Återvänder hem efter två dramatiska veckor i Libyen

Under sina tre veckor som sjuksköterska i Libyen har Gunnar Hagström med jämna mellanrum skickat rapporter om sitt arbete, som publicerats här på Vårdfokus hemsida. Det har varit tre veckor av dramatik, men också av betydelsefulla möten med utsatta patienter och med kunniga kolleger. Nu är han på väg hem.

På en knastrig telefonlinje försöker Gunnar Hagström summera sina upplevelser i Libyen. Det går så där, och till slut får vi ge upp och kommunicera över mejlen. Men han hinner få sagt att han inte vill säga så mycket om konflikten. Som medarbetare i Läkare utan gränser är det viktigt att vara neutral.

Fem skottskadade

Sjukvårdspersonalen är beredd att ta emot många skadade på en gång, om konflikter skulle blossa upp vid de olika fronterna. ”Vi har inte behövt ta emot flera skadade på en gång”, sa Gunnar Hagström i går, men det visade sig att han hade sin värsta natt framför sig. Fem skottskadade, nyopererade patienter – med mängder av anhöriga omkring sig – skulle tas om hand.

Felläkta frakturer

Som Gunnar har berättat i sina brev har han arbetat natt på en kirurgisk vårdavdelning. Han berättar att en ortopedkirurg tillsammans med annan sjukvårdspersonal har sökt upp patienter i fängelse för att hjälpa dem med felläkta frakturer. Patienterna har transporterats till sjukhuset

– Väl där har vi varit tvungna att låsa in dem för deras egen säkerhets skull. Det har i alla fall varit fantastiskt att se läkarna som känner lika mycket för alla patienter – trots att de själva är libyer, säger Gunnar Hagström.

Mycket att lära ut

Själv har han samarbetet mycket med två libyska läkarstuderanden som han beskriver som kunskapstörstande.

– Katetersättning, hur man sätter nål, hur man intuberar – de vill lära sig allt.

Många sjuksköterskor som har arbetat i Libyen har varit gästarbetare från olika länder och de återvände till sina hemländer när striderna började. Med dem försvann mycket kunskap och erfarenhet.

– Men de som har bott här riktigt länge finns kvar och betyder mycket för vården. Vi har haft mycket hjälp av dem.

Uppdraget skiljer sig

Gunnar Hagström har tidigare arbetat för Läkare utan gränser och på frågan om det här uppdraget skiljer sig från de tidigare svarar han att han vid sin förra resa till Libyen hade till uppgift att utvärdera vårdbehov. Den här gången har han vårdat svårt utsatta patienter.

– Det är klart att man då berörs på ett annat sätt. Men Läkare utan gränser erbjuder debriefing både innan avfärd och när vi har kommit tillbaks till Sverige. Deras kontor i Sverige brukar också anordna ett hemkomstseminarium. Det ingår också att träffa en psykolog med erfarenhet från utlandsarbete, säger han.

Vill resa ut igen

Gunnar var redan innan han reste till Libyen positiv till organisationen Läkare utan gränser. Det är han fortfarande, och han tvekar inte när han får frågan om han kan tänka sig att ta nya uppdrag: ”Absolut”.

Rädd då – har han aldrig varit det?

– När jag hör skottlossning står jag inte kvar inom synhåll vid fönstret. En gång kom det en rejäl smäll mitt i ett möte och då var vi tvungna att sätta oss i säkerhet. Utanför sjukhuset i Tripoli var det skottlossning närheten – och då var det inte bekvämt att stå kvar, svarar han.

Svårt att ta adjö

Men vistelsen har inrymt mycket mer än skottlossning och svårt utsatta patienter. Gunnar talar varmt om kunniga kolleger som har gett honom viktig feedback på det han har uträttat. Många har kommit att betyda mycket i en väldigt speciell arbetssituation.

– Det blir svårt att säga adjö.