Sju scener ur vaccinets historia
Dr Edward Jenner (1749-1823) utför sin första vaccination mot smittkoppor på James Phipps, en åttaårig pojke, 1796. En målning i olja på duk av Ernest Board.
Historiskt

Sju scener ur vaccinets historia

Mänsklighetens historia är som ett pärlband av sjukdomar, farsoter och död. Men det är också en berättelse om banbrytande upptäckter, tillfälligheter och vetenskap som gjorde det möjligt att rädda oräkneliga liv med hjälp av vaccin.

Farsoter och praktisk erfarenhet

Det tycks inte finnas belägg för att människor på något strukturerat vis försökt – eller lyckats – framställa något som liknade vaccin förrän på 1700-talet. Däremot vet man att människor tidigt förstod att den som till exempel hade överlevt smittkoppor sedan blev immun mot sjukdomen. De personerna kunde sedan vårda de sjuka utan risk att bli smittade igen. Det var en praktisk erfarenhet som så småningom ledde fram till att man kunde framställa vaccin.

– Farsoter har vandrat över världen ända sedan människan blev bofast. Det var då vi började smitta varandra, då vi var många på samma ställe. Sedan spreds smittor när vi förflyttade oss och mötte många andra människor. Som vid krig, via handelsvägar och hamnar. Man förstod tidigt att social distansering – karantän – var ett sätt att stoppa smittspridning. Det har man hållit på med åtminstone sedan medeltiden, säger Kerstin Hulter Åsberg, docent och medicinhistoriker vid Uppsala universitet och ledamot i styrelsen för Medicinhistoriska muséet i Uppsala.

Smittkopporna

En av historiens värsta farsoter är smittkopporna. Virussjukdomen härjade över världen i åtminstone 3000 år, och på 1700-talet avlöste utbrotten varandra. Då beräknas omkring 60 miljoner människor ha dött i smittkoppor i Europa. De flesta, runt 90 procent, var barn. Att sjukdomen slog så hårt mot barnen var en anledning till att det blev extra angeläget att få stopp på den.

– Smittkopporna var ju väldigt utbredda. Erfarenhetsmässigt lärde man sig att en liten bit av smittämnet kunde skapa motståndskraft. Det var också en sjukdom som var synlig, i form av kopporna, till skillnad från många andra farliga åkommor som diarréer till exempel. Det gjorde att det fungerade att på ett konkret sätt ta smittämne från koppan och ympa in på en annan person, som då kunde bli immun – eller insjukna, säger Motzi Eklöf, författare, docent i tema hälsa och samhälle och verksam som medicinhistoriker.

Kerstin Hulter Åsberg
Kerstin Hulter Åsberg, medicinhistoriker, Uppsala universitet: Foto: Anders Parrow

Att ympa in smitta från smittkoppor till friska personer var riskfyllt – det kunde orsaka svår sjukdom och död. På den engelska landsbygden kände man dock till att mjölkerskor, som arbetade väldigt när kor, ibland smittades med kokoppor. Det är en sjukdom som är nära besläktad med smittkopporna. Erfarenheten visade att de mjölkerskor som hade haft kokoppor inte fick smittkoppor. De hade blivit immuna.

På 1790-talet började läkaren Edward Jenner på ett systematiskt sätt skapa immunitet mot smittkoppor genom att använda kokoppssmitta.


– Det finns exempel på att en bonde hade använt liknande metoder tidigare. Men Jenner satte i gång på ett djärvt – och naturligtvis oetiskt – sätt. Han inväntade ett utbrott av kokoppor, och när det kom så tog han var från koppor på en mjölkerska. Han ympade in smittämnet på en liten pojke, James Phipps, som då fick kokoppor. Sex veckor senare injicerade han var från smittkoppor i pojken, och ingenting hände. Pojken hade alltså blivit immun mot smittkoppor. Men det var riskfyllt, pojken hade ju kunnat dö, berättar Kerstin Hulter Åsberg.

”Farsoter har vandrat över världen ända sedan människan blev bofast.”

Kerstin Hulter Åsberg, docent och medicinhistoriker

Jenners lyckade försök blev startskottet för en omfattande vaccinering mot smittkoppor i många länder i Europa. Sverige blev 1816 det första landet som införde obligatorisk smittkoppsvaccination. Obligatoriet fanns kvar ända till 1976. Fyra år senare, 1980, förklarade Världshälsoorganisationen, WHO, smittkopporna som utrotade.

Vaccinet mot smittkoppor anses av många som en av de viktigaste upptäckterna i mänsklighetens historia. Metoden att använda ett animaliskt virus för att bekämpa ett virus som sprids mellan människor visade sig vara framgångsrik. Ordet vaccin kommer för övrigt från det latinska ordet för ko, vacca, vilket syftar på kokoppornas betydelse i sammanhanget.

Pasteur, rabies och polo

Ett annat viktigt kapitel i vaccinets historia har den franske vetenskapsmannen Louis Pasteur i huvudrollen. Ungefär 100 år efter att Jenner utvecklade det första vaccinet mot smittkoppor kom Pasteur på att man kunde använda ett avdödat virus för att bekämpa rabiessmitta. Rabies har en dödlighet på 100 procent om ingen behandling ges.

Pasteurs rabiesvaccin användes första gången 1885, då en pojke blivit biten av en rabiessmittad hund. För att få fram vaccinet hade Pasteur använt rabiesvirus från ryggmärgen på en död kanin. Det döda – inaktiverade – viruset fungerade då som ett vaccin. Den hundbitna pojken fick en injektion av det nya vaccinet och överlevde.

Pasteurs metod att utveckla vaccin genom att på konstgjord väg inaktivera ett virus ledde på 1900-talet fram till nya vaccin mot allvarliga sjukdomar. Ett av de viktigaste är poliovaccinet som kom i mitten av 1950-talet.

Motståndsrörelser

Antivaxxrörelsen, andra vaccinmotståndare och -skeptiker har uppmärksammats i samband med vaccinet mot covid-19. Men rädsla och motstånd mot vaccin och vaccinationer är inte något nytt fenomen. I mitten av 1800-talets Sverige grydde motståndet mot att det var obligatoriskt att vaccinera barn mot smittkoppor.

– Ja, det började muttras redan då på sina håll och kring sekelskiftet 1900 fanns det ett mer markant motstånd mot tvånget. Smittkopporna fanns inte ständigt närvarande längre, smittan hade sjunkit redan från början av 1800-talet. Det berodde både på att man haft stora epidemier på 1700-talet, de som överlevt var ju immuna. Och så hade man börjat att vaccinera barnen och såg effekterna av det. Det sista stora smittkoppsutbrottet i Sverige kom 1874, säger Motzi Eklöf.

Runt sekelskiftet bredde vaccinationsmotståndet ut sig. I vissa delar av Sverige bildades föreningar för motstånd. Den som vägrade att vaccinera sina barn kunde dömas till fängelse.


– Vaccinationerna genomfördes ofta vid offentliga så kallade ympningsmöten, där alla skulle ställa upp sig på rad och få vaccinet. Men på en del orter dök inte så många upp. Många vände sig mot själva tvånget, att man tog i mer än vad nöden krävde när smittan inte fanns i landet. Under 1900-talet inträffade några mindre utbrott, via så kallade importfall, säger Motzi Eklöf.

Till att börja med skedde vaccinationen med ympning direkt från barn till barn, under 1900-talet framställdes vaccin vanligen via kalvbuk.  Motståndet handlade både om vaccinationen och om själva vaccinet. Att det förekom biverkningar av smittkoppsvaccinet var en orsak. Det handlade både om lokala reaktioner med feber, men också om större sår och smittkoppsutslag som spreds på kroppen.

”Jag har grävt i arkiven och sett att kritikerna mot smittkoppsvaccinet hade fog för sina påstående.”

Motzi Eklöf, författare, docent i tema hälsa och samhälle samt medicinhistoriker.

– För att förstå diskussionen kring vaccinationen så måste man också se själva vaccinet. Jag har grävt i arkiven och sett att en del av kritikerna mot smittkoppsvaccinet hade fog för sina påståenden. Det mesta vara ganska konkreta argument, som innehållet i vaccinet, biverkningarna och tvånget, säger Motzi Eklöf.

Motstånd, skepsis och rädsla för vaccinationer har alltså funnits nästan lika länge som vaccinet. Det har bland annat hävdats att vaccinationer ökar risken för allergier. Det finns dock studier som visar att det inte finns något sådant samband.

Ett annat påstående som förekommer är ett samband mellan MPR-vaccin (mässling, påssjuka och röda hund) och autism hos barn. Bakgrunden är en brittisk studie som publicerades i den ansedda tidskriften The Lancet 1998. Studien fick stort genomslag men visade sig vid en närmare granskning inte hålla måttet. Den drogs senare helt tillbaka när det också kom fram att den byggde på fusk. Den brittiske läkaren som stod bakom studien, Andrew Wakefield, blev av med sin legitimation 2010. Men uppgifterna om att det skulle finnas ett samband mellan vaccinet och autism snurrar fortfarande.

Ytterligare en orsak till vaccinmotstånd är att det handlar om att injicera främmande ämnen i friska personer, menar Motzi Eklöf.

Influensor

Spanska sjukan, asiaten, Hongkong, Svininfluensan. Det har funnits många influensor genom tiderna. Virussjukdomar som slog hårt och skoningslöst och spreds snabbt. Spanska sjukan, som skördade över 50 miljoner människors liv mellan 1918 och 1920. Då fanns inte något vaccin att ta till.

Däremot fick de som varit smittade och överlevt ett immunologiskt skydd mot kommande säsongsinfluensor.

På 1940-talet började det komma vaccin mot säsongsinfluensa. De flesta besår av proteiner från influensavirus som odlats fram i hönsägg och sedan blivit inaktiverade. Virusproteinerna renas och injiceras för att stimulera immunförsvaret hos den som fått sprutan. Den här typen av vaccin har getts till flera miljarder människor och är den vanligaste typen av vaccin mot influensa.

När svininfluensan kom 2009 var viruset annorlunda än tidigare influensavirus. Sjukdomen kom därför att kallas för ”den nya influensan”. Vaccinet Pandemrix togs fram och i Sverige erbjöds alla att vaccinera sig. En mycket allvarlig biverkan av vaccinet var att vissa barn och unga vuxna drabbades av narkolepsi, en autoimmun sjukdom. Sammanlagt rapporterades omkring 400 fall av narkolepsi i Sverige. Läkemedelsverket har senare justerat siffran till mellan 150 och 200 individer där man bedömer att sjukdomen har ett direkt samband med vaccinationen.

Vaccin till alla barn

Vaccinationer av barn har gjorts i stor skala i Sverige ända sedan 1800-talet, då det blev obligatoriskt med vaccin mot smittkoppor. Det allmänna barnvaccinationsprogrammet har funnits sedan 1940-talet. Vad som ingår i det förändras över tid. I dag handlar det om vaccin mot elva sjukdomar: Rotavirus, difteri, stelkramp, kikhosta, polio, hib (haemophilus influenzae typ b), pneumokocker, mässling, påssjuka, röda hund, hpv (humant papillomvirus).

Det allmänna barnvaccinationsprogrammet rekommenderas till alla, men det finns inte något tvång.

Hur skulle världen se ut utan vaccin?

Det går inte att beräkna hur många miljoner, eller miljarder, människoliv som har sparats genom att vi har möjlighet att vaccinera mot allvarliga sjukdomar. Men man vet att infektioner och sjukdomar av olika slag har tagit fler liv än krig. Som spanska sjukan, 1,5 miljarder smittade över hela jorden och minst 50 miljoner döda. På ett par år. Som en jämförelse dog vid ungefär samma tid runt 9 miljoner soldater i första världskriget, och sammanlagt beräknas 20 miljoner ha dött till följd av kriget.

– Man måste förstå att vaccin kanske är det främsta som mänskligheten har åstadkommit för att bromsa allvarliga och livshotande sjukdomar. Som influensavaccin till exempel. Det är ju oftast främst de äldre som drabbas. Om vi inte hade haft vaccin mot säsongsinfluensa hade många fler gamla dött. Det allra viktigaste är dock vaccin till de små barnen, som de får genom det nationella barnvaccinationsprogrammet, som till exempel mässling, säger Kerstin Hulter Åsberg.

Källor: Folkhälsomyndigheten, Vårdfokus, Bildningspodden, New England Journal of Medicine, Läkemedelsverket, Krisberedskapsmyndigheten med flera.

Vaccinets historia i korthet

1796 – Här startar vaccinets historia. Den brittiske läkaren Edward Jenner utvecklar det första vaccinet mot 1700-talets värsta farsot – smittkopporna.

1816 – Sverige inför – som första land – obligatorisk smittkoppsvaccination. Obligatoriet tas bort först 1976. 

1885 – Fransmannen Louis Pasteur framställer vaccin mot rabies med en ny metod. Avdödat virus från en rabiessmittad kanin injiceras i en pojke som har blivit biten av en rabiessmittad hund.

1937 – Ett vaccin mot gula febern utvecklas av Max Theiler. 1951 fick han Nobelpriset i medicin för sin metod att tillverka vaccin genom att låta gula febern-virus växa i celler från bland annat kycklingembryon.

1944 - Det allmänna barnvaccinationsprogrammet införs i Sverige. I början ingick vaccin mot tuberkulos, difteri och stelkramp.

1940-tal – De första vaccinen mot säsongsinfluensa utvecklas.

1957 – Vaccinering mot polio inleds i Sverige.

1971 – Vaccin mot mässling börjar användas i Sverige. Det ingår som en del i barnvaccinationsprogrammet.  

1976 – Inte längre obligatoriskt med smittkoppsvaccination i Sverige.

1978 – Smittkopporna förklaras utrotade.

2009 – Svininfluensan klassas som en pandemi och massvaccination inleds i Sverige. Ungefär 60 procent av befolkningen vaccineras med Pandemrix. Vaccinet visar sig dock öka risken att drabbas av narkolepsi. Läkemedelsverket rapporterar att totalt 150-200 individer drabbades av narkolepsi som en följd av vaccinationen. 

2010 – HPV-vaccinet kommer in i det allmänna barnvaccinationsprogrammet för flickor i årskurs fem. Tio år senare, 2020, erbjuds även pojkar HPV-vaccin i årskurs fem.  

2020 – Vaccin mot covid-19 utvecklas rekordsnabbt och börjar användas framgångsrikt över hela världen. Massvaccinationen mot covid-19 inleds i Sverige den 26 december.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida