Mindre illamående med tydliga riktlinjer

Vid onkologiska kliniken i Linköping bestämde vi oss för att förenkla och strukturera arbetet med att behandla patienternas illamående. Via Internet kan vårdenheter över hela landet numera ta efter vårt sätt att arbeta och även utnyttja vår databas i det nya Emesisregistret.

1 februari 2008

För cancerpatienter har illamående varit ett stort problem, trots att det har funnits internationella riktlinjer för behandling. Riktlinjerna har varit omfattande och svåra att praktiskt tillämpa i vården, vilket har gjort att patienten har riskerat att inte få bästa möjliga behandling. För att hitta nya arbetsformer bildade vi 1999 en tvärprofessionell arbetsgrupp. Vi började med att införa en dagbok där patienten kan beskriva sitt illamående, sina kräkningar och sitt välbefinnande. Dagboken är enkel att fylla i för patienten och lätt att tyda för personalen.
Med hjälp av de data som förs in i dagböckerna har vi skapat en databas. Med några enkla knapptryckningar kan vi snabbt se hur enskilda patienter och grupper av patienter mår.
Utifrån vetenskaplig litteratur tog vi också fram kliniskt användbara riktlinjer för vilka antiemetika vi kan använda oss av. Riktlinjerna är uppbyggda i tre nivåer med en basrekommendation samt en första och andra tilläggsbehandling om inte basen räcker.
Tack vare databasen kan vi fortlöpande utvärdera antiemetikabehandlingen. Projektgruppen har hela tiden haft ansvaret för att sammanställa och presentera resultaten från databasen. Resultaten har, i samförstånd med klinikens övriga personal, legat till grund för kontinuerliga revideringar av riktlinjerna.

När cytostatikabehandling påbörjas görs en individuell bedömning av patientens risk för att må illa under behandlingen. Oro, tidigare illamående vid exempelvis åksjuka och graviditet samt om patienten förväntar sig att må illa ökar risken. Yngre patienter och kvinnor har också ökad risk för att bli illamående.
Efter riskbedömningen ger vi patienten antiemetikaprofylax enligt riktlinjerna. Vi skriver ut en dagbok till patienten med rekommendationer om vilka antiemetika hon eller han kan ta hemma i förebyggande syfte och vid behov.
Vid nästa behandlingstillfälle tar patienten med sig dagboken. Vi går igenom den tillsammans för att få en bild av hur patienten har mått under de dagar som gått sedan förra behandlingen och för att få kunskap om vilka antieme­tika hon eller han har tagit. Ofta skriver patienterna också ned andra symtom eller biverkningar som hon eller han har haft.

Vi skriver sedan ut en ny dagbok. Beroende på vad patienten har skrivit i den förra dagboken ändrar vi antiemetikarekommendationen enligt nästa nivå i riktlinjerna.
Uppgifterna förs in i databasen där vi i diagramform direkt kan få fram hur patienten har mått under varje behandlingscykel och vilka antiemetika patienten har tagit. I databasen får vi också enkelt fram hur hela patientgrupper har mått.
Resultaten redovisas regelbundet av arbetsgruppen på kliniken och ligger sedan till grund för en eventuell revidering av riktlinjerna, som då görs av arbetsgruppen efter genomgång av litteratur och i samarbete med diagnosansvarig läkare.

För att vårt arbetssätt och vår databas ska vara åtkomlig för andra kliniker har vi skapat det så kallade Emesisregistret. Det är ett onlinesystem som hanteras via en webbläsare på Internet. De som hittills har anslutit sig till registret är onko­logklinikerna i Linköping, Jönköping, Borås, Sundsvall samt hematologklinikerna i Linköping och på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. När det gäller uppföljning och kontinuerlig utvärdering är Emesisregistret ett enkelt och praktiskt system. Alla uppgifter visas grafiskt i realtid. Vi behöver inte själva bearbeta dem utan får omedelbart fram resultaten i form av diagram. Det går snabbt att lära sig systemet och det är lätt att använda i den kliniska vardagen.

Efter flera års användning av dagböckerna, antiemetikariktlinjerna och databasen såg vi att vårt sätt att arbeta strukturerat fungerade. Våra patienter mår generellt sett betydligt bättre i dag än vad de gjorde för nio år sedan. Några sjuksköterskor på kliniken har dessutom i en c-uppsats jämfört måendet hos kvinnor med bröstcancer som får cytostatikabehandlingen cef/fec före och efter att riktlinjerna infördes. Illamåendet och kräkningarna har minskat signifikant.
Vår uppfattning är att Emesisregistret är ett bra och enkelt kvalitetssäkringsinstrument i rutinsjukvården som dessutom möjliggör forsknings- och utvecklingsprojekt. De flesta patienterna uppskattar möjligheten att beskriva sina symtom. Medvetenheten om symtomen har ökat hos all personal och arbetet med riktlinjerna ingår i dag som en del av rutinarbetet på kliniken.
Men framför allt upplever vi att systemet är ett mycket bra hjälpmedel för att minska obehag i form av illamående och kräkning för den enskilde patienten i samband med cytostatikabehandling.

TEXT:
Britt Andersson
är sjuksköterska på onkologiska kliniken, Universi­tetssjukhuset
i Linköping.
britt.i.andersson@lio.se

Bo Thelin är sjuksköterska på onkologkliniken vid länssjukhuset Ryhov i Jönköping.
bo.thelin@lj.se

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida