När kroppen sviker

Johansson A med flera. The meaning of well-being and participation in the process of health and care - women's experiences following a myocardial infarction. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being. 2006;1(2):100-108.

Bakgrund: Hjärt-kärlsjukdomar är ett stort folkhälsoproblem. Hjärtinfarkt är en livsstilssjukdom; miljön och hur vi lever påverkar sjukdomens uppkomst och utveckling. Den som har drabbats av hjärtinfarkt behöver få bästa möjliga information, stöd och behandling för att kunna påverka sin framtida hälsa. Forskning visar att kvinnor i lägre grad än män deltar i hjärtrehabilitering samt att kvinnor, i jämförelse med män, skattar sin hälsa lägre efter en hjärtinfarkt. Kunskap behövs om kvinnors hälsoprocess efter en hjärtinfarkt, och hur den kan främjas.

SYFTE: Att beskriva kvinnors erfarenheter av välbefinnande och delaktighet i relation till deras hälsoprocess och vårdandet efter en hjärtinfarkt.

METOD: Studien är genomförd med en reflekterande livsvärldsansats som utgår från Husserls fenomenologi. Resultatet bygger på kvalitativa forskningsintervjuer med åtta kvinnor som haft hjärtinfarkt.

RESULTAT: Kvinnorna beskriver hur deras liv stannar av när de drabbas av hjärtinfarkt. Deras vardagliga liv präglas av en existentiell osäkerhet som är svår att förstå och hantera. Kvinnornas hälsoprocess är komplex, och de har svårt att se hur deras liv och hälsa kan påverkas.

Delaktighet handlar om att aktivt medverka till hälsa. Kvinnornas delaktighet utgår från deras livsvärld. I det dagliga livet möter de olika hinder i relation till sin hälsa, och det är i vardagen som frågor och problem till följd av sjukdomen uppkommer. Kvinnornas medverkan och delaktighet i sin hälsoprocess är alltför liten. Denna brist kan utgöra hinder för deras välbefinnande när de ska fortsätta sina liv. De strävar efter att kunna hantera vardagliga sysslor och händelser självständigt. Samtidigt upplever de sig beroende av vårdarna och deras kunskaper för att bli friska. Hälsoprocessen försvåras av en falsk delaktighet som framträder i vårdandet. Det innebär att vårdarnas medicinska perspektiv får ta över och styr vårdandet. Kvinnorna erbjuds att vara delaktiga på vårdarnas villkor, det vill säga utifrån deras perspektiv på sjukdom och hälsa. När kvinnornas livsvillkor och upplevelser inte uppmärksammas upplever de sig reducerade till en diagnos. Detta är förvillande. Kvinnorna känner sig vilsna och får svårt att se hur de ska ta tag i sina liv eller var de kan få stöd. De lämnas ensamma med sina existentiella frågor. Lika väl som vårdarna kan vara till hjälp för kvinnorna, kan de även lägga hinder i vägen för deras hälsa och delaktighet. När vårdarna förbiser kvinnornas livsvärld, kan osäkerheten öka. Kvinnorna är i en utsatt situation som gör dem sårbara, vilket kan vara ett hinder för välbefinnande och hälsa.

SLUTSATSER: Delaktighet handlar om att medverka till hälsa. Det innebär att skapa möjligheter för kvinnan att hantera och påverka sitt liv och sin kropp på ett meningsfullt och hälsofrämjande sätt. I vården av kvinnor med hjärtinfarkt räcker det inte med att sjukvården tar ansvar för kvinnornas medicinska säkerhet. Ansvar måste också tas för patientens delaktighet och medverkan i sin hälsoprocess. Resultatet innebär en utmaning för sjukvården att beakta kvinnornas livsvärld och ta större hänsyn till patientens perspektiv och förutsättningar för ökad hälsa och välbefinnande i livet efter hjärtinfarkten.

KOMMENTAR MARIANNE SVEDLUND

Outtalade vårdbehov ? ett kvinnligt dilemma?
Den som drabbas av hjärtinfarkt måste handskas med händelsen att plötsligt bli sjuk och påmind om sin egen sårbarhet. Det innebär en traumatisk händelse som kan innebära en kris, då den drabbade ofta håller en distans till verkligheten. Ett stort antal studier har visat att den som får en hjärtinfarkt »mår dåligt« under lång tid, oavsett om det är en man eller en kvinna. Däremot är vården runt dessa patienter fortfarande till stor del baserad på kunskapen om mäns behov.

Den slutsats som dras av författarna tyder på att hjärtinfarkt orsakar en existentiell osäkerhet, är en omtumlande händelse som förändrar livet.

Ett professionellt omhändertagande beskrivs beträffande den medicinska vården, men personalens »nonchalerande attityd« och känslan av att inte bli sedd underhåller osäkerheten under vårdtiden. Informationen är inte individuellt anpassad och ger inte svar på de outtalade frågor som beskrivits av kvinnorna. Detta kan sättas i samband med kvinnor som intervjuats under vårdtiden vid hjärtinfarkt och som beskrev en egen distans, inte ville ställa krav eller störa personalen (1).

Det är svårt att bedöma studiens validitet då analysförfarandet är vagt beskrivet. Citaten i artikeln verifierar inte alltid den gjorda tolkningen, vilket kan göra det svårt för läsaren att bedöma trovärdigheten.

Studien tillför kunskap om hur kvinnor kan uppfatta vården i samband med hjärtinfarkt: den medicinska vården, personalens attityd och patienters självuppfattningar, samt hur de hanterar sina livsvillkor. Resultatet visar på vikten av att omhändertagandet även måste innehålla samtal med de drabbade om existentiella frågor.

Detta är en kvalitativ studie med ett fåtal deltagare och resultatet kan därför inte generaliseras. Flera studier inom ämnet innebär dock ytterligare kunskap hos personalen om hur patienter kan uppleva sin situation. Kanske kan den korta vårdtiden vid hjärtinfarkt kompenseras med individuellt anpassad information, liksom tätare uppföljning under återhämtningen, för att patienters osäkerhet skall kunna motverkas.

Referenser:
1. Svedlund M med flera. Women?s narratives during the acute phase of their myocardial infarction. Journal of Advanced Nursing 2001;35:197-205.