Prata hälsa i mayabyar kräver respekt för traditioner

Prata hälsa i mayabyar kräver respekt för traditioner
Tillit.För att släppa hämningar och bygga förtroende använder Asecsa många lekar i sin hälsoundervisning. Barnmorskor och hälsoarbetare fl ätar samman sina armar för att sedan utan att bryta kedjan, trassla sig ur greppet. Foto: Birgitta Ivarsson

I avlägsna delar av Guatemala måste hälso­orga­nisationen Asecsa balansera mellan maya­kulturen och hälsorisker de ser i tabubelagda ämnen och ojämlikhet.

8 februari 2012

I en luftig skolsal på sluttningarna mot Guatemalas Stillahavskust undervisar Vilma Franco ett tjugotal hälsoarbetare och praktiserande barnmorskor i sexuell och reproduktiv hälsa. Hon arbetar för organisationen Asecsa, som tar hälsoundervisning till marginaliserade samhällen på landsbygden. Områdets generösa natur hjälper henne med liknelser. Hon jämför en kvinnas kropp med jorden.

”Liksom jorden är vi fuktiga, vi producerar, vi ger mat. Jorden behöver ligga i träda, likaså måste våra kroppar vila mellan graviditeter”, säger Vilma Franco.

Ämnet är nog så känsligt och tabubelagt i ett land där abort är illegalt och både barna- och mödradödligheten är en av de högsta på västra halvklotet. Men kvinnorna, som samlats vid Finca Florencia, nickar igenkännande. Många av dem var själva tonårsmödrar och har fött fler barn än vad händernas fingrar räcker till för att räkna. När en av deltagarna tar till orda får hon prata i 20 minuter utan att bli avbruten. Hennes berättelse handlar bland annat om en svärmor som höll henne bakom lås och bom när hon var 15 år och nygift.

”Nu har du fått tala ut till de fyra vindarna”, sammanfattar Vilma Franco kvinnans skildring.

Andra, som inte är lika talföra och som saknar läs- och skrivkunnighet, målar på papper för att beskriva hur de upplever olika graviditeter, bland annat det känslomässiga kaoset vid en abort. När förtroende väl etablerats, utbyter de erfarenheter och deltagarna berättar om hur de behandlar olika åkommor. Då och då förstärker Vilma deras kunskap med nya rön.

Svenska Birgitta Ivarsson, en distriktssköterska som under de senaste åren har arbetat som adjunkt på Röda korsets högskola i Stockholm, har vid flera tillfällen vistats i Guatemala och då kommit i kontakt med Asecsa.

— De har stort förtroende framför allt i det civila samhället och har en förmåga att förstå och möta människor i deras vardagsverklighet, vilket man lägger stor vikt vid i sin undervisning, berättar hon.

Birgitta Ivarsson fastnade för hur organisationen tar till vara på de hälso­kunskaper som under generationer har utvecklats och slagit rot. Hon fascineras av att så mycket av undervisningen bygger på delaktighet och deltagarnas erfarenheter och har återvänt för att studera Asecsas hälsoundervisning, med fokus på ursprungsbefolkningens kultur.

Längre in i dalen, där sockerrörsodlingar gett vika för kaffeplantager, undervisar ytterligare en av Asecsas lärare, Yolanda Xuyó Cuxil, en grupp med framför allt tonåringar. Trots att sexualkunskap är obligatoriskt enligt landets läroplan för skolan är det här första gången som många av dem kommer i kontakt med ämnet. De skruvar nervöst på sig och är generade över att använda de laddade orden. Yolanda Xuyó vill öka deras självförtroende och göra dem medvetna om sina egna kroppar. Hon uppmuntrar tonåringarna att vänta med familjebildning tills både kropp och själ utvecklats, att våga bryta invanda mönster och söka nya vägar. När stämningen är tryckt får hon i gång eleverna i dynamiska lekar som lockar till skratt och ger tillit i gruppen.

— Vår vision är att främja hälsan i mayabyarna så att det blir jämlikt för kvinnor och män. Vi vill visa att man har samma rättigheter, samma ansvar och möjlighet till förbättring, säger Yolanda Xuyó.

Under seminarierna ber man deltagarna reflektera över sin vardag. Det råder inga tvivel om obalansen i tillvaron. I stort sett all egendom står i mannens namn och lärarna får höra berättelser om hur unga flickor utnyttjas sexuellt.

— Alltid, alltid är det kvinnan som kommer till korta, säger Margarita Yoc, ansvarig för hälsa och könsjämställdhet inom Asecsa.

Området vi befinner oss i är spansktalande, men organisationen arbetar ofta i samhällen där man pratar något av Guatemalas över 20 språk. I stort sett all personal behärskar ett eller ett par mayaspråk, förutom spanska. Majoriteten av landets indianbefolkning föredrar att uttrycka sig på sitt modersmål. Först då finner man de rätta orden för att berätta om sin kulturtillhörighet och hälsouppfattning.

I korthet innebär mayafolkens livsåskådning balans och harmoni i en tillvaro, där allt och alla ingår i ett större sammanhang. En fladdrande fjäril och en avlägsen stjärna ryms inom samma andliga kretslopp och påverkar ömsesidigt varandra. Med denna utgångspunkt är hälsa något utöver den egna kroppen. Att må bra är en helhet som innefattar psykisk balans, ett gott mål mat, friskt vatten, ren luft, skratt; kort sagt välbefinnande.

Att synliggöra mayamedicinen och få den accepterad är något som Asecsa driver. Organisationens direktör Carlos Lix förhandlar både med landets hälso- och utbildningsdepartement. Inom mayamedicinen ryms specialister som bland annat kan bota ormbett, behandla ett benbrott, dosera medicinalväxter eller ingjuta lugn i en orolig själ.

Det handlar inte om att vara bakåtsträvande, menar Carlos Lix.

— Personligen vill jag att alla etniska grupper ska ha samma rätt till sin kultur och hälsa. Jag kämpar för jämlikhet, men innan vi uppnår det måste vi först förstå och utveckla vår egen kultur.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida