Nu kan Emilia både förlösa och snitta

I september gjorde Emilia JoÅ£o Cumbana sitt första kejsarsnitt. Hon går en moŧambikisk barnmorskeutbildning med akutkirurgi på schemat. Vad hon har lärt sig berättade hon om på en kirurgikurs på Gotland för hälsoarbetare från Afrika och Asien.

I höst praktiserar Emilia João Cumbana på ett provinssjukhus i Chimoio i mellersta Moçambique, tolv timmars bussresa från huvudstaden Maputo. Sedan har hon bara ett år kvar av sin fyraåriga utbildning innan hon självständigt ska börja utföra laparatomier, hysterektomier, kejsarsnitt och annan akut obstetrisk kirurgi.

– Jag kommer förmodligen att bli den enda som utför obstetrisk kirurgi på det sjukhus där jag börjar arbeta, eller kanske finns där också en assistant medical officer, de är också tränade för att göra obstetrisk och annan akutkirurgi.

Emilia João Cumbana var en av deltagarna på en kurs i akutkirurgi för icke-läkare i Rute på Gotland i somras. Den arrangerades av Staffan Bergström, professor i internationell hälsa på Karolinska institutet i Stockholm, och norske kollegan Hans Husum, på Staffans gård Puttersjaus, men bekostas av norska utrikesdepartementet. Hans Husum leder forskningsprojekt i Irak, Kambodja och Afghanistan där icke-läkare lär sig operera minskador. Staffan Bergström leder projekt som studerar delegering av akutkirurgi till medical assistants, sjuksköterskor och barnmorskor i länder som Moçambique, Tanzania och Malawi.

Bristen på kirurger kostar många liv i Asien och Afrika. På den här kursen vill vi sprida kunskap om utbildning av icke-läkare i obstetrisk kirurgi och traumakirurgi och om operationsmetoder, sa Staffan Bergström i en kaffepaus mellan presentationerna i det före detta stall som fungerade som föreläsningssal.

Dåliga löner och levnadsförhållanden och en svag hälsopolitik gör att allt fler läkare försvinner till väst. Samtidigt har möjligheten för västerländska läkare att arbeta i låginkomstländerna minskat, enligt Staffan Bergström. Biståndspolitiken har gått från personbistånd till penningstöd, så kallat sector wide approach.

I Emilia João Cumbanas hemland Moçambique är det icke-läkare som utför 92 procent av alla kejsarsnitt, obstetriska hysterektomier och öppna bukoperationer vid utomkvedshavandeskap på mindre landsbygdssjukhus. Räknar man det totala antalet operationer av det här slaget i hela landet, alltså inklusive de som görs på storsjukhus och universitetskliniker, görs 54 procent av icke-läkare. I Malawi och Tanzania är motsvarande siffror 80 till 90 procent. Resultaten är desamma som när läkare opererar, det visar en stor vetenskaplig studie som jämförde tusen operationer utförda av läkare med tusen operationer av icke-läkare. På snart sagt alla variabler var resultaten identiska.

Läkarprofessionen har inte sett kirurgutbildning för hälsoarbetare med blida ögon men regeringen i Moçambique har tagit fasta på de goda resultaten som har presenterats i vetenskapliga studier. En följd av det är den nya barnmorskeutbild-
ning med akutkirurgi på schemat som barnmorskan Emilia João Cumbana går på. I Rute berättade hon om den för andra afrikanska hälsoarbetare från Asien och Afrika och för några nyckelpersoner med makt att påverka inflytelserika medicinska kretsar och myndigheter i sina länder.

– Jag talade om intensiteten i träningen och hur djupa kunskaper vi måste ha också i kirurgi. Tills nu har jag assisterat 20 snitt, förberett bordet åt kirurgen och assisterat, sett hur han skär och suturerar. Jag rekommenderar andra afrikanska länder med brist på kirurger att anamma den här idén att låta hälsoarbetare operera för att spara liv.

Emilia João Cumbana hade redan utbildat sig i fem år och arbetat som barnmorska lika länge när hon kom in på den nya utbildningen. Då hon började på förlossningen på centralsjukhuset i Maputo 1998 arbetade hon varje vecka två tolvtimmarspass dag och två natt och var ensam barnmorska. Alla komplicerade förlossningar kom dit.

– Jag hade 30 förlossningar per skift i tre år tills regeringen inrättade enheter för akutoperationer på två mindre sjukhus i staden. Då sjönk antalet förlossningar till 10-15 per skift.

Hennes klasskamrater kommer alla från olika landsortsregioner. Distriktsmyndigheterna har skickat dem till utbildningen och betalar också deras stipendier. Studenterna förbinder sig därför att åka tillbaka och arbeta i sina hemmadistrikt. Emilia klarar ekonomin genom att hon får studera med löneavdrag och så jobbar hon extra när hon hinner.

Efter höstens praktik fortsätter utbildningen ännu ett år. Sedan hoppas Emilia få plats på något av de två mindre sjukhus i Maputo som behöver kirurgkompetens så att hon kan stanna hemma hos maken och den femåriga sonen. Men hon är beredd på att åka dit hon blir skickad.

– Avstånd är destruktiva men om jag kan åka hem en gång i månaden så går det bra.

LÄS MER:

Joint Learning Initiative.
Human Resources for Health – overcoming the crisis Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press, 2004.

Pereira med flera. A comparative study of cesarean deliveries by assistant medical officers and obstetricians in Moçambique. British Journal of Obstetric gynaecology 1996;103:508-512.

Mer om ämnet

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida