Tema Genusmedicin. En balansakt för att ge rätt vård

Män och kvinnor behandlas ofta olika. Fast likadan vård kan också vara fel. Hur ska man göra rätt? Kunskap om genusmedicin kan hjälpa.

5 januari 2011

Inom ambulansen vid Kungälvs sjukhus ville man veta om patienterna — oavsett kön — fick lika vård. En studie genomfördes och den visade att både kvinnor och män gav bemötandet toppbetyg. Men också att kvinnor fick sämre smärtlindring än män. ”Det var vi inte beredda på”, säger projektledaren Mikael Bengtsson.?

I Kungälv ska de ta reda på vad det beror på. En av hypoteserna är att forskningen på dosering av läkemedel utgår från en manlig norm, och att ambulanssjuksköterskorna därför misslyckas med att ge kvinnor rätt dos. ??

Det här temat handlar om genusmedicin, inte om jämställdhet. Fast när det kommer till vårdkvalitet, bemötande, tillgång till vård och till läkemedel blir det ändå en jämställdhetsfråga. Kvinnor får inte samma goda vård som män.?

Genus är det socialt och kulturellt konstruerade könet. Genusvetare lägger inte tonvikten på medfödda skillnader mellan män och kvinnor, utan på hur kön konstrueras och reproduceras – och på att det börjar redan med det nyfödda barnet.??

Men ibland är lika behandling ojämlikt. En del av genusmedicinen handlar om könsspecifik forskning. Det finns olikheter i mäns och kvinnors biologi som man inte ska blunda för. Att blunda är att göra sig könsblind. Alla som arbetar inom vården måste vara medvetna om vad skillnaderna mellan könen innebär — på olika plan. ?

Anatomin är ett exempel. En kirurg vid Universitetssjukhuset i Linköping har uppmärksammat att män och kvinnor med ljumskbråck opereras på samma sätt. Trots att många kvinnor har bråck som sitter längre ner och längre in, och trots att alltför många kvinnor måste opereras om för att den första operationen misslyckades. ?

Det är ett exempel på könsblindhet.?

Barbro Wijma är gynekolog och 1998 blev hon Sveriges första professor inom genusmedicin. När hon ska förklara vad genus är för studenter på Hälsouniversitetet i Linköping utgår hon från genusbegreppets upphovskvinna, Yvonne Hirdman: Våra sociala och kulturella föreställningar om kroppen går aldrig att skilja från det vi kallar biologiskt kön.?

— Kön och genus existerar inte som delbara enheter. Genus är det biologiska könet plus det vi klistrar på könet, förklarar Barbro Wijma.?

Det vi klistrar på är våra föreställningar om vad en man är, och vad en kvinna är.

På Hälsouniversitetet i Linköping fick de kämpa i åtta år innan Barbro Wijma kunde utnämnas till professor. Motstånd finns fortfarande. På sina håll verkar det finnas en föreställning om att genusmedicinare är ett gäng suffragetter som slåss för kvinnors rättigheter. ?

Men inte heller de som kallar sig genusmedicinare är överens om allt. Det finns förespråkare för biologi och medfödda skillnader, och andra som lägger mer vikt vid hur olika livsbetingelser skapar olikheter. Forskningsresurser är inte obegränsade, och en fråga är vad samhället ska satsa på: Jakten på gener eller förbättring av livsbetingelser? ?

Professor Karin Schenck-Gustafsson är en av initiativtagarna till Centrum för genusmedicin på Karolinska institutet i Stockholm. Det startades för tio år sedan och var då det första i sitt slag i världen. Ett av de första forskningsområden där könsskillnader och vådan av könsblindhet uppmärksammades var hjärt-kärlsjukdomar.??

Numera vet vi att hjärt-kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken även bland kvinnor. Vi vet också att symtomen på hjärtinfarkt är i stort sett desamma för män och kvinnor, men att kvinnors kranskärl är tunnare och därför kan se normala ut även under en pågående infarkt. ?

Nu har Karin Schenck-Gustafsson så att säga satt kvinnors hjärtan på kartan och kunskapsluckorna borde ha fyllts igen. Ändå berättar hjärtsjuka kvinnor alldeles för ofta att det har tagit tid innan någon har tagit dem på allvar. Att de har fått diagnosen utbrändhet utan att någon har lyssnat på hjärtat eller tagit ett ekg.

Under arbetet med sin doktorsavhandling för ett par år sedan intervjuade en sjuksköterska kvinnor som hade haft hjärtinfarkt. Hon fick lyssna på många berättelser om möten med vårdpersonal som har behandlat dem som virriga, och gnälliga, fruntimmer.??

Ett läkemedelsprojekt inom Stockholms läns landsting visar att kvinnor får mer antibiotika, mer sömnmedel och mer lugnande preparat än män. Kvinnor söker vård oftare än män, och för andra saker. Då kanske det inte är konstigt att de äter andra och fler mediciner. Eller kan det vara så att kvinnors hälsa medikaliseras mer än mäns? ?

Könsblindhet kan också ta sig uttryck i att vårdpersonal – kanske utan att vara medveten om de egna fördomarna – behandlar män och kvinnor olika. Ny omvårdnadsforskning visar att manliga patienter har lättare att komma på jämställd nivå med vårdpersonalen än vad kvinnliga patienter har.?

Vårdare har makt — och den makten kan missbrukas. Forskning om kränkningar i vården visar att betydligt fler kvinnor än män upplever att de har blivit kränkta av vårdpersonal. Och att den som har stått för kränkningen oftast är en manlig läkare.??

Att ha ett genusperspektiv, eller genusglasögon, är att våga vara kritisk till sådant som framhålls som sanningar. Eller till en sådan här formulering: ”Exten­sionsförmågan i armbågsleden är noll grader, men hos kvinnor 15 graders översträckning.” Varför men hos kvinnor, frågar man sig stilla?

Genusperspektivet — som ett perspektiv — bör finnas med i undervisning, diagnostisering, behandling och bemötande. Därför var det uppmuntrande att möta intresset hos studenterna vid Röda korsets högskola när de lyssnade på en föreläsning om genusmedicin härförleden. Ett projekt från 2005 visade att grundutbildningarna av läkare och sjuksköterskor till stora delar saknade ett genusperspektiv. En förändring kan vara på gång.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida