ABORT en uppgift för barnmorskor
Barnmorskor både kan - och utför - medicinska aborter. Men socialminister Göran Hägglund vill inte låta dem ta över den sista pusselbiten: det vaginala ultraljudet. När barnmorskor tar hand om de medicinska aborterna minskar väntetiderna och omvårdnaden blir bättre. Det visar arbetet på abortmottagningen i Hudiksvall.
På abortmottagningen i Hudiksvall följer samma barnmorska kvinnan från början till slut, bara den vaginala ultraljudsundersökningen för bestämning av graviditetens längd görs av en läkare. När Linda kom till mottagningen var det Margareta Kjörling som tog emot henne.
Lindas mens var flera veckor försenad när hon slog numret till abortmottagningen. Det var barnmorskan Margareta Kjörling som svarade och Linda fick komma till henne samma eftermiddag.
Besöket varade en timme. Margareta tog anamnes, graviditetstest, undersökte Linda och informerade om abortmetoder. Sen ringde hon efter läkaren, för här arbetar bara barnmorskor och ingen av dem har utbildat sig i att ta vaginalt ultraljud.
Efter läkarens snabbvisit fortsatte Margareta att prata med Linda. De bestämde tid för aborten och diskuterade olika metoder. Linda valde medicinsk abort och ville gärna att den barnmorska hon just hade träffat skulle fortsätta att ta hand om henne. Eftersom det inte var alltför bråttom valde hon att komma tillbaka veckan därpå då Margareta arbetade på mottagningen nästa gång.
Hela veckan mal tankarna i Lindas huvud.
Två dagar före den avtalade tiden kommer Linda tillbaka till mottagningen och får en Mifegyne-tablett av Margaretas kollega. Den dag hon ska göra sin abort kommer hon till mottagningen klockan nio tillsammans med en väninna. Den unga kvinnan i rummet mittemot har sin mamma med sig.
Linda får fyra tabletter Cytotec i slidan plus smärtlindring. Margareta finns till hands för frågor och tittar till Linda lite då och då. Efter några timmar kommer blödningen. Då upphör smärtan.
~
Så här kan det gå till på abortmottagningen i Hudiksvall som barnmorskorna Maud Ramsby och Maria Gunnarsson startade för snart tre år sedan, även om Linda är ett påhittat exempel. För Maud Ramsby var det en önskedröm att barnmorskorna skulle ta hand om abortverksamheten på Hudiksvalls sjukhus. Hon började spåna runt idén tillsammans med andra barnmorskor och med kurator, läkare och sjuksköterskor på gynekologmottagningen.
– Vi ville förenkla för kvinnorna, ge kontinuitet och bättre omvårdnad och minska antalet reaborter. Få andelen medicinska aborter att öka och de operativa ingreppen att minska. Vi ville helt enkelt att det skulle vara mindre teknik och färre mediciner, berättar Maud Ramsby.
Nog fanns det ett visst motstånd uppifrån då de startade, och det säger sig Maud ha full förståelse för det. Det är rimligt att ifrågasätta en ny verksamhet. En del läkare undrade om barnmorskorna verkligen skulle klara av att sköta en abortmottagning. Kunde de till exempel ta anamnes?
– De tänkte inte på att vi redan gör det, undersöker och diagnostiserar, då kvinnorna kommer för preventivmedel eller graviditet. Och vi remitterar vidare i de fall det behövs.
De fick förstås skaffa sig kompetens för uppgifter som de inte hade hanterat tidigare, som vid alla andra nyordningar av olika slag, påpekar Maud Ramsby.
– Precis som man måste uppdatera sina kunskaper vid byte av arbetsområde. Till exempel att träna spiralinsättning vid byte från arbete på förlossning till primärvård.
Maria Gunnarsson hade sin tjänst på förlossningen medan Maud Ramsby bara tillfälligt arbetade på sjukhuset. Hon är anställd i primärvården så det var lätt att sprida information om starten.
– Vi fick snabbt genomslag och har ett mycket gott samarbete med kuratorer och barnmorskor i mödravården och på ungdomsmottagningar. Det är de som till största delen sköter preventivmedelsinformationen och alltså även möter många av dem som söker abort, berättar Maud Ramsby.
Den nya mottagningen fick disponera tre små rum i slutet av en korridor: ett mottagningsrum med skrivbord och gynstol bakom en skärm, och två patientrum plus en stor balkong i söderläge.
Tre dagar i veckan är det öppet och en barnmorska i taget arbetar.
Klockan åtta förbereder hon rummen och gör i ordning kaffebordet innanför balkongdörren. Så kommer kvinnorna
– eller kvinnan. Här görs 170 medicinska aborter om året så det är inte alltid som båda rummen används.
Barnmorskan tar hand om kvinnorna parallellt med sin telefonmottagning. På förmiddagen har hon gott om tid att måna om kvinnorna efter behov, då är det bara eventuella telefonsamtal samtidigt.
– För en del kvinnor är processen relativt lätt, de får inte särskilt ont. För andra är det svårare och för några väldigt jobbigt.
De flesta är rätt klara över sitt beslut att göra abort men det är ingen rolig erfarenhet och väcker ofta både skam och vrede.
– Eftersom jag är med och vet hur det går till och hur olika reaktionerna kan vara kan jag ge en realistisk bild av vad som väntar. De få som har beslutsvånda träffar en kurator, berättar Maud Ramsby.
Matrasten tar barnmorskan på gynmottagningen så att hon är lätt att nå om kvinnan skulle behöva henne. Framåt eftermiddagen går kvinnorna hem med en lapp med förhållningsorder: inga bad eller samlag plus graviditetstest och information om uppföljningssamtal. De kvinnor som stannar ett tag till tas om hand mellan de inbokade rådgivningsbesöken som alltid ligger efter lunch, högst tre per eftermiddag.
– Abort är en omvälvande händelse som väcker existentiella tankar om liv och död. Kvinnan kan ha mycket blandade känslor, en stor sorg, men också stolthet över sin fruktsamhet även om hon inte kan ta emot ett barn just då. Det är fullständigt normala reaktioner som inte behöver tolkas som att hon är olycklig, säger Maud Ramsby.
När kvinnorna har gått hem gör barnmorskan i ordning rummen och ringer upp de kvinnor som har pratat in meddelanden på hennes telefonsvarare medan hon var upptagen med rådgivningssamtal.
– Den barnmorska som är med när kvinnan blöder sköter även uppföljningen, som också innehåller preventivmedelsrådgivning. En av tankarna bakom mottagningen är ju att antalet kvinnor som gör upprepade aborter ska minska, berättar Maud Ramsby.
Med barnmorskornas abortmottagning har både tillgänglighet, kontinuitet och omvårdnad ökat. I dag tar de också hand om den handfull kvinnor som kommer för det som tidigare kallades tvåstegsabort. Förr beställde de kvinnor som önskade abort tid hos en läkare via sjuksköterskan på gynmottagningen. Sedan besökte de läkaren och eventuellt också en undersköterska som tog blodprov. Därefter gick de till en sjuksköterska på gynmottagningen för att få information om aborten och få en tid. Kanske var det samma sjuksköterska som sedan gav henne tabletten.
När det så var dags tog en sjuksköterska på gynmottagningen emot kvinnan mellan sina andra, ordinarie arbetsuppgifter. Kvinnan fick då ligga i ett rum på mottagningen. Dagen efter aborten ringde sjuksköterskan upp och sen gjorde kvinnan ett nytt graviditetstest efter fyra till fem veckor för att kontrollera att hon inte längre var gravid.
Fri abort
Till och med vecka 17 är det bara kvinnan som bestämmer om hon vill ha abort eller inte. Efter 18:e veckan kan den som har särskilda skäl få abort. Då krävs en kuratorsutredning och ett tillstånd från Socialstyrelsen.
Merparten gör abort före vecka 11
Första halvåret 2006 gjordes 17 910 aborter.
1975 gjordes 87 procent av aborterna i Sverige före vecka elva, sedan steg siffrorna till 93 procent 1995 och där har de legat sedan dess. Sedan 1995 utförs sex procent av aborterna mellan 12:e och 17:e veckan. Inte någon gång har antalet aborter efter den 17:e veckan legat över en procent.
Källa: Socialstyrelsen, statistik hälsa och sjukvård, aborter 2004.
Utvärdering pågår
Abortmottagningen på Hudiksvalls sjukhus startade som ett
projekt i mars 2004. Den permanentades sommaren därpå. En av initiativtagarna, Maud Ramsby, håller just nu på med att utvärdera de första nio månaderna, även om hon har återvänt till sin tjänst i primärvården. Men intrycket är att tillgänglighet, kontinuitet och omvårdnad har blivit bättre.
KONTAKT:
Maud Ramsby maud.ramsby@lg.se