Här är corona bara en av flera katastrofer

- Jag blev rädd när corona kom eftersom jag har astma. När jag testades positivt trodde jag att jag skulle dö.Deeqo Hussein Jaamac är sjuksköterska i världens kanske fattigaste land, Somalia, där pandemin nu sprider sig snabbt.

Somalia möter coronapandemin under helt andra förutsättningar än Sverige och andra länder i västvärlden. I jämförelse med god sjukvård som nästan brister i väst går man i Somalia in i detta med ingen eller svag sjukvård att luta sig emot. Viruset ses som en av flera katastrofer som pågår samtidigt, där torka, översvämningar, fattigdom och terrorism är en del av vardagen.

– Många saknar arbete och försörjning, de har nog med sina egna problem. Det är svårt att få människor att ta viruset på allvar, säger Deeqo Hussein Jaamac, sjuksköterska på ett privatsjukhus i Mogadishu.

Många dör hemma
Trångboddhet och att varje dag vara tvungen att ta sig till den trånga marknaden för sin försörjning, bidrar, tillsammans med svårigheter att nå ut med information om sjukdomen, till att viruset sprider sig snabbt. Officiell statistik talar om relativt få döda, men statistiken är mycket bristfällig och enligt såväl huvudstadens borgmästare och forskare på plats dör många hemma i skymundan utan varken diagnos eller test.

– På marknaden här i huvudstaden trängs människor som vanligt. Många är oförsiktiga, säger Deeqo Hussein Jaamac, som själv smittades på jobbet.

När hon får beskrivet för sig den oerhört tuffa situationen får vårdpersonal i Sverige, berättar hon att hon har hört att många somalier dött här, men att hon inte förrän nu hört något om vårdpersonalens situation.

– Här har vi inte fått någon extra personal och vi har inte kunnat ta in några volontärer eftersom det kräver utbildning.

Bara ett sjukhus tar emot covid-19-patienter

I Somalias huvudstad Mogadishu tar endast ett statligt sjukhus emot covid-19 patienter. Det privata sjukhus där Deeqo Hussein Jaamac arbetar, liksom andra sjukhus i staden, tar inte emot patienter med dessa symptom. På hennes arbetsplats skannas alla besökande patienter för viruset innan de släpps in. Men smittade patienter slinker igenom. Därför arbetar personalen med mask, handskar och en heldräkt som finns tillhands men som hon säger är svår att arbeta i. Sjukhuset tar temperaturen på all personal varje dag, och bara symtomfria anställda med en temperatur under 37,5 får jobba.

– När vi upptäcker symptom för covid 19 hos en patient ordinerar läkarna oftast en datortomografi av bröst och lungor, säger Deeqo Hussein Jaamac.

I väntan på röntgensvaret isoleras patienten. Om röntgen förstärker diagnosen hänvisas patienten till det allmänna sjukhuset.

– Det kan vara svårt att be patienter som uppvisar symtom att lämna sjukhuset och uppsöka det allmänna sjukhuset.

Det allmänna sjukhuset är det enda i Mogadishu som har resurser att genomföra tester. Där är läget för vårdpersonalen mycket hårt ansträngt.

– Många där är helt slut. De jobbar dubbla skift och det är vanligt att de sover på en brits mellan passen. De är också rädda för att gå hem och riskera att ta med sig smitta till familjen. De kan bli kvar på sjukhuset i veckor, säger Deeqo Hussein Jaamac. 

En av hennes chefer, läkaren Ali Omar Mayle, berättar att sjukhuset gärna skulle ta emot även covid 19-patienter, men att det kräver internationellt stöd i form av pengar till utrustning och mer personal.

– Patienter som kommer hit nu, för andra besvär, skulle inte våga komma om vi också behandlade för Covid 19. Det skulle drabba sjukhusets ekonomi hårt, säger Dr Ali Omar Mayle.

Han säger att viruset nu sprids snabbt.

– Folk dör, och ingen vet hur många. Många dör hemma. Frånvaron av tester och tillräcklig sjukvård gör att vi inte vet hur många som dör och varför de dör. 

Smittades på jobbet

När Deeqo Hussein Jaamac själv fick symtom fick hon gå hem direkt.

– Jag är säker på att jag smittades på jobbet.

Hon hade tillsammans med kollegor arbetat med en patient som sedermera testades positivt för covid 19. Förutom Deeqo Hussein Jaamac smittades ytterligare en kollega. Hon bestämde sig omedelbart för att isolera sig i familjens stuga en bit utanför stan. Hon hade feber, huvudvärk och hosta som hon tog om hand om på egen hand. I fyra veckor stannade hon där själv, fick hjälp att handla mat och höll under tiden kontakt med vänner och familj via sociala medier.

– Det var tufft ibland. Nästan svårast var att hålla emot så att familjen att kom och hälsade på mig. Här i Somalia är vi vana vid att hjälpa varandra när man blir sjuk, och det är ovant när någon isolerar sig.

Men hon var jämförelsevis lyckligt lottad som kunde isolera sig.

– Ja så är det. De flesta i Somalia är trångbodda och har inte den möjlighet jag hade.

Efter att hon andra gången testats negativt väntade hon i tre dagar och återvände sedan till jobbet.

– Jag känner mig starkare och med mer energi än innan jag blev sjuk. Jag slipper oroa mig för viruset och jag arbetar utan munskydd eftersom jag redan haft sjukdomen.