På jakt efter en annan sorts manlighet i vården

I sitt examensarbete sökte Mattis Nilsson och Henke Wermelin exempel på manlighet som sätter omvårdnaden i första rummet. Men det de framför allt fann var hinder för män att välja sjuksköterskeyrket.

Både Mattis Nilsson och Henke Wermelin hävdar bestämt att det är just omvårdnaden som har fått dem att söka sig till sjuksköterskeyrket. Henke berättar att han plötsligt en dag på jobbet inom hemtjänsten insåg att vårdsektorn motsvarade hela hans grundidé om vad ett riktigt arbete egentligen är.

Nu arbetar han natt som sjuksköterska på urologen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

När de läste på sjuksköterskeprogrammet i Göteborg brukade de cykla i väg för en fisketur så ofta de kunde. Inte minst på slutet, när de skrev sitt examensarbete, Syster skägg och andra anomalier – konstruktioner av maskulinitet bland manliga sjuksköterskor.?Nu var det ett tag sedan de kom i väg ut tillsammans.

– Rent krasst var målet med examensarbetet att försöka hitta olika strategier som män kan använda för att känna sig hemma i ett yrke där man är i minoritet. Både jag och Mattis har varit inne på genusfrågor på olika sätt, vi har båda läst genusvetenskap. Vi har också känt att man i arbetet och under praktiken ständigt behöver fundera kring det här med att vara man i vården, säger Henke.

Han kastar ut draget, väntar och låter det sjunka innan han börjar veva in. Draget fastnar i vassen. Henke suckar och drar loss det. Han vevar in, lyfter upp spöet, och drar vasstrån från krokarna.

Mattis försöker gnugga sömnen ur ögonen. Han antyder att det har varit en arbetsam natt på psykiatriavdelningen där han jobbar.

Att Mattis arbetar inom psykiatrin säger han mest är en tillfällighet. Han trivs bra. Samtidigt beskrivs ofta psykiatri som just en typiskt manlig disciplin, som traditionellt har haft en stor andel manliga vårdare.

– Jag upplever att det finns en bild av mentalskötare som storväxta och macho, som inte stämmer med verkligheten.

Hans arbetsplats är inte homogen och personalstyrkan bedömer han som mer blandad än i andra delar av vården. På en psykiatriavdelning är det ändå ofta underförstått att manlig personal ska springa på larm.

– Visst uppstår det hotfulla situationer, men det är sällan fysisk råstyrka som behövs för att lösa dem, utan mer klassiska omvårdnadspers-pektiv. Som sjuksköterska på avdelningen är jag faktiskt också arbetsledare och måste reflektera över om det är bättre att en oerfaren manlig timvikarie än en erfaren kvinnlig kollega går på larm, säger Mattis.

Det medvetna tänkandet – att över huvud taget fundera på vem som egentligen ska springa på ett larm – beskriver de båda som ett konkret sätt att förhålla sig till sin roll som manlig sjuksköterska.

Med sin litteraturstudie hade de hoppats hitta mer långtgående exempel på positiva strategier för en alternativ maskulinitet inom vården.

– Ofta beskrivs männens förhållande till sin yrkesroll som någon sorts flykt; att man väljer bort omvårdnaden till förmån för andra delar. Den starkaste positiva möjligheten som vi har sett handlar egentligen om fördelningen. Ju större andel manliga sjuksköterskor som kommer in, desto svårare borde det bli att välja bort omvårdnaden, som faktiskt är en av grundstenarna i det här yrket, säger Henke.

Flera av studierna visar att män i högre utsträckning väljer fysiska och tekniska discipliner, eller en mer administrativt inriktad karriär. Den statistik som finns visar också att män utgör en större andel inom exempelvis psykiatri, anestesi och onkologi, jämfört med andra discipliner.

Andelen män med sjuksköterskeexamen har under hela 2000-talet inte förändrats nämnvärt, utan har legat på mellan 12 och 14 procent.

Forskningen om män i vården har ofta handlat om just könsbundna uppdelningar och fokus på olikheter.

– Det är viktigt att poängtera att forskningen också tar upp flera exempel på män i vården som verkligen har gått in för en omvårdnadsroll. Men ändå, när vi satte oss in i forskningen kändes det trist att det tycktes finnas så mycket begränsningar. Därför försökte vi i vår uppsats hitta något annat, se vilka positiva strategier som finns, en maskulinitet som gör det helt okej att som man vara omvårdare i första hand, säger Mattis.

Båda tror att det allra viktigaste arbetet sker i brytpunkten mellan forskning och verklighet – på utbildningen.

– Vår allra viktigaste slutsats är att detta är något som vårdutbildningarna måste bli mycket bättre på. Vi pratade väldigt litet om genusfrågor under studietiden. Kanske borde utbildningarna också satsa mer på att lära ut praktisk omvårdnad, alltså mer samtalsmetodik, psykologi och farmakologi. Det skulle kanske öka allas ansvarskänsla för omvårdnad, säger Mattis.

Henke vevar in linan en sista gång, lyfter spöet och får till slut tag på det vaggande draget. Han knäpper loss det från tafsen längst ut på linan och börjar packa ihop sina fiskedon.

– Det är viktigt att påpeka att många män som jag har mött i vården är lika goda omvårdare som kvinnliga kolleger. Jag har jobbat på avdelningar där den manlige före detta kustjägaren alltid är den som sätter sig ned och pratar eller kammar tanternas hår. Det borde finnas sätt att låta alla dem ingå i bilden av hur män som arbetar inom sjukvården kan vara. Inte minst när man utbildar dem som har valt att söka sig till det här yrket, säger Henke.