick svepte hastigt över rummet innan hon fäste den på en punkt någonstans mitt emellan mig och Anna, »att bli som före operationen.«

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida