Hur långt räcker Katarinas ilska?

Löneuppropet Våga vägra under 24 000 växer sig starkt via de sociala medierna. Men hur långt kan Katarina Eriksson-Lindbergs initiativ bära?

Studentuppror 2012 är något annat än 1968. Då de unga förr vevade stencileringsapparater så att papperen yrde, samlas studenterna i dag kring sociala medier som Facebook och Twitter.

Nu är stora folksamlingar bara ett tangenttryck bort.

Det var så Våga vägra under 24 000 började.

Eller, egentligen startade det hos sjuk­sköterskestudenten Katarina Eriksson-Lindberg — när hon i början av 2011 gick ut från en föreläsning på Umeå universitet om fördelningen i samhället, ivrigt diskuterande med en studiekamrat. Hjärtat hamrade upprört i bröstkorgen samtidigt som svåra frågor krävde svar:

Varför ska tre års akademisk utbildning och ett ansvar för människors liv, ge så lite i lönekuvertet?

Varför ska det vara så här?

Frågorna vägrade lämna henne. Efter en natts orolig sömn tog hon mod till sig och ringde Vårdförbundet i Västerbotten.

”Varför gör ni ingenting åt lönerna? Någon måste ta tag i det här!” sa hon och fick till svar: ”Varför startar du inte en Facebook-grupp?”

Sagt och gjort. Hon skrev en paroll om att sjuksköterskestudenter måste gå samman och vägra ta jobb under en viss gräns. 24 000 var rimligt, tyckte hon.

Först bjöd hon in några vänner, där­efter hela klassen. Det gick någon dag och gruppen växte med några hundra. Sedan spreds den till Stockholm.

— Det var då det började hända grejer, säger hon.

Facebook-sidan utvecklades till en plats för diskussioner, tips och råd om hur man höjer sin lön. I dag har gruppen drygt 6 000 medlemmar och har avknoppat lokala Facebook-sidor på de flesta studieorter.

Våga vägra under 24 000-rörelsen stannade inte vid interna samtal i cyberrymden utan förflyttades ut i det offentliga rummet i form av aktioner, demonstrationer, debattartiklar och insändare. I slutet av april demonstrerade studenter på åtta platser runt om i Sverige.

Exempelvis i Linköping, där Kajsa Tyrberg läser den femte terminen på sjuksköterskeprogrammet. Hon och hennes studiekamrater organiserade demonstrationen, som lockade drygt 100 deltagare, med hjälp av Facebook.

— Vi kunde kommunicera snabbt och det underlättade för oss. På sidan meddelade och hjälpte vi varandra. Vi har försökt få ihop möten, men det har inte varit så lätt. Sidan har däremot fungerat optimalt, säger Kajsa Tyrberg.

Alla protester fick till slut arbetsgivarjätten Sveriges kommuner och landsting, SKL, att undra var Vårdförbundet egentligen står i förhållande till Våga vägra under 24 000.

Då hade en gräns nåtts. Appellen från Facebook hade blivit en reell maktfaktor.

Det är precis det här, omsättningen från cyber-snack till handlingar i verkligheten, som är en förutsättning för att vinna verklig makt, är Jesper Strömbäcks analys. Han är professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall och huvudsekreterare i regeringens framtidskommission. Långsiktighet är också viktigt, annars riskerar kampanjen att falna och glömmas bort.

— Jag tror inte att det hade blivit så stort utan de sociala medierna, utan det här är ett bra exempel på hur effektiva sociala medier kan vara på att samla och mobilisera människor när det redan finns ett engagemang att bygga på, säger Jesper Strömbäck.

Han framhåller, liksom Kajsa Tyrberg, de sociala mediernas snabbhet och enkelhet. Men dess effekter är ändå begränsade eftersom de bara når fram till dem som redan är engagerade, menar han. De traditionella medierna som press, radio, tv och internet når massorna eftersom mediekonsumenterna inte kan välja vad de ska läsa eller se.

— När man tittar på ett nyhetsprogram kan man inte välja bort inslag, säger Jesper Strömbäck.

I skärningspunkten mellan det trög­fotade facket och de lättfotade sociala medierna finns möjligheter att skapa något nytt, menar han.

— Facken symboliserar solidaritet på arbetsmarknaden samtidigt som de slåss med sjunkande medlemssiffror. De sociala medierna engagerar stora massor och kan fungera som ett komplement.

Det är inte första gången ett uppror börjar med några rader i ett forum i sociala medier och slutar i maktens högborg. Gymnasisten Anton Abeles kamp mot gatuvåldet bar ända in i Sveriges maktcentrum. Sedan valet 2010 sitter den i dag 20-årige Anton Abele i Sveriges riksdag för Moderaterna.

Den mest kända kampen som organiserats genom de sociala medierna är den arabiska våren. Nu väntar världen på Jasminrevolutionen i Kina, som (ännu) inte slagit ut i blom.

En fördel med Våga vägra under 24 000-rörelsen är att den säger vadden vill ersätta den existerande verkligheten med och inte bara fokuserar på vad den inte vill, tycker Jesper Strömbäck. Ett exempel på motsatsen är den amerikanska Occupy Wall street-rörelsen med sitt slagord ”Vi är de 99 procenten” som inte kunnat formulera vilken ordning de vill se i stället för den rådande. Däremot har den konservativa amerikanska Tea party-rörelsen kunnat omsätta engagemanget i de sociala medierna till verklighetens förutsättningar — och därmed också påverkat sin livskraft i positiv riktning, berättar han.

Frågan är nu hur Vårdförbundet ställer sig till studenternas uppror.

— För den offentliga kassan är ju begränsad och höjda ingångslöner kan leda till minskad bemanning, den diskussionen måste ett ansvarstagande fack ta, säger Jesper Strömbäck.

I januari i år tog Katarina Eriksson-Lindberg examen och arbetar sedan dess som sjuksköterska på ett äldreboende i Lund.

Ja, hon fick 24?000 kronor i lön. Nej, hon är inte längre med i Våga vägra under 24?000. Varför?

Hon tycker att det är studenterna själva som ska föra kampen vidare — men hon följer utvecklingen via medierna.

— Jag tycker att det är jättekul. Jag drömde om det och hoppades, men trodde aldrig att genomslaget skulle bli så här stort, säger hon.