Vårdpersonal är trevligare mot manliga patienter

Vårdpersonal är trevligare mot manliga patienter
Maria Arman är docent i vårdvetenskap som i sin forskning samarbetar med genusvetare.

Manliga patienter ser sig som nöjda kunder i vården. Kvinnor får kämpa mer för att få vad de vill ha. Två forskare har intervjuat cancersjuka patienter för att ta reda på vad genus betyder i vårdmötet.

3 januari 2011

När svårt sjuka cancerpatienter berättar om sina möten i vården utkristalliserar sig tre olika förhållningssätt. Två av dem är kundorienterade. Den ena gruppen ser sig som nöjda kunder som får den hjälp de behöver. Den andra gruppen ser sig som kämpande kunder som får den hjälp de behöver genom att stå på sig. Så finns det också en tredje grupp som ser sig som underordnade och maktlösa.

I ett samarbetsprojekt mellan vårdvetenskap och genusvetenskap har två forskare intervjuat 26 svårt cancersjuka patienter – 14 män och 12 kvinnor – om deras upplevelser av möten i vården. Per Ekstrand, lektor vid Mälardalens högskola, och Maria Arman, docent i vårdvetenskap vid Karolinska institutet, är forskarna bakom studien.

– Vi har undersökt hur det är att vara patient i cancervården ur ett genusperspektiv. Det är ovanligt att vårdvetenskap möter genusvetenskap på det här sättet. Det vanliga är att vårdforskningen ser patienten som anonym och könlös, säger Maria Arman.

Strukturella mönster

Problemet med genus, säger hon, är att det handlar om mönster på en strukturell nivå. Ingen enskild person, vare sig det är en kvinna eller en man, uttrycker sig i termer om att de är underordnade eller överordnade. Men med genusglasögon på kan forskarna se olika mönster i svaren.

– Vi ser att det oftast är män som ser sig som nöjda kunder i vården, och att det oftast är välutbildade kvinnor som ser sig som kämpande kunder. De som upplever sig vara helt utan makt är oftast mindre utbildade kvinnor – särskilt äldre och med annan etnicitet än svensk.

Tidigare studier visar att personal tror att de behandlar alla patienter lika – oavsett kön. Att de skulle göra skillnad mellan män och kvinnor är de ofta omedvetna om. Men inte alltid.

– Vår hypotes är att personalen har en stor del i att skapa de här mönstren. Det finns också tidigare forskning som visar att personalen har genusfördomar, och att de genomgående är trevligare mot manliga patienter än mot kvinnliga, säger Maria Arman.

Längtar efter samma sak

När det kommer till behov visar intervjuerna med de 26 cancersjuka patienterna att de är gemensamma för kvinnor och män. Oavsett kön längtar de efter samma sak: närhet.

– Alla vill också ha kontinuitet. De önskar att personalen inte byttes ut så ofta – att inte mötet blev så opersonligt och de själva inte kände sig så utbytbara.

Det finns också tecken på att strukturerna inte alltid gynnar de manliga patienterna. I deras svar verkar det som att de har sämre tillgång till sina känslor, och därmed har de svårare att ta emot känslomässigt stöd.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida