Närstående känner sig osynliga

Som sjuksköterska tyckte Catarina Wallengren Gustafsson att det var svårt att möta anhöriga och att se vilken hjälp de behövde och när. ?

– Man är så oerhört fokuserad på patienten och är inte van vid att också se de närståendes behov av information och stöd.?

Nu vill hon lära sjuksköterskor att bli observanta på när de är mottagliga för det. Hon har intervjuat närstående dels under de första kritiska veckorna efter stroken, dels sex månader efter insjuknandet. Hennes slutsats är att de känner sig osynliga. Även om de förstår att vårdpersonalen är inriktad på vården av den strokedrabbade behöver de själva också bli uppmärksammade.?

– Den sjuke ska ju komma hem. Får han eller hon då inte stöd av dem som finns nära blir det problematiskt. Därför behöver de närstående involveras, både på sjukhuset och hemma.?

Catarina Wallengren Gustafsson har också granskat informationsmaterial av olika slag och funnit att de är lätta att läsa och förstå. Men de handlar mest om stroke och om vad som händer med den drabbade, och väldigt lite om hur detta påverkar de närstående. De skulle behöva information som är särskilt riktad till dem och som är utformad så att de kan välja det som är relevant.?

Hon tycker också att sjuksköterskor behöver bli bättre på att identifiera den vändpunkt som hon har funnit att de närstående når en tid efter insjuknandet. ?

– Först är det kaos och kris, men eftersom det är omöjligt att leva i det någon längre tid måste man bringa ordning i kaoset. I det skedet tror jag att sjuksköterskan ska visa sig mer och berätta vad som händer framöver och vad hon och vården kan bistå med.??

I studierna har hon hittat tre tillfällen, vändpunkter, hos de närstående som hon tycker att sjuksköterskor ska vara särskilt lyhörda för: När de aktivt börjar söka upp vårdpersonalen, när de ställer sig på den drabbades sida och blir mer aktiva och stöttande och när de börjar orientera sig, försöker bringa ordning i kaos och frågar och letar information. Då ska sjuksköterskan finnas till hands. Men Catarina Wallengren Gustafsson vet att det är svårt och vill därför pröva nya vägar för att nå ut med sitt budskap.?

– Det är svårt att läsa och ta till sig forskningsresultat, så jag har en idé om att kunna visa hur det skulle kunna se ut på ett tydligare sätt, gärna med visuella metoder som film eller drama.

Avhandling:
De kan, de vill och de orkar, men …: studier av närstående till personer drabbade av stroke samt granskning av informationsmaterial från svenska strokeenheter.