Funderat

Hemma på min gata, när jag var liten, var alla mammor hemmafruar. Alla utom tant Birgit — hon var sjuksköterska.

30 april 2008

Papporna var lärare, snickare, murare eller specerihandlare och märktes mest när de kom i sina bilar bortåt femtiden på eftermiddagarna. Då måste alla barn flytta sina noggrant uppställda kulpyramider, ta bort badmintonnätet och göra ett uppehåll i hoppa tvistandet.

Jag var liten för ganska länge sedan.

Mammorna stod för städning, matlagning, omvårdnad och uppläxning på såväl bekväm som obekväm tid. Ville de arbeta utanför hemmet – vilket var ganska svårt för det här var före daghemmens tid – så las skatten på deras intjänade pengar ovanpå skatten som maken betalade. Som en form av straffskatt kan man säga.

Det gick några år och så byggdes den offentliga sektorn ut och alla mammorna försvann från hemmen för att i stället stå för städning, matlagning, omvårdnad och uppläxning på kontor, sjukhus eller i skolor. Straffbeskattningen togs bort och daghem byggdes, men en sak glömde man att tänka på. Den som arbetar utanför hemmet vill ha en skälig lön också. Även om man är kvinna.

Jodå – det var nog ganska hyggligt ett tag. Eller åtminstone var det inte så många kvinnor som klagade för ofta var de gifta med män som tjänade betydligt mer än dem så att familjen kunde ha en hyfsad levnadsstandard. Hyfsad levnadsstandard på den här tiden var ett boende, en bil och möjlighet att åka på semester till Skåne under sommaren.

Men efter ytterligare år började mammorna bli trötta på att gå hemifrån tidigt på mornarna för att städa, laga mat och vårda hela dagarna och sedan komma hem på kvällarna och fortsätta att städa, laga mat och vårda. De började ställa krav på sina män: Antingen hjälper ni till här hemma eller så blir det skilsmässa.

Det blev skilsmässa.

Och på den vägen är det. Nu har vi massor av mammor runt om i hela landet som är familjeförsörjare. Ensamma sådana eller tillsammans med en pappa till barnen. Men hur som helst med insikten att det de arbetar med borde betalas lika bra som det deras män arbetar med. Varför ska det löna sig bättre att sitta vid en dator än att vårda människor så att de blir friska? (Och kan fortsätta att sitta vid sin dator.)

Svaret på den frågan väntar mammorna fortfarande på.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida