Funderat

Kom ut ur garderoben alla kvinnor och våga erkänn att ni tänker på er själva!

Kvinnor får ont i hjärtat för att de tänker så mycket på alla andras och så lite på sina egna behov.« Barnen, maken, de gamla föräldrarna, hunden som behöver sina dagliga promenader. Alla går före den arma kvinnan. Det säger åtminstone hjärtprofessorer i tv-soffan. Å andra sidan har jag hört forskare tala om hur hälsosamt det är att ha olika roller i livet.

Som Gudrun Schyman. Hon som inte bara var partiledare utan också mamma och älskarinna. Osäkert om det var i nu nämnd ordning. Men ju fler roller desto bättre, sägs det. Många roller i repertoaren fungerar som ett slags vaccin mot ohälsa.

De olika buden från forskarna får mig att fundera. För varje gång jag hör någon upplyst person säga att kvinnor tänker så mycket på andra och så lite på sig själva så skäms jag för alla slöa tv-kvällar, alla middagar som maken har lagat och alla shoppingrundor med väninnorna. För att inte tala om biokvällarna.

Jag har under sådana kvällar – skam till sägandes – inte ägnat mina gamla föräldrar en tanke. Knappast heller den 17-årige sonen. Eller den snart 57 år gamla maken. De verkar å andra sidan ha klarat sig utmärkt utan mina omsorger.

Men är det inte i själva verket så att om vi hela tiden får inhamrat i våra huvuden att vi inte gör annat än ägnar oss åt omsorger om andra, då blir det en självuppfyllande profetia? Till sist blir det en sanning – och sådana gäller det ju att hålla sig till. Allt annat blir på något sätt onormalt. Eller åtminstone lite skämmigt.

Jag skulle vilja måla upp en annan bild av kvinnan. Åtminstone av den medelålders kvinnan – hon som drabbas av ledvärk, utbrändhet eller till och med hjärtinfarkt.

Kvinnor vet vad de vill och ser inte sällan till att få det! »Jag kommer inte hem och äter i kväll för jag ska på bio med Maggan.« Eller: »Jag såg en otroligt snygg soffa för femton tusen som jag la handpenning på.« Eller: »Jag vill möblera om – hugger du i här.«

Ingen av de kvinnor jag känner tar ensamma på sig ansvar för handling, matlagning, läxläsning, städning och hundpromenader i ottan. Kanske är vi en märklig samling, en liten udda enklav i ett hav av självförnekande systrar. Eller så odlas myten av den allt igenom uppoffrande kvinnan – av kvinnorna själva.